Inlägg från: Raspberry81 |Visa alla inlägg
  • Raspberry81

    Ni som vill veta hur det är att vara adopterad, fråga mig gärna:-)

    Har ni någonsin tänkt om Era adoptivföräldrar under uppväxten: Det är inte min mamma & pappa!!

    Kanske jättedumt, men har inte tanken farit förbi som hastigast ngn ggn?

    Känner ni ngnsin ilska att adoptivföräldrarna adopterat er?

  • Raspberry81

    En till fundering:

    När man är på återresa som adopterad, känner man sig inte väldigt svensk snarare än att man smälter in?

    I sverige ex så kan en del invandrare se vilka som är adopterade, på kroppsspråk och "stil"....har jag hört iaf. Jag tycker det är konstigt eftersom man inte kan kategorisera folk så. Alla adoptivbarn har vuxit upp i olika familjer, med olika sätt att vara.

    Hoppas mina frågor inte tas på fel sätt.

  • Raspberry81

    Det är just det som kan avskräcka mig med adoption. Inte bara för att barnet inte ser mig som sin riktiga mamma, utan mer för att det skulle skära i hjärtat att mitt barn inte "hittat hem". Dvs att en slags rotlöshet. Det skulle bekymra mig mycket!

    Fick du ngn chans att prata med din mamma innan hon gick bort, om just detta?


    emcjoh skrev 2008-04-05 21:45:13 följande:
    Ofta tyvärr! Iaf gentemot min mamma i yngre tonåren. Senare hittade vi ett sätt att vara mot varandra som fungerade hyfsat.När hon gick bort insåg jag hur mycket jag saknade henne.Förlåt ts att jag kapade din tråd o. svarade.
  • Raspberry81

    Ok vad trist att allt var komplicerat mellan er.

    Själv hade jag en adopterad kompis som skrek till sin mamma, -jag hatar dig för att du adopterade mig - jagvill inte att du ska vara min mamma osv. Därför jag funderade över hur pass vanligt det är.

    Kan inte eran komplicerade relation bero på att hon just inte ville prata om adoptionen, och att du inte fick ta del av din bakgrund. Dvs att hon inte var delaktig i ditt letande av en identitet, utan att du fick hitta den själv eller vad man ska säga? Ville hon helst att du skulle glömma det faktum att du är adopterad? Och att det skapade avstånd.....

    Fölåt, men jag tycker det är så intressant.

    Förstår om du inte vill svara.

  • Raspberry81

    Ja det verkar logiskt.

    Kul att du hittat dina rötter iaf

    Det är vi 100% inställda att hjälpa vårt kommande barn med. Det känns väldigt relevant att hjälpa den man älskar till att vara hel.

    Tack för att du svarade på alla frågor.


    emcjoh skrev 2008-04-05 22:10:03 följande:
    I vårt fall var det nog så att hon var rädd för att bli ratad av mig.
  • Raspberry81

    Bra tips!

    Jag är ju frågvis som du märker.....

    Ska man ta namn på barnhemspersonalen?

    Skriv vad mer du kommer på, så ska jag spara det tills det är dags....

    Vägbeskrivningar och sånt kan ju vara lite svårt, eftersom det byggs mkt nytt?

    Gärna tips av andra också vad som skulle ha underlättat för er i letande efter rötter!!!!

Svar på tråden Ni som vill veta hur det är att vara adopterad, fråga mig gärna:-)