Psykisk misshandel i hemmet

Jag gör vågen för dig!! Underbart att läsa att du stått på dig. Det är ett fritt land, vi får skilja oss från våra män utan att förklara o försvara ihjäl oss!! Jag blir så trött på att läsa om korkade soctanter, o att de låter sig manipuleras av charmerande män. Har själv varit med om det, men då fick de sig en näsbränna, för han gjorde bort sig till slut, o då fick de skämmas ordentligt. Lycka till med allt, o ta alltid med dig en från kvinnojouren till soc om du kan, då är ni två som lyssnar, o spela in samtal med din man om ahn blir hotfull.

Nu har du räddat min dag! Nu känner jag hopp! Känner mig så maktlös när jag läser om kvinnor som har det svårt o inte orkar ta sig till trygghet.

Jag bara ryser då jag läser det skriver...
Vet du, visst, steget är stort och förbannat jobbigt men vi lever bara en gång och är skyldiga oss själva att inte nöja oss med vad som helst! Och om inte annat så är våra barn värda åtminstonet en glad mamma. Din lilla son ska absolut inte behöva stå ut med det du beskriver och din dotter ska inte behöva bevittna sånt'. 
Viktigast av allt är att DU tar hand om dig själv och ditt liv så att du kan erbjuda dina barn lycka och trygghet och en sund uppväxt.

...Jösses...vad lätt det är att ge andra råd...sedan ifrågasätter man sig själv mellan varven .
Vi behöver lite distans till allt och se på våra destruktiva förhållanden utifrån med andra ögon för att verkligen inse hur jävligt det är! 

TS Ring kvinnojouren där du bor och be att få prata med dom! För kanske kan npågon därifrån följa dig till soc!!

Läste närmare och såg att du redan hade gjort det! Om det "skär" sig på soc så tycker jag du skall avbryta mötet och be om en annan tid för möte och säga typ - Det verkar inte som att vi förstår varann och jag känner att ni inte tar min oro på allvar och på nästa möte vill jag att kunniga personer vad gäller mishhandels relationer är med! Alltså kvinnojouren!

LYCKA TILL!! SKRIV OCH TALA OM HUR DET GICK!!

Ja visst är det så *ryser*

Anonym (trädväxt) skrev 2008-05-06 13:34:43 följande:

Du vet det säkert redan - att detta redan har påverkat din son. Jag säger ALDRIG att det är enkelt, men tyvärr så är det din skyldighet. Gå nu. Gäller det barnen har man ingen rätt att tveka. Annars lär han ej se dig i ögonen om 10 år. Du är den han har, var kränkning är ett svek även från din sida. Hårt? Jag vet, men det är det ju för sonen oxå. Skulle ngn kränka min son så då jävlar!
TS: Starkt!! Jag vet hur svårt det är - man har efteråt svårt att förstå hur man kunde hamna i det eller hur? Har ju alltid upplevt/upplever mig som en stark person.

Precis! Frågar mig själv gång på gång hur i helvete just jag kunde hamna i denhär situationen. Jag har skinn på näsan och säger ifrån...yeah right... Men nu har jag fått nog! Och du har rätt, inget barn ska behöva bevittna sådan här skit!

Imorgon är mötet på soc. jag skriver och berättar hur det gick sen... Håll tummarna åt mig!

Det gör vi!!

hej du gör såååå rätt helt rätt gud vad glad jag blir att du tagit det steget, jag levde med en man som är pappa till min stora pojk han utsatte mig för båda delar psykisk o fysisk kan säga det att idag när ja lever med en jättego kille och vi har en gemensam son och ibland när ja tänker tillbaka och även när jag har pratat med psykologer lång tid efter så känner jag att psykisk misshandel är såååå mycket värre än fysisk det läker aldrig känns det som, det har gått 4 år nu o känns fortfarande ibland, när ja lämnade han så var min son 7-8 veckor gammal han stog och skrek ovanför vår son då så högt så han blev så rädd och bajsa ner sig och skrek ja jag vet inte hur länge han har nu alltid varit rädd för höga ljus och så fort man höjer rösten blir han jätterädd o ledsen på ett sätt jag bara ser och känner att det måste vara från detta. det var så hemskt men han fick straff för barnmisshandel också hans pappa för det är misshandel även om det inte är fyskisk och kan bryta ner en människa så lätt med bara ord. nä stå på dig du gör såååå rätt.
kram på dig o barnen

Usch stackare, jag lider verkligen med dig!!

Va i samma situation under -05 & -06, visste inte riktigt vart jag skulle vända mig då..

Mellanåt är dom hur goa osv som helst å sen blir dom som fan själv och man får höra hur värdelös mm man är..

