• Anonym

    Psykisk misshandel i hemmet

    Jag levde själv i ett förhållande där mitt ex misshandlade mig psykiskt.. Jag blev kallad psykfall, trög, dum i huvudet, böld i arslet m.m..Han spottade mig i ansiktet vid ett tillfälle när jag höll för öronen när han skrek en massa fula saker till mig, han knuffade in mig i väggen när jag höll vår nyfödda så jag rasade ner på skostället, han spottade på golvet framför mina fötter, han vred om min överläpp hårt, hårt...m.m...

    Det var till slut han själv som lämnade oss..jag fick aldrig det modet själv..

    Men självklart ska du inte stå ut med glåpord m.m efter nu 3 år sedan vi separerade så mår jag äntligen bra och fått tillbaka självförtroendet..

    Man ska inte tolerera att någon kränker en på det sättet...
    ALDRIG....

  • Anonym

    Jag förstår inte alls soc reaktion. Psykisk misshandel kan många gånger vara värre än Psysisk. Försök vara stark och orka igenom hela den här prosessen. Ingen ska behöva leva med en sådan ond människa.

    Lycka till!

  • Anonym

    "Han skyller på att det är stressen på jobbet, att jag inte gör de hemmasysslor som en kvinna bör göra, jag är slarvig och lat (vilket jag definitivt inte är)"

    Det är en typisk förvriden bild han har, att du inte duger och att du inte göra som andra kvinnor gör.
    Han utövar makt, iform av att kränka dig.

    Det är ett typiskt tecken på att han lever efter osunda värderingar.

    För i vanliga fall hade man ju bägge två hjälpts åt.
    Har han någonsin anklagat dig för att vara otrogen eller att du ljuger för honom ? Det brukar också vara ett typiskt tecken?

    Lycka till.

  • Anonym

    Jag känner så väl igen det där.
    Det är typsika "tecken" om jag nu får lov att säga så utan att känna din karl. Men det är så det börjar och det blir inte bättre utav sig själv. Förr eller senare vågar han höja handen mot dig eller eran son.

    Har själv levt med en sådan. Det finns hopp, om mannen i frågan kan se sig själv gå på familjeterapi, men oftast anser det inte att de har något problem och blir bara mer arga.

    Gudskelov att du inte är kvar hos honom.

    Anonym (Ledsen) skrev 2008-05-02 12:26:57 följande:


    Anonym skrev 2008-05-02 06:28:45 följande:
    "Han skyller på att det är stressen på jobbet, att jag inte gör de hemmasysslor som en kvinna bör göra, jag är slarvig och lat (vilket jag definitivt inte är)"Det är en typisk förvriden bild han har, att du inte duger och att du inte göra som andra kvinnor gör.Han utövar makt, iform av att kränka dig.Det är ett typiskt tecken på att han lever efter osunda värderingar. För i vanliga fall hade man ju bägge två hjälpts åt.Har han någonsin anklagat dig för att vara otrogen eller att du ljuger för honom ? Det brukar också vara ett typiskt tecken?Lycka till.Han anklagar mig JÄMT för att ljuga...om allt. Han går till och med igenom min handväska.100000 gånger har han frågat om sonen är hans, på ett lite skämtsamt sätt men han menar det. Det vet jag. Sonen liknar mig jättemycket och har faktiskt inga drag av honom vad jag kan se. Jag har ALDRIG gett honom anledning till att inte lita på mig, så jag vet inte varifrån detta kommer.
  • Anonym

    TS Ring kvinnojouren där du bor och be att få prata med dom! För kanske kan npågon därifrån följa dig till soc!!

  • Anonym
    Anonym skrev 2008-05-06 20:19:14 följande:
    TS Ring kvinnojouren där du bor och be att få prata med dom! För kanske kan npågon därifrån följa dig till soc!!

    Läste närmare och såg att du redan hade gjort det! Om det "skär" sig på soc så tycker jag du skall avbryta mötet och be om en annan tid för möte och säga typ - Det verkar inte som att vi förstår varann och jag känner att ni inte tar min oro på allvar och på nästa möte vill jag att kunniga personer vad gäller mishhandels relationer är med! Alltså kvinnojouren!


    LYCKA TILL!! SKRIV OCH TALA OM HUR DET GICK!!

  • Anonym
    Anonym (Ledsen) skrev 2008-05-06 15:17:12 följande:
    Jag bara ryser då jag läser det skriver...Vet du, visst, steget är stort och förbannat jobbigt men vi lever bara en gång och är skyldiga oss själva att inte nöja oss med vad som helst! Och om inte annat så är våra barn värda åtminstonet en glad mamma. Din lilla son ska absolut inte behöva stå ut med det du beskriver och din dotter ska inte behöva bevittna sånt'.  Viktigast av allt är att DU tar hand om dig själv och ditt liv så att du kan erbjuda dina barn lycka och trygghet och en sund uppväxt. ...Jösses...vad lätt det är att ge andra råd...sedan ifrågasätter man sig själv mellan varven .Vi behöver lite distans till allt och se på våra destruktiva förhållanden utifrån med andra ögon för att verkligen inse hur jävligt det är! 
    Ja visst är det så *ryser*
  • Anonym

    Usch stackare, jag lider verkligen med dig!!

    Va i samma situation under -05 & -06, visste inte riktigt vart jag skulle vända mig då..

    Mellanåt är dom hur goa osv som helst å sen blir dom som fan själv och man får höra hur värdelös mm man är..

    Jag gjorde slut med killen men han vill einte lämna mig ifred..
    Han gjorde hemfridsbrott hos mig ett tag efter och slog till mig på ena axeln och putta omkull mig.. han va helt tokig den natten.. Jag försökte ringa 112 men han tog telefon från mig, jag fick fan inte ringa dom!
    Vart blå runt nyckelbenet och kunde knappt lyft ena armen utan att smärtan va enorm..

    Efter de satt han och bad så mkt om ursäkt och sa att han älskade mig mm..
    Jag, dum som jag va struntade i och göra en anmälan då..

    Dröjde några veckor till sen började han trakassera mig ist och kräva mig på pengar mm..
    Pluggade komvux då, och under en lektion så började han hota mig med att han skolla kolla dit och jag skulle få ett helvete mm...
    Fick panik så jag gick till polisen, han vart anmäld på 5 punkter och fick varken säga hej lr kontakta mig på något sätt innan åklagaren tagit en titt på fallet..

    Efter de höll polisen koll runt mitt område och vid skolan ett tag, kändes tryggt. Brottsoffer jouren ringde oxå ca varannan dag för att se hur jag mådde och om han hade hört av sig.. (Dom är ett stort stöd)

    Fick iaf efter ett par veckor brev från åklagaren om att jag inte hade tillräckligt med bevis för att fälla han..

    lämnade in mina telefoner så de kunde ta fram alla sms mm.
    De värsta va att de mesta som kom från han sa han när han ringde..

    Men efter de har jag iaf sluppit han, idag tittar han inte ens åt mitt håll.. Så himla skönt!!

    Hoppas de ordnar sig för dig.... Psykiskt misshandel är väldigt svårt att ta, de sätter sig på djupet. =(

    Styrke kramar till dig (ledsen)!!

  • Anonym

    Usch stackare... att dom jämt ska hålla på å krångla..

    Dom måste ju kunna hjälpa dig eftersom du är folkbokförd där su sökt hjälpen..
    De jag fått lära mig om lagar är att om du vistas i en annan kommun så KAN du söka hjälp där.

    Rätten borde stå på din sida att få hjälp från din hemkommun!

    Lycka till.. och va stark!  Kramar

Svar på tråden Psykisk misshandel i hemmet