Den stora kärleken

Som den obotliga romantiker jag är, så har jag alltid trott att HAN ska finnas någonstans. (såklart har även jag tvivlat många ggr....)

Men det som låter klyschigt är sant! Man VET det bara när man möter honom/henne. När jag träffade min nuvarande sambo, (på gemensam arbetsplats) kunde jag inte slita blicken och han likadan...Trots att han egentligen inte alls var någon som jag ville bli kär i (barn sen tidigare, bara vart singel i 6 mån...)så har vi idag ännu inte kunnat slita oss från varandra (2 år) och sen första dagen har vi umgåtts konstant. Vi känner varandra utan och innan och kan skratta tillsammans, prata om allt, driva och reta varandra. Och eftersom vi känner hur mycket kärlek vi har gentemot varann så är det sällan vi bråkar.

Vi är varandras bästa vänner, och passionen är stark!

Vet inte om det var det du menade...men för mig är det den stora kärleken, när man är bästa vänner OCH älskande!

jo det var det jag menade :) grattis

Tack! :) det är nästan löjligt hur fånigt kär man kan vara....;)

Men många grodor har man ju pussat när man letat och många svin också....;)

den enda helt äkta kärleken i mitt liv är mitt barn. Jag skulle förlåta henne för allt. Det finns inget hon kan göra mot mig som kan få mig att vända henne ryggen. Jag skulle ge henne allt jag har och mer därtill. Hon är mitt liv.
Visst älskar jag min man, men inte villkorslöst som jag älskar mitt barn. Tillexempel skulle jag bryta förhållandet till mannen ifall han skulle slå oss, vara otrogen eller på annat sätt bryta vårt förtroende.

jo samma här.. det får man hoppas att alla känner ;) Fast man läser ju i tidningen ibland.. om människor som försvarar mannen istället för barnen om det är nåt..

En person som man passar ihop med och man känner sig trygg med.

250 Kilo Kärlek?

just nu har jag 3 stora kärlekar....

min sambo sedan 10 år som jag känner utan och innan...vi älskar varann i med- och motgång, dom bra och dom dåliga sidorna...vi bråkar, älskar, lever med varann...vi delar allt..vi har växt tillsammans och utvecklats tillsammans

mina 2 barn - det är en kärlek så stor att den är gränslös. Mina söner är 3 år och andra 6 månader. Dom har båda varit akut sjuka som små så jag kan bara att jag förstår känslan av brustet hjärta men också känslan av hopp och glädje...

man kan som inte bara beskriva det med ett ord...de e så stort

Respekt, medkänsla, vänskap = Kärlek 

Jag kräver förutom passion även trygghet, komfort, generositet och andlighet. Hon som motsvarar dessa mina kriterier är mitt livs stora kärlek. Sann kärlek tar aldrig slut har jag hört.

Jag däremot ser det som att den stora kärleken börjar med en själv och är en själv, den stora kärleken är därför svår för att det sägs att älska sig själv är det svåraste som finns.