Montel show, återigen....

Jag tycker att man får försöka förstå att USA har ett helt annat samhällssystem. Bland annat är stora dela av trygghetssytemet uppbygt på filantropi vilket även påverkar synen på adoption. USA är också ett religiöst land vilket bidrar till att man ser på saker på ett annat sätt än vad vi gör. Dessa saker bland annat gör att man har ett annat språkbruk än vad vi är vana vid. Man kan tala om mina "döttrar" etc och här menar man inte alltid lagligt mina döttrar utan det har även en filantropisk och religiös innebörd. Som jag frågade i en annan tråd om samma ämne finns det ngt litteratur som ex säger att dessa barn har det sämre än svenska barn? Man adopterar även tonåringar exempelvis något som nästan aldrig eller aldrig sker här. Det finns även fler barn inom landet vars föräldrar inte har råd eller möjlighet att ta hand om sina exempelvis handikappade stora barn. I Sverige har de flesta råd och det finns en massa skyddsnät runt om vilket innebär att båda föräldrarna kan arbeta trots att man har ett gravt hanidkappat barn. I Sverige bor väldigt många gravt handikappade tonåringer under längre eller kortare tid på avlastningshem ngt jag inte kan föreställa mig att det finns i USA. Jag tycker inte att man kan rakt av jämföra dessa adoptioner med de adoptioner som finns i Sverige. Inte heller behöver det betyda att barnen tvingas känna tacksamhetsskuld till sina föräldrar eftersom vi kanske inte tolkar det på samma sätt. Sen får jag en uppfattning av att man i USA uttrycker tacksamhet utan samma skuldkrav som i Sverige. Detta mkt pga den religiösa kontext man lever i. Man tackar ofta gud för sitt liv, sin familj etc. Sen ska man nog inte heller tro att Montel ger en korrekt bild av hur det alltid ser ut i USA lika lite som man ska tro att alla amerikaner är som Jerry Springers gäster som slås tills de blir utkastade av hans vakter. Dessa program är ren underhållning med ett syfte att dra in reklampengar.