Anki och Louise skrev 2008-04-27 17:18:23 följande:
Nä, det är ju förstås alltid nån som har det värre, men det förringar ju inte min förlust. Det tär att få mf på mf trots att man har ett barn. Speciellt när man inte är ung längre.Det är ju så, att förlorar jag ett ben, är det ju alltid nån som förlorat bägge benen.Men ledsen blir man ändå. Och empati för andra har man ändå också.Hoppas det kommer att gå bra för dig.
Jag tror inte att man någonsin ger upp, innerst inne.
När klimakteriet är ett faktum måste man ju inse att loppet är kört för att få biologiska barn (ÄD kan man ju fortfarande göra, men innan dess tror jag aldrig hoppet lämnar en.
Den som säger "slappna av och tänk på något annat" till oss tycker jag att man kan få stoppa pommes frites i näsan på. Dränkta i ketchup.
Fundera över tipsen isisis lämnade, svenska läkare sopar gärna våra problem under mattan och påpekar bara hur gamla vi är. vi ÄR gamla, och ja det ÄR kanske dumt att vilja detta i vår ålder men en del hinder kan man ju plocka bort och därmed öka chansen.
Och så finns ju ÄD.