Sverigelängtan stärks när man fått barn?

Hej! Det ligger verkligen sanning i vad du sager! Jag har en flicka pa 9 veckor och bor i London. Visst langtar jag hem till Sverige da och da men inte mer for att jag har barn tror jag. Dock kan jag sakna lite hjalp/barnvakt fran mina foraldrar etc. vilket jag skulle fatt om jag bodde dar! En anledning till varfor det ar "battre" att ha barn i Sverige ar att det ar mycket billigare! Dagis i UK ar super dyrt samt att folk har ar lite hysteriska om vilken skola de ska sanda sina barn till, sa funkar det ju inte riktigt i Sverige. Som sagt Sverige har enorma fordelar nar det kommer till att uppfostra barn...

Det ligger nagot i det dar! Har en dotter pa snart 8 manader och onskar att man hade foraldrarna lite narmre osv. Men har en man fran ett annat land sa for oss ar det mest neutralt att bo i UK. Visst ar barnomsorgen bra och billig, foraldrapenningen generos och det finns pappaledighet men sa ser det ju bara ut typ i Sverige, massor av barn vaxer upp i andra lander utan storre "men" Sa forsoker jag tanka. Men man vet aldrig, kanske vi provar pa Sverige en gang...

Japp, jag kan känna att jag skulle vilja vara närmare min mamma nu när jag har egna barn. Har bott utomlands i 4 år nu och fött två barn här i Hongkong.

Visst vi trivs bra men det känns som om allt skulle vara enklare "hemma" i Sverige med barn. Framförallt så saknar jag den vackra naturen. Men förmodligen skulle det bli en stor chock att flytta hem igen. Vi får se en vacker dag så kanske vi hamnar i Sverige igen just nu är det inte aktuellt.

Jag bodde i Spanien och trivdes jättebra. När jag fick mitt första barn trivdes jag också bra men var lite avundsjuk på mina kompisar i Sverige som fick se sina barn växa upp där. När jag fick mitt andra barn så fick jag en otrolig hemlängtan. Till slut flyttade vi till Sverige och jag har aldrig ångrat mig även om jag längtar efter livet vi hade där ibland.

Jag hade min svärmor som alltid ställde upp och passade barnen där, det kan inte mina föräldrar mer än på helgen och så.

Jag ville flytta hem för att utbilda mig och få ett välbetalt jobb så vi skulle få det bättre ekonomiskt och att barnen gick på dagis och skola i Sverige. Jag var inte så possitivt inställd till det jag såg av barnomsorg i Spanien.

Tack för era svar!

Egentligen borde jag nog inte oroa mig för detta än. Vi får ju ta det som det kommer den dagen vi har barn.
Men jag kan inte låta bli att tänka tanken på att känna mig "fast" i ett land. Det blir ju lite svårare att bara ta sitt pick o pack o dra till Sverige när man har barn (och sambon kan ju inte svenksa). NU vill jag ju bo här -ingen tvekan, men med barn kan jag tänka mig att detta förändras.

Är rädd för att jag ska få en känsla av att jag "krånglat till det för mig" - som om man valt den omständiga och komplicerade vägen. Allt känns ju så mycket lättare i Sverige. Saker som jag hela mitt liv sett som självklara är ju inte så självklara här tex mammaledighet, passande barnomsorg, gratis skola/universitet etc. Och när jag hör deras "mjölkchoklad/bullar är nyttigt för barn för det innehåller mjölk!-argumet så kan jag ju inte annat än att sakna logiska Sverige! Hur ska man orka ta alla strider?

JA! Man forvandlas till Kristina fran Duvemala Jag saknar min familj ENORMT mycket och min son alskar sin mormor, men daremot tycker jag inte det ar sa mycket battre for barn i Sverige bara for att vi har bra barnomsorg. Bor i London och jag tycker manniskor ar barnvanligare har.

Ville bara tillagga att det kanns som det finns en hel del fordelar med att bo utomlands ocksa med tex mitt barn kommer bli 3-sprakigt, vaxa upp i en mangkulturell miljo med manga mojligheter (London) osv. Kan ibland tycka att Sverige kanns lite val "skyddat", trangsynt och naivt ibland. Men visst saknar jag den harliga naturen och manga varderingar/traditioner! Tror att det kan vara svart att flytta hem efter nastan 8 ar utomlands ocksa.

Jag håller med alla andra om att man får en viss hemlängtan efter att man fått barn ( jag bor också i spanien), fast det är enbart pga vänner och familj i mitt tillfälle för jag tycker att det är jätte positivt att vara småbarnsfamilj i spanien. Vi har hela tiden pratat om att flytta till Sverige eller Danmark som är min mans hemland när vår son börjar i skolan, men börjar faktiskt tveka mer och mer. Vi har bott 7 år i spanien och känner oss hemma, för att inte tala om vad vår son kommer att göra som ju är född här. Den ekonomiska biten är väl tuffast för barnfamiljer här, men det verkar ju vara ett stort problem i sverige också trots mammaledighet, barnbidrag etc. Jag tycker också som Olimpia säger att det är en stor fördel att våra små lär sig flera språk och lär känna flera kulturer redan från början

hej hej

Jag bor ocksa i England och haller med manga av de andra inlaggen, hade inte speciellt mycket hemlangtan innan men nu sen Ella kom till varlden for 6 mander sen sa kanns det annorlunda. Inte sa mycket for mig men for hennes skull sa vill jag flytta hem, skulle liksom vilja ge henne samma fria uppvaxt som jag hade dar man kunde ga till och fran skolan sjalv och leka i skogarna. England ar sa trangt och sa lite natur... folk skrattar nar jag sager att vi gar i skogen och plockar svamp och bar hemma.En sak till som jag tanker pa ibland ar att jag inte kommer kanna till de lekar och sanger de har pa dagis har, Astrid Lindgren vet de inte vem det ar och hon kommer aldrig fa uppleva traditioner som luciatag i skolan.

Men det finns ju manga bra saker med england ocksa precis som de andra sagt och vem vet...aven om vi flyttade hem till sverige sa kanske det inte hade blivit som jag tankt mig.

Jag bor i Frankrike sedan fem år tillbaka (och hade bott här till och från i tre år innan dess) med fransk sambo och två barn. Jag har aldrig längtat hem, varken före eller efter att barnen kom.

Jag tycker att det känns som att många svenskar har en onyanserad bild av hur det är att ha barn i Sverige. Allt är inte automatiskt bäst i Sverige. Samhället är visserligen väldigt anpassat efter barnfamiljers behov, med föräldraförsäkringen, platsgaranti och maxtaxa på dagis, barnbidrag, etc, men samtidigt verkar inte svenska föräldrar nöjda heller. Kanske är det en bild man bara får utifrån, men jag tycker mig ofta se rubriker på tidningars familjesidor om hur småbarnsföräldrar går in i väggen, eller inlägg här på familjeliv om missnöje kring rätt till 15-timmars-plats på dagis eller inte, ... Och så den eviga tävlingen om vem som är präktigast.

Nataliteten är högre i Frankrike än i Sverige, så så hemskt verkar det ju inte vara att ha barn här. Vi har det bra och trivs. Kanske flyttar vi till Sverige om möjligheten bjuds. Jag skulle gärna se att mina barn fick bo i Sverige ett par år, för att bli lite mer svenska. Gemensamma erfarenheter, särskilt från barndomen, är trots allt viktiga för den nationella identiteten.