Oj oj oj, det kunde varit jag som skrev det där för ca 9 år sedan. Jag var okysst och oskuld tills jag var 21, då jag träffade min första pojkvän. Det höll inte men jag blev en erfarenhet rikare. Men det var precis som att det lossnade och jag fattade att även jag faktiskt kan bli älskad för den jag är och speciellt att killar faktiskt kan åtrå även mig. Jag ägnade ett intensivt år åt att leka runt efter att det tog slut och jag började då tröttna på allt det ytliga, det är ju inte jag, men totalt oplanerat så träffade jag mannen i mitt liv, jag var inte ens ute efter att träffa nån ny, jag hade precis flytatt till ny stad och ville ägna studietiden åt att dejta på sin höjd, och skaffa nya kompisar. 6 dar efter att jag flytatt hit så var jag på första dejten och sen var det klart. Nu sitter jag här snart 4 år senare, gift med samme kille och väntar första barnet om ca 2 månader. Så du ska se att när du minst anar det så står han där, även om du inte vill tro på det nu och är precis lika övertygad som jag var vid 17 års ålder om att jag ALDRIG skulle träffa nån. TA det lugnt med sexbiten bara och vänta tills du hittar nån som du verkligen tycker om, gör det INTE för att få det överstökat.
