Ledsen...

Beklagar att ni inte fick dela denna tiden.
Jag har varit med om precis samma sak två ggr dessutom.
Min svägerska o jag väntade samtidigt både 02 o 04 o hennes båda dog medans jag satt där med magen i vädret.
Lyckan var skuldblandad samtidigt som jag blev arg o ledsen.....

De är ingen lätt sits de där.
Klart de kan kännas orättvist men man får dela på saker.De var dom o detta är ni...Ni måste glädjas för ert barn samtidigt som man förstår deras enorma sorg......

Prata med varandra de är viktigt,de gjorde vi o de löste många knutar.....

Nu har hon förresten fått ett litet barn o alla kan pusta ut trots sorgen är kvar efter dom andra två.Blev lite som plåster på såret för henne.

Lycka till!

Ha inte skuldkänslor! Ingen mår bättre av det. Livet är orättvist ibland, och det är många gånger vi inte kan styra över det.
Försök att njuta av tiden med din bebis i magen, jag är säker på att din svägerska inte missunnar dig den lyckan även om hon miste sin lilla flicka.
Kramar!

Min svägerska och jag skulle gå hemma samtidigt nu i vår. Tyvärr så dog vårt barn i v. 37 nu i december och de ska ha nu i april. Det är jättetufft att träffas ibland, men jag vill inte att de skyddar mig från verkligheten genom att undvika mig. Däremot vill jag nog inte att brorsan ringer och berättar att de fått barn. Jag kan inte visa honom den glädje han förtjänar så jag kommer nog be mamma att ringa istället. Skuldkänslor ska du absolut inte ha. Livet är inte alltid rättvist men ingen av oss drabbade önskar ju att det skulle hända någon annan. Man önskar ju att allt ska gå bra för alla andra, även om avundsjukan finns där. Och jag skäms inte för att jag är avundsjuk. Det är väl självklart att man är. Och det tror jag att alla förstår och jag står för det.

Önskar dig all lycka med bebisen.

Tack för era svar...nej livet är verkligen inte rättvist. Men barn får helt enkelt inte dö.

Hej!

Jag och en kompis till mig skulle ha barn samtidigt i juni 2006, vi planerade så mycket tillsammans. Men tyvärr så dog min pojke i början på juni och sorgen och smärtan var total, 10 dagar senare fick hon sin pojke.

För mig så var det oerhört viktigt att få reda på när hennes barn hade fötts och att han mådde bra, jag ville ju verkligen inte att detta hemska skulle drabba även henne.

Jag måste säga att hon har varit den som har varit bäst efter att vi förlorade våran lilla Wiktor, hon ser till att det alltid brinner ett ljus på hans grav den 9 varje månad....

och jag måste säga att hennes lilla pojke som skulle ha varit lika gammal som Wiktor har en alldeles egen plats i mitt hjärta, både hon och han betyder mycket för mig.

hon har idag svårt att göra vissa saker som vi planerat ihop då vi var gravida, då hon då blir påmind av våran smärtsamma saknad efter Wiktor.

som sagt jag tror det är viktigt att ni pratar, fråga henne vad hon vill osv.
all lycka du verkar vara en väldigt fin vän...

kram Linda

Jag vet precis hur du känner, jag fick min pojke den 21 juli 2007 och min storasyster skulle fått sin första bebis den 6 januari 2008, knappt 6 månader efter. På nyårsafton fick de meddelandet att deras bebis dött i magen, hon födde en liten flicka den 2 januari och hon hade en knut på navelsträngen som gjort att hon inte fick syre så hjärtat slutat slå. Allt känns så orättvist och tomt. Tycker så synd om dem men samtidigt måste man glädjas åt det man själv har. Det kommer säkert att stå i skuggan av deras olycka ett tag men man får göra allt i sin makt för att rå om sig själv och de andra. Man önskar ju inte någon att det ska hända och man kommer ju alltid fråga sig varför?...  

kramar J 

Jag och min svägerska skulle ha fått tvillingar med 4 mån mellanrum. Mina dog 18 jan 2004 och hennes föddes 4 dagar senare, 22 jan 2004. Vi fick en flicka och en pojke och jag hoppades att de skulle få tvillingar av samma kön för att slippa bli påmind av vad vi kunde ha fått men de fick också en av varje. Det tog flera månader innan vi sågs, de bor 20 mil ifrån oss.

Jag förstår att det kan svårt att veta hur du ska bete dig men lyssna/fråga henne försiktigt vad hon vill/känner just för dagen. Känslorna förändras från ena sekunden till den andra. Hon kan ha svårt att träffa dig för att du påminner för mycket om vad hon kunde ha haft. Hon kanske inte kan glädjas åt dig när du får ditt barn men ta det inte personligt. Det är oerhört svårt att vara glad åt någon annan när man har fullt upp med att sörja. Jag önskar dig lyckat till med graviditeten och som gambler07 skriver så prata med varandra.