Varför får man inte snittas när man förlorat sin barn i magen?

Ingen som vet?

Jag tror att det har med bearbetningen av händelsen att göra.

Har man fött vaginalt innan och det fungerade så råder man alla att föda vaginalt. Även förstföderskor bör föda vaginalt då det är lindrigast för kroppen. Ärret man får efter ett kejsarsnitt kommer hela livet att påminna om det hemska man var med om och därför avråder man starkt från kejsarsnitt. Dessutom är det en stor bukoperation att göra ett kejsarsnitt med en hel del efterföljande komplikationer om man har otur.

Jag vet inte någon av alla de jag träffat på som i efterhand ångrar att de fött vaginalt. Man har ju då fött fram sitt alldeles egna barn på ett helt naturligt sätt, även om barnet inte lever. Min tredje förlossning, som var ett dött barn, var precis som de andra, förutom att hon inte levde. Jag blev lika stolt som de andra gångerna. Kanske svårt att förstå när man inte varit med om det men så känner nog de flesta.

Hoppas att du fick svar på det du tänkt dig annars får du gärna inboxa mig.

Efter att ha genomgått ett kejsarsnitt och en vaginal förslossning (båda med positiv utgång) så måste jag säga att ett kejsarsnitt verkligen INTE skulle underlätta när man är i sorg!
Så jag har full förståelse att man in första hand vill att barnet ska födas "normalt" men då främst för mammans skull förståss.

Har läst att det både har med sorgeprocessen och rent medicinska skäl att göra.

Måste säga att om jag skulle mista ett barn i magen och dessutom blev tvungen att genomlida efterdynerna av ett kejsarsnitt så skulle det vara hemskt!

får och får...jag tror att det är upp till varje läkare/bm att avgöra. De vill ju alltid helst att barnet föds vaginal (som innebär minst risk för barn/mor vid en normal graviditet), men anser de att mamman inte "klarar det" så godkänner de säkerligen ett snitt. Men de vill antagligen att man ska gå på tex aurorasamtal och liknande innan det beviljas. Man kan säkert också få en igångsättning i tex.v38 om det tidigare barnet dött i tex. v-39/40 eller senare.

"Tack för ditt svar" skulle det stå.

oj, jag läste fel i TS fråga! Att man måste föda fram ett dött barn har med bearbetningen att göra. Alla studier som gjort visar att det är bäst för mamman. Även om det känns fruktansvärt just då. Såklart.

Visst gör det ont men man får all den smärtlindring man vill ha, och det är betydlig mer än om barnet lever. Jag är lite löjlig med sprutor så jag ville bara ha lustgas men det avgör man ju själv. Efteråt återställs man relativt fort och kan då fokusera på allt kring barnet och inte ett ömmande sår och allt därtill.

Jag är nu gravid på nytt och får då igångsättning from v38 om jag vill och det anses som ok för bebisen. Känns skönt att veta. Förlossningen är det jag minst oroar mig för nu, resan dit är värre.