• Disan

    Här finns det POSITIVA förlossningsberättelser för er som är rädda för att föda barn!!!

    Hej alla rädda och alla ni som faktiskt trivdes med att föda barn!!

    Jag är sååå urbota trött på alla dessa trådar med negativt innehåll, folk verkar älska att skryta om hur ont man hade när man födde barn, om hur mycket bedövning man fick, hur mycket man sprack och så vidare. Skrikandes Varför gillar kvinnor att skrämma upp varandra?

    Det första jag fick höra på jobbet när jag berättade att jag var gravid var : "Ja du, passa på att njuta, för snart kommer förlossningen och den är ingen lek minsann!!" samt "Har du tänkt på hur du skall klara av att föda barnet? Vet du hur ont det kommer att göra?" Etc etc....

    Är du också trött på sådant???

    Elaka kvinnor ombedes att hänga ngn annanstans, här inne kan vi som gillar att föda barn och vi som har positiva (även om det självklart kanske gjorde ont eller så!) upplevelser dela med sig av dessa!!

    Jag börjar med att klicka in länken till min förlossningsberättelse:

    http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b66757.html

    Självklart gör det ont att föda barn, men herre gud, det är det bästa som finns!!! Jag älskar att föda barn och längtar efter den dagen då jag får göra det igen!! Med eller utan bedövning, det märker vi.


    Tänk att man kan vara så här lycklig!!
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-01-24 15:20
    Ni som är gravida nu, vare sig ni nyss fått det efterlängtade (eller överraskande!) plusset på stickan eller snart är i mål: Glöm inte bort att hur själva förlossningen än kommer att gå, hur lätt eller svår den kommer att vara, hur mycket olika smärtstillande metoder ni kommer att testa eller inte testa: det kommer en stund då alla (ja, okej, inte ni som snittas, men använd fantasin så kanske man får ihop det ändå) då barnmorskan säger något i stil med: Krysta en gång till, så är huvudet ute! Som födande kvinna får man få superkrafter och tar i lite till, trots att man egentligen kanske inte orkar, så svider det till och sedan gör det inte ont mer. Istället känner man hur hela bebisens kropp fullständigt glider ur en, ofta med en ploppande känsla. Kanske kan man redan nu höra de första skriken, kanske den lilla prins/prinsessa inte ger ifrån sig ljud förrän den vaknat till lite, men en sak är säker: Man smälter när man för första gången får se sitt knyte! När barnmorskan slänger upp den lill* på magen eller bröstet och både mamma och pappa fullkomligt strålar av lycka.

    Är det inte värt lite smärta? Är det inte värt några sömnlösa nätter (om man har uttdragna värkar som jag hade) och total näringsbrist för att man inte orkat äta under den tiden..?

    Det är inte en lögn när mammor säger att man glömmer all smärta så fort bebis kommit upp på magen/bröstet. Det är verkligen så!
  • Svar på tråden Här finns det POSITIVA förlossningsberättelser för er som är rädda för att föda barn!!!
  • KJG

    Vilken bra tråd!!
    När jag var i v35+6 gick mitt vatten. Så vi fick ligga inne. Värkarna gick igång meddessamma . Jag gick med värkar i 2 dygn. När dom sedan skulle underöka mej var jag öppen 8 cm. Barnmorskan bara gapade o frågade varför jag inget sagt. Men jag tyckte att det inte gjort så ont. Hade ju min underbara tens apparat!!!
    Sedan hade jag ½ krystvärkar med enbart skön o gå lustgas. O sen fick jag upp värdens underbaraste son!
    Det som jag tyckte var smärtsammast var när moderkakan skulle ut. Då blev jag aggresiv

  • Cubix

    Jag har bara fått höra positiva förlossningsberättelser.
    nästan så man blir irriterad, lär ju finnas lika många som tyckte det var jättejobbigt som tycker de var en positiv upplevelse...

    Likadant förlossningsfilmen man får se på föräldragruppen, inte en negativ kommentar i den... det är lite dåligt, de finns ju alltid två sidor.

  • decemberdröm

    mina förlossningar var oxå "underbara" gick fort båda ggr. längtar redan tills nästa gång, å sonen föddes för 3 veckor sedan =)
    det är ju en oerhörd smärta naturligtvis, men det är inte den man saknar, det är ju allt annat som är så obeskrivligt underbart!

  • Mrs K
    Cubix skrev 2008-03-11 19:23:55 följande:
    Jag har bara fått höra positiva förlossningsberättelser.nästan så man blir irriterad, lär ju finnas lika många som tyckte det var jättejobbigt som tycker de var en positiv upplevelse... Likadant förlossningsfilmen man får se på föräldragruppen, inte en negativ kommentar i den... det är lite dåligt, de finns ju alltid två sidor.
    Det är nog ganska ovanligt. Jag har hört en massa berättelser om jobbiga förlossningsupplevelser och använder denna tråd för att få en motvikt till allt sådant, för jag kände att om jag inte får höra något positivt också så kommer jag att hinna bli rädd för förlossningen innan det är dags. Nu har jag inte blivit det än men jag förstår att det finns de som blir uppskrämda. Speciellt när man är gravid för första gången. Nu vet man ju inte alls vad man har att vänta...
  • MiniBlå

