Längtan

Jag beklagar verkligen förlusten av er dotter..

Jag födde en flicka i v17+3 i juni -06. Till våren -07 var vi gravida igen, men denna gång födde jag en pojke i v17+4. I september -07 blev jag gravid igen och i april i år föddes mina tvillingtjejer i v33+6  Vi är många här i änglarummet som försöker bli gravida med syskon till våra änglar, har svårt att bli gravida igen, som väntar syskon och som har fått syskon till våra små. Titta runt lite här så hittar du de olika trådarna.
Hoppas att du kan få ett lika bra stöd, från alla fina änglamammor här, som jag har fått.

Stora kramar från Elin, mamma till *Saga*, *Gustav*, Fideli och Lily

Jag vill bara börja med att gratulera till er lilla dotter. Beklagar så att hon inte fick stanna...
Jag blev Änglamamma till vår Julia den 20 april i år, 7 veckor sedan alltså.
Jag var i v. 41+1 och hon hade inte heller varit död länge innan hon föddes.
Sorgen är som en ocean efter vår älskade lilla flicka, men vi vill ändå försöka blicka framåt och har nu precis börjat bebisverkstan igen fastän det kanske är lite tidigt. Julia tog två år på sig, så det känns inte självklart att det ska gå av sig självt.
Skriv gärna till mig om du vill.
Varma kramar från Julias Änglamamma, Kattis

Förlorade min ängel i v 27 och blev gravid 6 månader efteråt, har nu 2 småbröder till min ängel Robin

Ja, vi är allt för många som förlorat våra små barn. Vi förlorade vår lilla Tea i dec -07. Lyckligtvis blev jag bara rådd att vänta tills mensen kommit tillbaka. (olika läkare rekommenderar olika) Jag blev gravid igen efter ca åtta veckor. Kändes enormt skönt att få bekräftat att allt fungerade men resan som nu passerat halvtid har ibland varit tuff, och vi har mycket kvar. Jag tror inte att man någonsin blir redo igen. Jag valde därför att "hoppa på tåget" så fort det gick och ta den hjälpen jag behöver på vägen.

Det viktigaste är vad ni känner. En del vill vänta, andra vill absolut inte vänta. Allt är rätt så länge man som par är överens.

Jag önskar er all lycka i framtiden och kramar om så hårt jag kan.

/Karin

Tack allihopa, det är roligt att höra, i all det hämska som har hänt, att det finns en liten chans för mig med.

Stor kram till alla.
/ Sanna

Varför är vi så många som måste gå igenom detta?

Också jag finner tröst i att det finns andra som fått syskon till sina änglabarn.

Hej TS,

Jag förlorade min dotter den 22/2 i år. Jag är nu gravid i v 10 och hann bara en mens innan jag var gravid igen! Kram

Jag förlorade min andra son i v18, detta var 06. Det är först nu som jag är redo att försöka igen. Har försökt bli gravid nu i 4 månader, med ett mf i mars. Är så olika till olika personer hur man känner för att göra, men det som alla har gemensammt är sorgen efter ett förlorat barn. Kramar till alla.

Vi förlorade vår dotter i v.37.
Min läkare sa att dom brukar rekommendera 3 mån väntan när man har gått en full graviditet som jag hade. Men, hon sa också att det är mest för känslomässiga skäl för att man mentalt ska klara nästa graviditet. Hon sa också att det INTE är vetenskapligt belagt att risken skulle vara större att få missfall om man blir gravid tidigare. Har man bara fått första mensen är det bara att köra på, om man känner sig känslomässigt redo förstås.

Jag kan tillägga att denna läkare är specialist för högriskgraviditer och har lång erfarenhet av kvinnor som förlorat barn sent i graviditeten. Jag litar helt på vad hon säger och vi kommer försöka igen väldigt snart...

Jag är så ledsen. Det har gått två månader sedan vi började med att föesöka skaffa syskon till vår ängel, men utan några glada besked. Det är kanske förtidigt att förvänta sig en "plus" men jag är inte så ung. Med mina 38 år har jag inte mycke tid kvar. Jag hoppas att vi kommer att lyckas den här gången. Jag har ÄL nu i dagarna så är det bara att hålla tummar.Nästa BIM är 28 augusti. Hoppas ...hoppas....hoppas.... på en "plus"

Fy fa.... idag kom den. En dag tidigare än väntat. Ingen bebis den här månad häller. Jag börjar tappa hoppet att det blir ett barn. Jag är kanske för gammal....eller. Är oerhört ledsen. Har ingen lust för någonting.............

Kram på dig Lillängel Selma... vad tråkigt att det inte "tog sig" den här månaden. Men som du skriver, ni har ju inte hållt på sååå länge ännu även om varje dag känns som en evighet. Tro mig, jag känner likadant nu och vill bara bli gravid med en gång. Vi förlorade vår flicka i v.37 för 2,5 månad sedan. Men jag försöker intala mig att jag inte får bli galen om det inte tar sig före 6 månaders försökande. Jag känner igen mig med åldersstressen, även om jag är några år yngre än dig (fyller snart 34år). Många, många kramar, nya tag till nästa ÄL.

Jag känner med er i saknaden av er dotter...

Vet ju att det jag skriver inte är till någon tröst..men vill förmedla lite hopp...

Vår älskade Elwira dog efter 8h, hon  var tillsynes helt frisk (dog av en gbs infektion.)

Hon föddes 6/3 och dog 7/3...jag visste redan när vi åkte hem att jag var tvungen att ge henne ett syskon, min man lovade henne ett redan på sjukhuset, innan vi skulle åka hem....

Vi började försöka när avsalget var borta efter 6veckor, varje månad var ett helvete...jag sa mer än en gång till min man att jag aldrig mer skulle få detta hett efterlängtade +.....

Sen i somras försökte jag precis som pepparmint skriver inse att jag inte kunde bli hysterisk innan sex månader gått iallafall....ja det var tungt och varje månad kändes som ett år...

Så när + kom, trodde jag inte det var sant, jag bara skakade och ringde hem min man från jobbet så han kunde övertyga mig att det verkligen var sant....

Jag vill att ni ska veta att det finns hopp, även om det inte känns så, även om det känns som om det bara är alla andra som "lyckas"...

Många varma kramar Susanne

Här är en till!
Vi förlorade ju vår Julia i april och i juli så blev jag gravid.
Kram och lycka till!