Psykisk misshandel i hemmet

Han anklagar mig JÄMT för att ljuga...om allt. Han går till och med igenom min handväska.100000 gånger har han frågat om sonen är hans, på ett lite skämtsamt sätt men han menar det. Det vet jag. Sonen liknar mig jättemycket och har faktiskt inga drag av honom vad jag kan se. Jag har ALDRIG gett honom anledning till att inte lita på mig, så jag vet inte varifrån detta kommer.

Oj! Skulle jag vara du skulle jag dra och skicka ett sms när jag var i trygghet och berätta att jag fått nog och stuckit. Men det är bara du som kan veta hur du ska göra...känner du dig otrygg med att säga att du ska dra så säg inget. Planera allt noga och vänta inte för länge...bara åk! Det kommer sedan att komma dagar då du ifrågasätter ditt val, men tänk då tillbaka på allt och ångra dig för guds skull inte.Idag var mötet på soc. HALLELUJA! Tror att de har gått en kurs i helgen eller tom kanske läst en bok Vad vet jag, men de var jätteförstående och stöttande. Sa tom att jag tagit rätt beslut och så vidare.  Nu ska de ju träffa min man  i övermorgon...får se om han lyckas manipulera dem till slut...igen...Jag var hur cool som helst och tänkte på alla kloka råd jag fått här. Nu ska jag ladda för rättegången som är om ett par veckor! Hur ska jag bära mig åt då jag träffar honom där? Kommer nog skita på mig av nervositet.Tänk vad många vi är som har blivit utsatta för detta?! Det är ju fan inte klokt!