Ni som vill veta hur det är att vara adopterad, fråga mig gärna:-)

emcjoh

Äldre 5 Apr 20:06
61 svar

Återställ Anmäl

Ni som vill veta hur det är att vara adopterad, fråga mig gärna:-)

Jo Lo skrev 2008-04-05 13:14:54 följande:

HEJ Jag menar inte det svenska språket utan när de reser till hemlandet och känner att de inte kan det språket. Här hemma i sverige (skrev de i boken) att de känner sig utanför pga utseendet och när de reser till hemlandet och känner att de inte smälter in där heller pga att de inte kan språket.Är bara intresserad för att kunna bemöta framtida elever.Kände när jag läste böckerna att detta berörde mig. Att aldrig känna sig hemma???
Är en som har kännt sig så så länge jag kan minnas.
Blev glad av att läsa detta av dig, hade varit trevligt att ha en lärare som brydde sig som du verkar göra.
emcjoh

Äldre 5 Apr 21:45
#41

Återställ Anmäl

Ofta tyvärr! Iaf gentemot min mamma i yngre tonåren. Senare hittade vi ett sätt att vara mot varandra som fungerade hyfsat.
När hon gick bort insåg jag hur mycket jag saknade henne.

Förlåt ts att jag kapade din tråd o. svarade.

Raspberry81 skrev 2008-04-05 21:33:04 följande:
Har ni någonsin tänkt om Era adoptivföräldrar under uppväxten: Det är inte min mamma & pappa!! Kanske jättedumt, men har inte tanken farit förbi som hastigast ngn ggn? Känner ni ngnsin ilska att adoptivföräldrarna adopterat er?
emcjoh

Äldre 5 Apr 21:54
#44

Återställ Anmäl

Jo, så är det också *ler* här är jag jugge o. i "Jugoslavien" är jag Svensk...

Men det var väldigt mycket att komma hem också, att smälta in o. för min del se den otroliga l i k h e t e n med min bror o. vår mor (ja men min syster är inte alls lik oss utan sin pappa).

Raspberry81 skrev 2008-04-05 21:49:36 följande:
En till fundering: När man är på återresa som adopterad, känner man sig inte väldigt svensk snarare än att man smälter in? I sverige ex så kan en del invandrare se vilka som är adopterade, på kroppsspråk och "stil"....har jag hört iaf. Jag tycker det är konstigt eftersom man inte kan kategorisera folk så. Alla adoptivbarn har vuxit upp i olika familjer, med olika sätt att vara. Hoppas mina frågor inte tas på fel sätt.
Kan tyvärr inte låta bli att svara
emcjoh

Äldre 5 Apr 21:58
#45

Återställ Anmäl

Nej, tyvärr fick inte mamma o. jag den chansen, hon ville inte tala med m i g om adoptionen, däremot hade hon inget emot att göra det med andra!?!
Fick inte ens se min adoptionspapper o. läsa dem förrän hon var borta.

Raspberry81 skrev 2008-04-05 21:53:50 följande:
Det är just det som kan avskräcka mig med adoption. Inte bara för att barnet inte ser mig som sin riktiga mamma, utan mer för att det skulle skära i hjärtat att mitt barn inte "hittat hem". Dvs att en slags rotlöshet. Det skulle bekymra mig mycket! Fick du ngn chans att prata med din mamma innan hon gick bort, om just detta?
emcjoh

Äldre 5 Apr 22:10
#47

Återställ Anmäl

I vårt fall var det nog så att hon var rädd för att bli ratad av mig.

Raspberry81 skrev 2008-04-05 22:05:54 följande:
Ok vad trist att allt var komplicerat mellan er. Själv hade jag en adopterad kompis som skrek till sin mamma, -jag hatar dig för att du adopterade mig - jagvill inte att du ska vara min mamma osv. Därför jag funderade över hur pass vanligt det är. Kan inte eran komplicerade relation bero på att hon just inte ville prata om adoptionen, och att du inte fick ta del av din bakgrund. Dvs att hon inte var delaktig i ditt letande av en identitet, utan att du fick hitta den själv eller vad man ska säga? Ville hon helst att du skulle glömma det faktum att du är adopterad? Och att det skapade avstånd.....Fölåt, men jag tycker det är så intressant. Förstår om du inte vill svara.
emcjoh

Äldre 5 Apr 22:25
#49

Återställ Anmäl

Då tror jag att det barnet får en god chans att må bra o. bli en hel människa.
Mitt tips är ändå, ta reda på så mycket som möjligt o. dokumentera ordentligt med namn o. bilder från tex. det barnhem ni hämtar ifrån. Lycka till!

Raspberry81 skrev 2008-04-05 22:20:48 följande:
Ja det verkar logiskt. Kul att du hittat dina rötter iaf Det är vi 100% inställda att hjälpa vårt kommande barn med. Det känns väldigt relevant att hjälpa den man älskar till att vara hel. Tack för att du svarade på alla frågor.
emcjoh

Äldre 5 Apr 22:39
#51

Återställ Anmäl

Man kan ju i allafall fråga om personalen är villig att ställa upp på bild o. förklara att det är för barnets skull osv. det skadar ju inte att fråga.
Kort på byggnaden, noga nedskriven adress osv.

Har nog blivit "skadad" lite när man sett spårlöst/saknad på tv - de sakerna har iaf hjälpt där.

Tilläggas kan att själv hade jag aldrig hittat min fam utan det programmet.

Jo, språk - lära sig åtminstonde lite av språket kan ju vara bra.
Beror ju iofs på hur gammalt barnet är när h*n kommer till er.

Raspberry81 skrev 2008-04-05 22:30:16 följande:
Bra tips! Jag är ju frågvis som du märker..... Ska man ta namn på barnhemspersonalen?Skriv vad mer du kommer på, så ska jag spara det tills det är dags....Vägbeskrivningar och sånt kan ju vara lite svårt, eftersom det byggs mkt nytt?Gärna tips av andra också vad som skulle ha underlättat för er i letande efter rötter!!!!

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni som vill veta hur det är att vara adopterad, fråga mig gärna:-)

Ni som vill veta hur det är att vara adopterad, fråga mig gärna:-)

INNEHÅLL