Pojkvän pratar bebisspråk..suck..

Ooohhh.. Fy vad jag tycker att bebis-språk är vidrigt.. Förstår inte varför folk håller på med sånt, man pratar ju inte ens till barn med sånt språk. Säg till honom att det går dig på nerverna, och be honom sluta med det. Bättre att säga det rent ut än att hinta.

Jag förstår dig...hade blivit tokig.

Säg till honom att ni behöver prata....förklara då hur du känner utan att vara dömmande eller några påhopp. säg att ibland kan det bli lite mycket och att du behöver få kämpa lite själv för att få honom att känna sig behövd....lägg gärna skulden på dig som tillexempel - jag får dåligt samvete när du aldrig får bli ompysslad...

alla människor behöver vara för sig själva ibland, och jag förstår om det har motsatt effekt på dig...det har det på mig med.....men du måste få honom att fatta det snart...annars kommer erat förhållande inte hålla länge till...tillslut kanske du tilloch med blir äcklad av honom.... 

Haha! Jaaa så avtändande...suck... Jag ska försöka säga till honom så han fattar. Men sen får jag alltid dåligt samvete för jag ser att han blir sårad..gaaaaah!

Men jag undrar VARFÖR vissa bara fastnar i det här? Psykologistk..? Vill de känna sig "små" och omhändertagna..?

Så sant, det börjar redan kännas jobbigt. Jobbar över ibland bara för att slippa komma hem och "stressas" ytterligare av hans klängighet och bebisspråk.

Men sen är han så drastisk för de gånger jag pratat med honom om det så slutar han helt att "vilja" ha mig. Inget gos, inga komplimanger och när jag påpekar det så säger att att "Det är ju så jag vill ha det" ÄVEN om jag varit väldigt tydlig att han bara ska dra ner på det lite.

Blir missförstådd heeeela tiden!

"jag ser att han blir sårad"....

hmm...är det inte du som tar största smällen i längden?!?
Tycker att ni ska sätta er och prata om det får dig att få dåligt samvete kanske du kan skriva ett brev?

Förklara vad du känner och varför och vilka konsekvenser det får i DITT känslo liv och ditt förhållande gentemot honom? Utan att för den sakens skull skriva dte på ett sätt som han kan uppfatta som en "attack".
Jag menar du tar säkert mer avstånd än du tar initiativ/hakar på hans spår...

Be honom lugna ner sig en vecka till att börja med för att du vill vara dominant ett tag....för att få visa honom hur du skulle vilja ha det till vardags etc etc...
Låt fntasin flöda för att få honom att fatta att det barnsliga är några nivåer för långt borta....??

eller är detta en dålig idé?

Ja det låter som en bra idé eftersom jag nu är så trött på det och jag låter säkert otrevlig när jag säger till honom. Så ett brev är nog en bra början, där jag kan omformulera mig och skriva det på ett mindre attackerande sätt.

Vill ju inte tappa lusten för honom helt....jag skulle gärna vilja få vara lite dominant nån vecka!

Ett tips jag fick av min psykolog förut när jag och sambon hade trassel var att bemöta honom med;

"jag upplever att"

"jag känner"

"jag mår bättre om"

Ett JAG framför det mesta då kan han inte sätta det emot dig får då utgår du från dig själv.
För att få det vinklat så han ska förstå kan det vara ett bra tips.
Även tänka på att "påhopp" (som han skulle ta det som) ex "när du pratar bebisspråk"

Skriv ngt i stil med;

Jag har på senaste tiden upplevt obehag över ngt som jag inte borde ta förgivet och det är dina känslor. Jag älskar att du älskar mig så mycket som du gör. Jag skulle må mycket bättre om du kunde försöka bemöta mig som en vuxen och mogen kvinna?
Det jag vill få fram är att jag tar illa vid mig när du pratar bebisspråk, visst det kanske är en droppe i havet men för mig svämmar det över....och jag får inga riktiga simtag mest kallsupar.
Vill fortfarande ha ditt kärleksfulla sätt men på en annan nivå.
Kan vi inte tillsammans försöka lösa detta flr min skull? Vill du att jag ska göra ngt för din skull i samma veva?
Jag vil att vi ska utvecklas växa ihop på en djupare nivå...vill du hjälpa mig?!?

forts...

 varför inte tända ljus i ex sovrummet, köpa en ros och säga att ni behöver prata, gör ngt myisgt av det... Be honom vara tyst, ge honom brevet och be att få prata i lugn och ro sedan får han prata om sina känslor kring det du tagit upp....? Och framför allt tala om att n iinte går från sägen, höjer röster el liknande utan försöker komma fram till ngt TILLSAMMANS. För att du ska må bra och för att han ska kunna ge dig det du mår bra av och vice versa...

