Kan 2008 bli värre än så här?

Jag tror inte att 2008 hade kunnat börjat på ett mera jävligt sätt! Inte som det känns nu iaf!

Träffade en kille i början av året. Fick magsjuka, missade massa jobb och sånt. Fick dunderförkylning med bihåleinflammation. Missade ännu mera jobb.

Den enda bra saken hittills var att jag blev med barn, om än väldigt tidigt i förhållandet. Men båda var lika glada ändå.

Allt flöt på bra. Sen slutade jag ha känslor för honom... Så vi gjorde slu för någon vecka sen.

Igår började jag få bruna flytningar. Ringde MVC i morse. De bad mig ringa gyn i falun som bad mig avvakta. Fick mer blodliknande flyningar och ont i magen. Ringde KK. De sa åt mig att åka in till akuten i Falun på ultraljud. Ingen av mina systrar orkade elelr ville följa med! (Gud vad förbannad jag är på de rent ut sagt!) Mamma erbjöd sig att följa med, men kände att jag inte orkade det. En komis ville följa med men kunde tyvärr inte. Så jag åkte in själv.

Fick vänta på en sköterska i 2 h kanske, hon tog puls, temp och blodtryck.

Måååånga tankar har hunnit flyga genom mitt huvud...

Fick vänta igen på läkaren i 1½ h... Läkaren undersökte och gjorde VUL. Hon sa att troligtvis är det på väg att bli MF då fostret låg för långt ner i livmodern på väg ner mot livmoderhalsen, hon såg inget hjärta heller... Gick in i v. 8+0 idag. Så det borde synas sa hon...

Hon erbjöd mig att ligga kvar då jag kört in själv och bor själv osv. Men jag ville verkligen bara hem.

Vid det här laget vet jag inte hur mycket tårar som kommit...
Körde hem och väl hemma kändes det som det gör om man har binda och mensen kommer. Gick på toa och ut kom fostret och massa slem...

Usch! Jag vet att det är kroppens uppgift att stöta ut om det är något som är fel osv. Men jag såg verkligen fram emot att bli mamma sååå mycket. Även fast jag skulle bli ensamstående.

Känner mig så tom och hjälplös. Vill bara gråta men finns inga tårar kvar...

Jag vet att det inte finns något att göradirekt. Men ville bara skriva av mig...

//Ewa.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-03-02 18:50
Var in till akuten i Ludvika i går kväll för jag hade så fruktansvärt ot i magen. Men de har ju inga gyn läkare, så jag fick remiss till Falun efter att de stuckit mig i båda långfingrarna och tagit lite blodtryck och puls. Läkaren klämde på magen så jag trodde jag skulle dö!

Väl i Falun fick jag en manlig gyn läkare i 30 års åldern som såg riktigt bra ut. Sån förvärrar ju inte alls saken :S Usch... Han klämde och kände och gjorde vul, men det såg okej ut, var bara lite slemhinna kvar, fick värktabletter som är starkare än panoodil. Så nu har jag inte så ont längre. Men blöder lite till och från. Han sa iaf att det inte kan bli värre

Är så glad över att de på akutmottagningen är så trevliga