Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen)

    Psykisk misshandel i hemmet

    Jag har blivit utsatt för psykisk misshandel av min man i några år. Sedan vårt barn föddes för snart två år sedan har allt bara blivit värre!  Misshandeln har varit förnedringar, skrik och rop med utskällningar och glåpord , detta var min vardag.
    Jag talade om för min man att jag ville skiljas och då spårade situationen ur. Han hotade med det ena efter det andra... jag skulle minsann få passa mig noga nu och speciellt inte dra in myndigheter, advokater eller polis.
    Jag gjorde det ändå, tog med mig vårt barn åkte till polisen gjorde en anmälan och kontaktade advokat för att få hjälp med vårdnad och skilsmässa.
    Nu finner jag att omgivningen har mycket svårt att acceptera mitt beslut. Får gång på gång höra "men han har ju inte slagit dig" även de på socialkontoret sa så.
    Ska man sitta hemma och vänta på tills man får stryk?
    Jag har till och med önskat ibland att han skulle ha slagit mig så att folk skulle förstå min situation.
    Nu sitter jag lite i klistret då det inte finns några vittnen till detta förutom vårt lilla barn som inte kan förklara vad han har fått uppleva, se och höra.
    Alltså kan man behandla folk hur som helst bara det inte finns vittnen...
    Ska det vara såhär?

  • Svar på tråden Psykisk misshandel i hemmet
  • Anonym (Ledsen)

    Ja, jag har fått mycket hjälp från kvinnojouren i min kommun. De arrangerade med boende  och samtal de första veckorna.
    Nu bor jag tillfälligt hos släktingar och får stöd här. Det är framför allt våra gemensamma vänner, hans familj och soc som bagatelliserar det hela.
    Han skyller på att det är stressen på jobbet, att jag inte gör de hemmasysslor som en kvinna bör göra, jag är slarvig och lat (vilket jag definitivt inte är)  osv... det är hans förklaring till sitt beteende. Så nej, jag ser inte att han någonsin kommer att ändras...
    Tack för uppmuntran! Japp, jag ska slutföra det hela! Behöver bara hitta orken och modet att gå vidare.

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym skrev 2008-05-02 06:28:45 följande:
    "Han skyller på att det är stressen på jobbet, att jag inte gör de hemmasysslor som en kvinna bör göra, jag är slarvig och lat (vilket jag definitivt inte är)"Det är en typisk förvriden bild han har, att du inte duger och att du inte göra som andra kvinnor gör.Han utövar makt, iform av att kränka dig.Det är ett typiskt tecken på att han lever efter osunda värderingar. För i vanliga fall hade man ju bägge två hjälpts åt.Har han någonsin anklagat dig för att vara otrogen eller att du ljuger för honom ? Det brukar också vara ett typiskt tecken?Lycka till.

    Han anklagar mig JÄMT för att ljuga...om allt. Han går till och med igenom min handväska.


    100000 gånger har han frågat om sonen är hans, på ett lite skämtsamt sätt men han menar det. Det vet jag. Sonen liknar mig jättemycket och har faktiskt inga drag av honom vad jag kan se.


    Jag har ALDRIG gett honom anledning till att inte lita på mig, så jag vet inte varifrån detta kommer.

  • Anonym (Ledsen)

    I veckan ska jag till socialkontoret på möte då jag kräver att sonen bör ha med sig en kontaktperson första gångerna han träffar pappa igen. Detta för att han var så skakad av den senaste tiden hemma att han var rädd för alla män och började gråta direkt då någon höjde rösten. Jag vet inte hur han reagerar då han träffar pappa.
    Jag måste alltså träffa dessa människor från soc och försöka övertyga dem om situationen. De har pratat med pappan men sa till mig i telefon att "du har nog ingenting att vara rädd för han verkar så redig och trevlig"...WHAT? Hur kan de höra det på ett telefonsamtal. Och han kan minsann konsten att charma folk.


    Vid första kontakten med honom verkar han nästan övertrevlig... det var så jag blev kär i honom... det var för bra för att vara sant.


    Jag har bett en tjej från Kvinnojouren följa med mig på mötet så att jag åtminstonet har någon där som förstår vad det hanlar om.


    Får de inte utbildning för sånt' här, de som jobbar på socialkontoret?

