Utbrott

Jag har en dotter i precis samma ålder som också får utbrott till o från. Jag har lärt mig att precis som du försöka avleda med något annat kul eller spännande (en sång tex) istället för att hindra/förbjuda eftersom det bara leder till att hon gör detta flera gånger om, alt får ett utbrott om man tar bort henne.

Sedan igår har hon också precis som din dotter verkat ha svårt att veta vad hon vill - gråter o skriker o kastar sig omkring när jag inte förstår vad hon menar (o jag tror som sagt inte att hon vet riktigt själv heller...), men hon är inte riktigt frisk just nu, flera infektioner härjar o tänder på gång så jag hoppas det blir bättre om några dagar. Det brukar ju bli det.

Några superråd har jag inte. Jag försöker se hur saker o ting verkar ur hennes perspektiv o försöker som sagt avleda. Ibland fungerar det att inte låtsas se att hon gör något "busigt". Ibland går ju inte det - hon vill gärna springa fram o nypa hunden eller slå på henne o det kan jag inte ignorera eller avleda lugnt o stilla eftersom det i värsta fall skulle kunna leda till att hon får ett nyp tillbaka...

För att stå ut försöker jag tänka framåt - de flesta "perioder" varar ju egentligen en mycket kort tid men känns långa när man är mitt inne i dem. Sedan har jag haft turen att begåvas med ett väldigt stort tålamod sedan jag fick min lilla tjej. Jag som egentligen är mycket hetsig o kan ha kort stubin!

Det är ju omöjligt att svara varken bu eller bä på en sån fråga, men jag har upplevt liknande situation då barnet inte vill bli tröstat och jag har då tolkat det som att de är frustrerade över något och inte lyckas förmedla det. Vill därför absolut inte bli "tröstad" utan vill bli förstådd. Och det är inte alltid så lätt som liten...