Eller ngt..

Du kan göra som "Prinsessan Viktoria" ovan skriver..

.. Eller så kan du be honom ta sig i kragen och sluta fjolla så jävla mycket. Själv hade man blivit helt tokig.

Varför ska allt bäddas in vackra, försikta meningar eller tillgjorda gester? Varför inte säga som det är rakt ut istället, då finns det inga utrymmen för missupfattningar.

Vad tusan är ett förhållande värt om man inte kan vara raka mot varandra?

ja så kan man också göra, men eftersom han blir så anti av det kanske man kan prova en annan taktik?

Om det ens är värt det i sluändan..

TACK Prinsessan! Det var ett riktigt bra brev, ska faktiskt sno det rakt av och skriva in lite själv. Du är ju en hejare på det här med förhållanden!

När jag pratar med honom så försöker jag också utgå från det som du skrev. Att jag känner, jag skulle bli glad eller uppskatta etc etc.. Jag har ju redan testat att vara rak med honom men det fungerar ju inte, han är som sagt rätt känslig.

 roligt att kunna vara till hjälp, hoppas det kommer att fungera.
Eftersom det inte fungerar att prata om det på din nivå får du väl sänka dig till hans för att ni sen ska kunna ta er uppåt tillsammans .

Vore kul om du återkommer med hur det gått !

Lycka till...

Går han hemma på dagarna? Det verkar lite så på TS. Och i så fall kan det tänkas att han har brist på umgänge med andre vuxna, han känner sig kanske otillräcklig och vill därför vara lite extra med dig, han kanske till o med är lite svartsjuk över dina kontakter utanför hemmet?
Sen känner han nog att du inte är som vanligt och då vill han vara lite extra god mot dog. Men kammar över. Han kanske lider lika mycket under detta som du.

Men om han inte fattar när du säger att ni ska sluta prata sådär så får du väl prova nåt annat...
Nästa gång han e sugen så säg bara..  Nehej du lille pluttbubben. Jag har inte sex med nån som inte kan pjata jent..

Anonym (Störd!) skrev 2008-02-23 23:53:40 följande:

Min gamla psykologilärare förklarade just fenomenet med bebisspråk mellan makar. Han sa att det är något man använder när man har en väldigt trygg och tillitsfull relation till varandra. (Kan man säkert ha ändå, men när man nu använder det, vill säga.)

Anonym (Störd!) skrev 2008-02-23 23:56:53 följande:

Låter som att han tar ditt avståndstagande rätt in i själen och känner sig personligen avspisad av det. Och så drar reflexen igång, att han drar sig undan helt för att visa att han minsann kan avhålla sig, samt för att han är sårad ända in i själen av att bli känslomässigt bortknuffad (så känns det sannolikt för honom).
Ni behöver hitta en gemensam plattform.

Jag förstår verkligen att det är skit jobbigt TS! Hade själv ett förhållande med en kille som sa "jag älskar dig" TUSEN gånger om dagen, och jag blev verkligen galen. Han sa det tom 2 gånger på 5 sekunder en gång, och det är inte den minsta överdrift. Han var också väldigt väldigt klängig och jag fick aldrig vara för mig själv. Det hela slutade med att jag blev äcklad av honom och tyckte det var jobbigt/äckligt när han tog på mig, kysste mig osv. Och jag orkade inte mer och gjorde slut. Nu var iofs inte detta den enda anledningen till att jag gjorde slut, men en ganska stor del. Jag tycker du ska göra som Prinsessan Viktoria skrev, innan du börjar känna likadant som jag gjorde. För det är inte lätt att få tillbaka de gamla känslorna när man väl har börjat känna sig äcklad av sin pojkvän. Lycka till och skriv hur det går

Hmm, nu försvann alla radbyten.. :S Hoppas det går att läsa ändå

Hejsan!

Hur gick det med din pojkvän?!?