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (kram) skrev 2008-05-02 12:51:40 följande:
    Du är urstark!! Du tog steget!Det är förstås inte ditt fel, det vet du. Han har helt och hållet ansvar för sina handlingar och hur han hanterar sina problem. Har soc ingen utbildning i detta?? Kan inte kvinnojouren vittna för dig om hur barn drabbas av sånt våld?Stå på dig! Försök strunta i de som inte tror dig. De är inget att ha ändå, eller hur? Mina fd svärföräldrar har blivit galna, hotar och trakasserar mig, tom inför barnen. Jag anmäler, vad mer kan man göra? Det är svårt, men kom ihåg att det är deras problem och har inget med dig att göra. Du kan inte ha gjort något annorlunda.
    Samma här! Min svärmor har ringt både mig och mina föräldrar, skrikigt och härjat.
    Helt otroligt att en mamma ringer runt och skäller på folk då hennes 35 åriga son säger att han blivit orättvist behandlad. Känner hon inte sin son?
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (kram) skrev 2008-05-03 23:48:25 följande:
    Haha! Min fd svärmor har skällt ut mina föräldrar också! Har de någon hemlig klubb, typ "Hur man gör en skilsmässa värre"? Vissa människor borde låsas in.Nej, hon känner inte sin son. Hennes son är minsann perfekt och allt är ditt fel. Han är inte vuxen i hennes ögon och hon måste reda upp hans problem åt honom eftersom han inte klarar av det. Förresten har du snott hennes älskling ifrån henne så hon är j-ligt lack... Suck, det finns ingen självinsikt hos dessa människor. Hon har ju uppfostrat honom, så vad kan man förvänta sig?Mina fd svärisar talade om för mig att jag minsann aldrig skulle hitta en sån omtänksam kille som deras son. Jo, tjena... De är glada över skilsmässan, men säger samtidigt att jag är självisk som drar, måste tänka på barnen (vilket är precis vad jag gör).När jag krävde att mitt ex skulle ta itu med sina egna föräldrar och säga åt de att hålla sig utanför och borta från mig, vet du vad han sa? "De är ditt problem, inte mitt." ?!?!Så sostanterna vet bättre än du har han är genom ett telefonsamtal?? Ringer inga varningsklockor?? Jag trodde detta var basic?Kram på dig och stå på dig. Hur länge sedan lämnade du?
    Nu har jag varit ifrån honom i 8 veckor.
    8 veckor då jag har vuxit enormt mycket som människa och finner att jag blivit starkare och starkare. Mycket tack vare kloka råd och tips här...
    Men ja, du...är det samma man och svärföräldrar vi pratar om eller? Verkar såFlört. Eller växer dessa skitstövlar på träd?
    Visst är det konstigt att man beskylls för att inte tänka på barnens bästa, då det är precis till punkt och pricka vad man gör! ArrrghhhhSkrikandes!
    Och förresten ska man faktiskt inte glömma bort sig själv heller. Bara för att man är mamma förväntas man helt och hållet glömma bort sig själv. Ingen tänker på att om man helt ignorerar sig själv är man nog ingen vidare förälder.
    Vi får se hur det går på soc i övermorgon...jag är faktiskt skitnervös för att träffa tanterna där. De ringde nämligen från kvinnojouren och sa att de har fått förhinder och att det var bäst att jag bytte dag och tid. Fast jag känner mig stark nog att åka dit själv nu. Ska vara lugn och sansad och tala om precis hur det ligger till.
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (trädväxt) skrev 2008-05-06 13:34:43 följande:
    tyvärr så verkar dom växa på träd. lever själv under psykisk misshandel min son på sex år får sig ett slag över huvet då å då eller ett hårt tag i armarna om han är för FEG eller inte äter det pappa lagat till middag,själv duger jag inte till nåt kan precis som du inte sköta kvinnosysslorna i hemmet som alla andras kärringar gör,min dotter på 8 år är pappas lilla ängel vilket han åxo kan säga högt i samma mening som han säger att han inte tycker om sonen,hon kommer undan med allt i stort sett,jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan tycka mer om det ena barnet än det andra,jag ÄLSKARmina barn presic lika mycket,han måste ju förstå hur mitt hjärta slits sönder mar å mer för varje kränkning han gör,mår så illa å vet att jag måste ta steget nu men efter ett liv tillsammans i 10år så är det steget hur stort som helst
    Jag bara ryser då jag läser det skriver...
    Vet du, visst, steget är stort och förbannat jobbigt men vi lever bara en gång och är skyldiga oss själva att inte nöja oss med vad som helst! Och om inte annat så är våra barn värda åtminstonet en glad mamma. Din lilla son ska absolut inte behöva stå ut med det du beskriver och din dotter ska inte behöva bevittna sånt'. 
    Viktigast av allt är att DU tar hand om dig själv och ditt liv så att du kan erbjuda dina barn lycka och trygghet och en sund uppväxt.