Jag gjorde slut med killen men han vill einte lämna mig ifred..
Han gjorde hemfridsbrott hos mig ett tag efter och slog till mig på ena axeln och putta omkull mig.. han va helt tokig den natten.. Jag försökte ringa 112 men han tog telefon från mig, jag fick fan inte ringa dom!
Vart blå runt nyckelbenet och kunde knappt lyft ena armen utan att smärtan va enorm..

Efter de satt han och bad så mkt om ursäkt och sa att han älskade mig mm..
Jag, dum som jag va struntade i och göra en anmälan då..

Dröjde några veckor till sen började han trakassera mig ist och kräva mig på pengar mm..
Pluggade komvux då, och under en lektion så började han hota mig med att han skolla kolla dit och jag skulle få ett helvete mm...
Fick panik så jag gick till polisen, han vart anmäld på 5 punkter och fick varken säga hej lr kontakta mig på något sätt innan åklagaren tagit en titt på fallet..

Efter de höll polisen koll runt mitt område och vid skolan ett tag, kändes tryggt. Brottsoffer jouren ringde oxå ca varannan dag för att se hur jag mådde och om han hade hört av sig.. (Dom är ett stort stöd)

Fick iaf efter ett par veckor brev från åklagaren om att jag inte hade tillräckligt med bevis för att fälla han..

lämnade in mina telefoner så de kunde ta fram alla sms mm.
De värsta va att de mesta som kom från han sa han när han ringde..

Men efter de har jag iaf sluppit han, idag tittar han inte ens åt mitt håll.. Så himla skönt!!

Hoppas de ordnar sig för dig.... Psykiskt misshandel är väldigt svårt att ta, de sätter sig på djupet. =(

Styrke kramar till dig (ledsen)!!

hoppas allt löser sig för dig ts,jag känner hur paniken bara växer,kände mig som om jag vägde 200 kg igår när jag gick å la mig bad till gud att han inte skulle ta i mig varje gång han vände sig i sängen ,vilket han heller inte gjorde.vi har knappt sagt ett ord tillvarandra under 4 dar nu,ska jag flytta först eller ska jag säga att nu drar jag?

Oj! Skulle jag vara du skulle jag dra och skicka ett sms när jag var i trygghet och berätta att jag fått nog och stuckit. Men det är bara du som kan veta hur du ska göra...känner du dig otrygg med att säga att du ska dra så säg inget. Planera allt noga och vänta inte för länge...bara åk! Det kommer sedan att komma dagar då du ifrågasätter ditt val, men tänk då tillbaka på allt och ångra dig för guds skull inte.

Idag var mötet på soc. HALLELUJA! Tror att de har gått en kurs i helgen eller tom kanske läst en bok Vad vet jag, men de var jätteförstående och stöttande. Sa tom att jag tagit rätt beslut och så vidare.  Nu ska de ju träffa min man  i övermorgon...får se om han lyckas manipulera dem till slut...igen...
Jag var hur cool som helst och tänkte på alla kloka råd jag fått här. Nu ska jag ladda för rättegången som är om ett par veckor!
Hur ska jag bära mig åt då jag träffar honom där? Kommer nog skita på mig av nervositet.

Tänk vad många vi är som har blivit utsatta för detta?! Det är ju fan inte klokt!

Har du någon målsägandebiträde eller stödperson med dig?

Ja! Som tur är har jag en riktigt, riktigt duktig och vass advokat som målsägandebiträde! Ska även be någon från kvinnojouren att följa med. De har varit SÅÅÅÅ himla stöttande där.

Anonym (Ledsen) skrev 2008-05-08 08:01:57 följande:

Så bra o du... Vilken tur att ditt barn har en så stark mamma!!!!

Jaha...så länge varade det goda på socialtjänsten. Fick ett mejl i morse att då jag vistas i en annan kommun måste jag vända mig till soc i den kommunen. SUCK! Jag är fortafarande folkbokförd i kommunen men då jag inte vistas där så kan de inte hjälpa mig! WTF?
Nu måste jag börja om på ruta ett i en annan kommun och börja slåss med andra människor! GRRRRR! De bara förlänger processen! Varför kan de inte bara hjälpa mig och mitt barn?

Usch stackare... att dom jämt ska hålla på å krångla..

Dom måste ju kunna hjälpa dig eftersom du är folkbokförd där su sökt hjälpen..
De jag fått lära mig om lagar är att om du vistas i en annan kommun så KAN du söka hjälp där.

Rätten borde stå på din sida att få hjälp från din hemkommun!

Lycka till.. och va stark!  Kramar