Godmorgon. Jag skrev ju igår att A. och jag sällan bråkar. Jo tack. Grälet imorse kan vi nog leva på i ett par månader. Eller, det kanske inte var så mycket gräl som en skällande hustru och en ursäktande make. Han åkte i alla fall till jobbet i morse vid klockan sex. Vi kom i säng sent igår, så han var väl urtrött. Han tog Volvon och kom efter 45 minuter väl fram till jobbet. Då insåg han att han hade tagit med sig Axels barnstol ner!!!! Och vi ska åka ner till Vimmerby på påskkalas idag!!!! Vid åtta ringde jag honom på jobbet bara för att kolla läget. "jag är rädd att jag gjort något dumt", säger han. Fasen vad arg jag var. Axel hörde och insåg att hans stol inte fanns hemma. Han började gråta (kalas hos morfar är något man er fram emot VÄLDIGT mycket här hemma). Allt kändes för jävligt och jag slängde på luren med framfrästa orden: "nu fixar du det här".
Mycket riktigt fixade min underbare make det hela. Han bad en arbetskompis, som inte åkt hem på morgonen ännu, att stanna kvar och täcka för honom medan han satte sig i bilen och åkte hem med stolen!!! Jag hade ju förstås lugnat ner mig och tänkte att "jaha, det får väl bli Vimmerby någon annan gång, påsken kommer ju igen", när han kom inklampande med stolen.
Bessie: Roligt med fest
Är tippen öppen annandag påsk hos er? Det är den inte hos oss.
Tinna: Vilken söt liten 3-åring