    Min förlossning borde egentligen vara ett hemskt minne men i stället är den något jag idag hämtar kraft från. Tänk att jag klarade det och att allt gick så bra! Det är det absolut häftigaste jag varit med om och att beastiga Mount Everest skulle aldrig kunna ge samma känsla. Lillkillen kom fyra vexckor för tidigt, så jag var helt oförberedd. Det gick rasande fort i öppningsskedet och jag var helt klar att krysta ut honom på bara sju timmar, då allt bara tvärdog, det värkstimulerande droppet hade ingen som helst effekt och till slut blev det klipp och sugklocka, de två första släppte men på det sista försöket kom han ut med ett plupp och var helt perfekt. Jag hade ingen bedövning alls annat än lokalbedövning för att de skulle kunna klippa mig. Kommer inte ihåg att det gjorde speciellt ont. Till saken hör att personalen på förlossningen plus förlossningsläkaren var så himla proffsiga så allt kändes så tryggt fast det blev akutläge och en svår förlossning. Är så glad att jag fixade det, de stod bereddea med akutvagnen men den behövdes aldrig!

  • PerG

    Nu kan jag bara berätta om min frus förlossning som "åskådare" (eller medhjälpare). Men ur hennes och mitt perspektiv tycker jag det var en väldigt positiv förlossningsupplevelse (för oss båda). Hon blev igångsatt genom att ta hål på fosterhinnorna pga havandeskapsförgiftning. Värkarna satte igång nästan omedelbart och första timmen använde hon ingen annan smärtlindring än massage från mig, att "dansa" (typ lambada.. ;) mot en sån där gåstol och att profylaxandas.

    Efter ett tag så frågade BM om hon ville prova lustgas vilket hon gjorde. Vid kontroll var hon nu öppen 4cm. Jag hjälpte henne att hålla koll på CTG-apparaten för att se när värkarna var på gång så hon kunde möta värken med lustgasen i tid. Mellan värkarna slappnade hon av totalt (tack vare profylax + att dom tränat avslappning på gravidvattengympan). BM berömde henne för att hon slappnade av så bra mellan värkarna (viktigt om man ska orka med)

    Under tiden som följde så använde hon lustgas som BM ökade dosen en eller två gånger. När c:a 2 timmar ytterligare hade gått så kontrollerade BM och hon var då öppen 10cm! Det roliga (som min fru berättade efteråt) var att hon hade tänkt prova kvaddlar, m.m. och eventuell EDA om det blev jobbigt, men tänkte vänta ett tag "för det skulle ju bli värre"... ;)

    Ganska snart kom några krystvärkar och efter c:a 30-40 minuters krystarbete så kom vår son ut så "enkelt" att min fru inte riktigt förstod att han var ute... förrän han började illvråla.. ;)

    Min uppgift under förlossningen blev att "coacha", massera, badda med kallt vatten i ansiktet, hjälpa med profylaxandningen och hålla koll på värkarnas start och topp... Jag kände mig dock inte helt nöjd med min insats vad gäller coachningen (vi hade två st jättebra BM eftersom de bytte skift mitt upp i krystvärkarna), men nästa gång ska jag försöka bättre... om jag hinner innan bebisen kommer ut dvs.. ;)

  • charlie och novas mamma

    Min andra förlossning va den bästa förlossning ja kunnat tänka mej i princip.

    Kom in till förlossningen me oregelbunda värkar men de gjorde så pass ont så ja åkte in iaf, å ja va vist öppen 4-5 cm de va ju lätt match hitils då.. fick nästan aldrig värkar kändes de som men eftersom ja öppnats så pass mkt fick ja stanna endå. Tog en varm dusch direkt vilket lindrade värkarna jätte mkt, de va nästan så de försvann helt,inte alls onda gämför me innan då de gjorde rejäl ont.
    Fick sedan komma in i förlossnings rummet å då fråga de mej om lustgas, tyckte ja klarade mej utan eftersom de kom så sällan så ja tackade nej. Sen fick ja en ny BM som fråga om ja ville ha lustgas å då tackade jag ja, värkarna började ta i lite mer nu.
    Sen fick ja EDA som tog bort värkarna helt å hållet, helt underbart!! vi låg å skämtade me varandra ja å min sambo å hade trevligt =) Sen började de trycka på, gjorde inte alls ont, men fick använda lustgasen endå för hon sa att de kunde kännas lite läskigt, så ja andades på me lustgasen.
    Kände sedan hur kroppen bara tröck på,blev lite nervös å ringde på klockan å hon sa att de va krystvärkarna som startat. Dom gjorde inte heller ett dugg ont, kändes ju lite men inget å gnälla över liksom.
    Krystade i 25 min å sen kom våran underbara dotter =)
    De enda som gjorde ont från å me de ja fick begövning va just när huvudet skulle komma ut. Men de e ju helt klart värt de många gånger om.
    va inne på förlossningen i 9 timmar, lagom långtid tycker ja.
    Helt underbar förlossning!!! =)

  • stelpa

    PerG, vad kul att få höra din syn på förlossningen, annars blir det mest tjejerna som pratar på här inne Det är skönt när allt går så bra som det gjorde för er (hade själv väldigt lik förlossning), min sambo hann inte coacha mig så mycket eftersom det gick fort men han var lugn och glad hela tiden vilket hjälpte mig Hade han inte funnits där och hållit emot i min arm hela tiden hade jag ramlat ur sängen! Jag låg på sidan hela förlossningen och tryckte mot honom.

Svar på tråden Här finns det POSITIVA förlossningsberättelser för er som är rädda för att föda barn!!!