pappa söker?

Men hördu TS, jag blir lite nyfiken på hur du tänker? Vad är det som är så bra med "tvåsamhet" och vad är så dåligt med att vara singelförälder att det här tar så stor plats i dina tankar?För egen del tycker jag att det egentligen finns övervägande positiva saker med att vara ensam förälder. Visst kan man sakna vissa aspekter av att dela livet med någon (mer än sitt barn) men å andra sidan har man en frihet som dom flesta i parförhållanden verkar sakna, eller åtminstone inte tillåta varandra (menar alltså inte sex nu om nån trodde det).Om jag tar en titt på dom i min bekantskapskrets som är par så kan jag inte säga att jag skulle vilja byta med någon av dom, helt enkelt för att inte en enda av dom verkar vara speciellt lyckliga. Alltför många verkar ägna en oproportionerligt stor del av sin tid till att göra saker dom inte vill, köpa saker dom inte vill ha, träffa människor dom egentligen inte tycker om, åka till platser dom inte vill besöka, etc, utan att ens själva märka vilket missnöje dom utstrålar.Som ensam förälder bestämmer man ju allt själv, så om det är något man inte vill göra så struntar man bara i det. I alla fall för mig är det otroligt mycket värt och håller mig på ganska gott humör för jämnan.Hmm, det här blev kanske ett onödigt långt inlägg. Min poäng var bara att om man först formulerar för sig själv vad man egentligen är ute efter kanske det blir lättare att också veta vad och var man ska leta, istället för att slänga ut krokar till höger och vänster och tro att första bästa napp löser alla problem. För vad är oddsen att det är en person man passar ihop med som kommer fram till killen på bussen med singeltryck på tröjan?

Men hördu TS, jag blir lite nyfiken på hur du tänker? Vad är det som är så bra med "tvåsamhet" och vad är så dåligt med att vara singelförälder att det här tar så stor plats i dina tankar?För egen del tycker jag att det egentligen finns övervägande positiva saker med att vara ensam förälder. Visst kan man sakna vissa aspekter av att dela livet med någon (mer än sitt barn) men å andra sidan har man en frihet som dom flesta i parförhållanden verkar sakna, eller åtminstone inte tillåta varandra (menar alltså inte sex nu om nån trodde det).Om jag tar en titt på dom i min bekantskapskrets som är par så kan jag inte säga att jag skulle vilja byta med någon av dom, helt enkelt för att inte en enda av dom verkar vara speciellt lyckliga. Alltför många verkar ägna en oproportionerligt stor del av sin tid till att göra saker dom inte vill, köpa saker dom inte vill ha, träffa människor dom egentligen inte tycker om, åka till platser dom inte vill besöka, etc, utan att ens själva märka vilket missnöje dom utstrålar.Som ensam förälder bestämmer man ju allt själv, så om det är något man inte vill göra så struntar man bara i det. I alla fall för mig är det otroligt mycket värt och håller mig på ganska gott humör för jämnan.Hmm, det här blev kanske ett onödigt långt inlägg. Min poäng var bara att om man först formulerar för sig själv vad man egentligen är ute efter kanske det blir lättare att också veta vad och var man ska leta, istället för att slänga ut krokar till höger och vänster och tro att första bästa napp löser alla problem. För vad är oddsen att det är en person man passar ihop med som kommer fram till killen på bussen med singeltryck på tröjan?

jo det är sant vist blir man krässen, men ja är inte en sån person som vill leva ensam, hatar singel livet,

Ja, distans är  perfekt, men ibland vill man kunna träffas NU och då är det svårt.

På sätt och vis är man ju mer kräsen, men på andra sätt betydligt mindre kräsen tycker jag.Skillnaden är väl att det man är kräsen med nuförtiden känns lite viktigare. T ex skulle jag aldrig orka engagera mig i nån som jag inte tycker är en bra människa nu, medan jag är betydligt mer "okräsen" med hur någon ser ut.Kanske var det dom menade med att mogna när man var yngre, haha.

hm... jag har blivit sjukt kräsen på alla punkter. Det har ju tillkommit ytterliggare kriterier iom att jag är mamma ex. personen måste tycka om barn och gilla att leva med barn osv. De gamla krierierna de gäller fortfarande: Måste se bra ut och attrahera mig. Måste vara intelligent. Varm. Ha ett ordentligt jobb. Humor. Alltså det är skitsvårt och för det mesta så känner jag mig rätt avtänd på hela grejen. Det ska till så mycket känns det som för att det ska funka. Och jag står inte ut med att träffa ngn under tiden jag väntar på den rätte, hellre ensam då. Kanske borde jag sänka kraven. men det är svårt.

Varför inte prova att delta i andra debatter på forumet än att bara puffa din egna söka-sällskap-tråd? Då kan ju dom som eventuellt skulle vara intresserade se vad du är för en person och vilka värderingar du har. Då är nog chansen större.

Förstår egentligen inte varför det skulle vara så desperat att söka efter någon här på fl?Det spelar väl ingen roll var man letar efter en respektive?Ska man dra gränsen nånstans så är det väl i så fall att man verkar desperat om man letar efter någon oavsett var man letar, men vem vill inte hitta en själsfrände?Bara lite funderingar...