Uttråkad av att va hemma med barn?

Skaffa en hobby utan för hemmet och ha nån att passa ditt barn under tiden...

Jag känner SÅ med dig! Jag älskar min son, men varje kväll så är jag ledsen och har panik över ännu en dag som jag ska få att gå. Min sambo försöker stötta mig och ger tips på vad vi kan göra och jag försöker vara tapper och säga "vad bra, ja, det ska vi göra" men inom mig så känns det som att jag sakta håller på och dör...

Jag hade kunnat vara i din sits, med ett barn till på väg för jag äter inte p-piller. Men det har som tur är inte tagit sig så jag börjar jobba nu i sept. Och jag längtar efter annat att göra om dagarna!!! Få ett liv igen!

Hur känner du nu när du ska gå in i en ny period av ledighet?

Nu känner jag väl inte riktigt igen alla känslor du beskriver. Men jag saknade verkligen mitt jobb under tiden jag var hemma. Men det löste vi genom att jag kunde börja jobba två dagar i veckan i så jag skulle slippa känna mig alltför låst hemma. Nu är ju du i 7:e månaden så det är ju inget alternativ. Jag försökte ha vissa rutiner som jag följde med saker som jag tyckte var okey att göra... På morgongen efter frukost och påklädning så tyckte Troy om att pula på själv så då städade jag och plockade undan och tvättade osv. Sedan gick vi på promenad och en sväng förbi affären för att handla eller bara köpa en glass. Vi var väl ute i 2 timmar ungefär. Sedan hem och äta lunch och sovning för Troy om han inte hade sovit i vagnen. När han sov så passade jag på att göra vad jag ville. På eftermiddagen så åkte vi ofta in på stan eller uträttade något annat ärende. Därefter påbörjade jag middagen och vips så var pappan hemma. Då fick han ta över och jag var ute och sprang/tränade eller gick på bio eller något. Jag kände iofs aldrig att mitt barn var i vägen. Men jag kände att det var skönt att få göra något själv också.

Tess

Kan du inte köpa hem lite fingerfärg eller modelllera (eller vad det nu heter) och sätta dottern vid köksbordet och så kan du baka eller vad det är du vill göra? En målarbok eller vad som helst! Finns många saker som dom kan sysselsätta sig själv med en längre stund!

Jag tycker själv att det börjar bli lite småtråkigt, men känner mig ändå lite smått ledsen över att lämna henne på dagis efter sommaren.
Ska bli skönt att få lite socialt umgänge med vuxna människor för en gångs skull!

Det gör en inte till en dålig mamma för att man inte tycker att det är superkul att vara hemma med de små. Man måste ju få lite vuxen tid emellanåt också!

har aldrig haft ett jobb så det oroar mig lite också. Ska väl plugga sen när bebis nr 2 är stor nog.

Men vet ej till vad mm. Men försöker inte stressa upp mig så mkt för det.

Mycket beror också på att jag har en hund som såfort jag klär på mig och hon inte får följa med börjar skälla. Vill inte få klagomål från grannarna då ja bor i lägenhet.

Svårt o träna henne till o va ensam. Blir stressad över att inte kunna klä på os si lugn och ro utan att hunden börjar springa o flåsa o gnälla o sen tokskälla såfort ja stängt dörren ofta.


Känner mig verkligen låst. Iaf nu i denna värmen med jättemagen.

Jag känner igen det där. men det blev faktiskt lättare när min andra dotter kom för då ville storasyster hjälpa till och hon blev helt plötsligt så stor och mycket mer självständig. Det känns som att jag nästan har mer tid själv för nu kan dom "leka" tillsammans och storasyster vill ofta läsa för lillasyster.
Men jag minns även hur tungt det var i slutet av graviditetet att göra saker och leka och bära på det stora barnet.

man måste ge hundarna också va de behöver dvs tre promenader om dagen. Morron lunch och eftermiddag o sambon är inte så hjälpsam. Iaf inte om ja inte ber om hjälp.

Varför är de så svårt? O be om hjälp?

Min mamma är liksom så att hon tycker att mormödrar bara ska ha de "gottiga" med barnbarnen o slippa allt jobb hon verkar tyvka min dotter är så jobbig o stökig (som väl många 16 månaders är. vill ju klättra unersöka dra fram saker mm om man intehar undanplockat som hon inte har hemma)

Så att be om hjälp där tar i mot eftersom mamma också har reumatisk sjukdom och har det jobbigt psykiskt.

men de är liksom bara o va stark känns de som...fasaden får inte rasa..man måste klara allt. *orkar inte*

Det låter jobbigt med hunden... Vår hund blir stressad när vi klär på oss, men när jag säger att han ska stanna hemma så går han och lägger sig igen. Och kan vara själv utan att skälla...

Jag förstår att du känner dig låst. Har du körkort så du kan åka iväg om du vill?

nupp inget körkort

Min sambo hjälper mig med hunden om mornarna och tar första promenaden så att jag slipper släpa ned unge och hund nedför 3 trappor. Vår vovve får bara 2 promenader dagtid, morgon och eftermiddag, om inte jag ska gå ut när Ville ska sova, då blir lunchpromenaden hans eftermiddagspromenad. Jag kan ju inte springa ute med hunden hela dagarna heller, då får man ju inte göra någor annat. På kvällen får han en långis.

ok tack för tipset kankse inte behöver gå 3 ggr på dagen..de blir ju lite mkt kankse. Som de är nu har ja gått två men har fått dåligt samvete då ja inte orkar gå så långt

Man räcker liksom aldirg till känns de som. Sitter ja o läser när dottern leker är man dum för man ska ju rikta sin uppmäkrsamhet till barnet mm. Hon blir gnällig o klängig.

jag har det liksom svårt eftersom ja inte jobbat förr heller o komma ut o bli intelektuellt stimulerad. Man känner sig lite "hjärndöd" efter en dag med: "vaaaad säger katten" typ hundra ggr om. hehe....

Nu när det är varmt så kanske det räcker omdu tar hund och barn och går ut på er gård och sitter ett tag... Orkar du så kan du ju försöka ta med en tvättbalja att ha vatten i så kan tjejen plaska.

Men jag vet, det är kul i ungefär 5 minuter... Jag förstår att det är jobbigt, men det är svårt att komma med tips, för du har ju säkert hört alla.

känns det bättre om du får reda på att du i alla fall inte är ensam om att känna som du gör?