    ...Jösses...vad lätt det är att ge andra råd...sedan ifrågasätter man sig själv mellan varven .
    Vi behöver lite distans till allt och se på våra destruktiva förhållanden utifrån med andra ögon för att verkligen inse hur jävligt det är! 
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (barnen 1) skrev 2008-05-06 20:44:12 följande:
    Anonym (trädväxt) skrev 2008-05-06 13:34:43 följande:Du vet det säkert redan - att detta redan har påverkat din son. Jag säger ALDRIG att det är enkelt, men tyvärr så är det din skyldighet. Gå nu. Gäller det barnen har man ingen rätt att tveka. Annars lär han ej se dig i ögonen om 10 år. Du är den han har, var kränkning är ett svek även från din sida. Hårt? Jag vet, men det är det ju för sonen oxå. Skulle ngn kränka min son så då jävlar!TS: Starkt!! Jag vet hur svårt det är - man har efteråt svårt att förstå hur man kunde hamna i det eller hur? Har ju alltid upplevt/upplever mig som en stark person.
    Precis! Frågar mig själv gång på gång hur i helvete just jag kunde hamna i denhär situationen. Jag har skinn på näsan och säger ifrån...yeah right... Men nu har jag fått nog! Och du har rätt, inget barn ska behöva bevittna sådan här skit!
  • Anonym (Ledsen)

    Imorgon är mötet på soc. jag skriver och berättar hur det gick sen... Håll tummarna åt mig!

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (trädväxt) skrev 2008-05-07 08:27:56 följande:
    hoppas allt löser sig för dig ts,jag känner hur paniken bara växer,kände mig som om jag vägde 200 kg igår när jag gick å la mig bad till gud att han inte skulle ta i mig varje gång han vände sig i sängen ,vilket han heller inte gjorde.vi har knappt sagt ett ord tillvarandra under 4 dar nu,ska jag flytta först eller ska jag säga att nu drar jag?
    OjFörvånad! Skulle jag vara du skulle jag dra och skicka ett sms när jag var i trygghet och berätta att jag fått nog och stuckit. Men det är bara du som kan veta hur du ska göra...känner du dig otrygg med att säga att du ska dra så säg inget. Planera allt noga och vänta inte för länge...bara åk! Det kommer sedan att komma dagar då du ifrågasätter ditt val, men tänk då tillbaka på allt och ångra dig för guds skull inte.

    Idag var mötet på soc. HALLELUJA! Tror att de har gått en kurs i helgen eller tom kanske läst en bok Vad vet jag, men de var jätteförstående och stöttande. Sa tom att jag tagit rätt beslut och så vidare.  Nu ska de ju träffa min man  i övermorgon...får se om han lyckas manipulera dem till slut...igen...
    Jag var hur cool som helst och tänkte på alla kloka råd jag fått här. Nu ska jag ladda för rättegången som är om ett par veckor!
    Hur ska jag bära mig åt då jag träffar honom där? Kommer nog skita på mig av nervositetFundersam.

    Tänk vad många vi är som har blivit utsatta för detta?! Det är ju fan inte klokt!
  • Anonym (Ledsen)

    Ja! Som tur är har jag en riktigt, riktigt duktig och vass advokat som målsägandebiträde! Ska även be någon från kvinnojouren att följa med. De har varit SÅÅÅÅ himla stöttande där.


    anzita skrev 2008-05-07 21:24:10 följande:
    Har du någon målsägandebiträde eller stödperson med dig?
  • Anonym (Ledsen)

    Jaha...så länge varade det goda på socialtjänsten. Fick ett mejl i morse att då jag vistas i en annan kommun måste jag vända mig till soc i den kommunen. SUCK! Jag är fortafarande folkbokförd i kommunen men då jag inte vistas där så kan de inte hjälpa mig! WTF?
    Nu måste jag börja om på ruta ett i en annan kommun och börja slåss med andra människor! GRRRRR! De bara förlänger processen! Varför kan de inte bara hjälpa mig och mitt barn?

Svar på tråden Psykisk misshandel i hemmet