noroli
håller med. Internet är nog inte riktigt min grej heller...Jävligt mkt lättare om han bara kom å knacka på dörren!
Beträffande att träffa ngn när man har barn så låter ni grymt pessimistiska. Tänker¨inte tro att det är som ni beskriver.
Tycker ni förresten att man bör träffa ngn som har barn när man själv har barn eller tycker ni att det är okej om man helst vill träffa ngn som inte har barn fast man själv har barn?
Jag ställer mig samma fråga som ovanstående talare (celestial). Är ni säkra på att det är just det att ni har barn som gör det svårare? Okej man har ju inte tiden att ränna på krogen eller ut å flänga men de facto att det är svårt att träffa ngn som accepterar att man har ett barn sedan tidigare.Det tror jag inte på. I mitt fall stämmer det iaf inte, har aldrig märkt av ngt ointresse pga att jag har barn. Och jag tror då inte det stämmer för er heller. När man blir kär så accepterar man det mesta ju!
Ang frågan jag ställde om att ha som önskan att den man träffar inte har barn sedan tidigare trots att man själv har barn så förstår jag ts resonemang men jag undrar om ni tycker att det är knäppt att önska sig det...
mrbandit
tänk att du har tur med allt ist för otur med allt så omger du dig själv med lite bättre energi
hm... jag har blivit sjukt kräsen på alla punkter. Det har ju tillkommit ytterliggare kriterier iom att jag är mamma ex. personen måste tycka om barn och gilla att leva med barn osv. De gamla krierierna de gäller fortfarande: Måste se bra ut och attrahera mig. Måste vara intelligent. Varm. Ha ett ordentligt jobb. Humor.
Alltså det är skitsvårt och för det mesta så känner jag mig rätt avtänd på hela grejen. Det ska till så mycket känns det som för att det ska funka. Och jag står inte ut med att träffa ngn under tiden jag väntar på den rätte, hellre ensam då.
Kanske borde jag sänka kraven. men det är svårt.
dadindacity
och om personen själv har barn ska dom defo vara snälla, dom får inte vara odrägliga, gapiga och ouppfostrade.
Nja...alltså jag har en föreställning om att det skulle vara lättare att träffa ngn som inte har barn alls...och om personen har barn så vill jag helst inte att det är typ tre stycken, helst ett högst två. Men jag eftersom jag älskar barn i allmänhet så är det okej om de är lite skrika. Man är ju van. :)
Samtidigt tror jag att föreställningen man har om den man ska träffa ngn gång inte behöver överensstämma den dag man verkligen blir kär.
dadindacity
nej visst. men jag tror knappast jag skulle kunna bli kär i ngn som inte uppfostrat barnen bättre än att de säjer könsord!
alltså jag menar det säjer ju kanske ngt om föräldrarna..?