Det jag först reagerar på är att du får det att framstå som att det var hans ex som gav honom dålig självkänsla när hon kallade honom för "idiot, ful, äcklig, dum i huvudet". Även om han innan hade lätt för att vara social, så måste han ha haft låg självkänsla redan innan förhållandet med exet. Hade han haft en hög självkänsla hade han aldrig accepterat att bli kallad för alla dessa elakheter, och framförallt - det hade inte bitit på honom. När en person med hög självkänsla får höra sådant tar de nämligen inte åt sig personligen, utan tänker bara att det får stå för den personen, för man vet sitt eget värde... Möjligt vis blev hans redan låga självkänsla ännu lägre av exets behandling, men att han inte drog ögonaböj är ett tydligt tecken på att han var svag redan innan... Nåja, nog om detta, men gör det inte svårare för er genom att utse exet till syndabock, för det är orimligen hela sanningen...
Egentligen spelar det ju inte någon roll varför han har låg självkänsla. Man behöver inte älta i gamla anledningar för att kunna göra en positiv förändring. Men nu är det viktigaste faktiskt att HAN SJÄLV inser att han ar låg självkänsla och att HAN SJÄLV aktivt går in för att stärka den. Att som närstående ge uppmuntran, uppmärksamhet, bekräftelse etc kan faktiskt vara DÅLIGT för hans självkänsla. Missförstå mig rätt, men en person med låg självkänsla är beroende av just bekräftelse etc från andra. Eftersom den personen inte kan bekräfta sig själv pga sin negativa självbild. Det som är viktigt för honom är alltså att HAN SJÄLV kan ge SIG SJÄLV uppmuntran, uppmärksamhet, bekräftelse etc - att han själv kan känna att han duger, att han är värdefull och att han själv faktiskt är den viktigaste personen i sitt eget liv.
Jag har själv haft rejäla brister i min självkänsla, men jag mådde bra ändå. Mycket tack vare att jag fick uppmuntran, uppmärksamhet, bekräftelse och kärlek av andra. MEN jag blev ju beroende av detta, eftersom jag inte själv kände att jag hade något värde om jag inte fick det påpekat av andra... men inte ens då trodde jag på det... Jag kom till insikt tack vare att min partner uppmärksammade mig på mina brister och inte bara mina styrkor, t.ex. sa han:
- Nu tycker du synd om dig själv utan anledning igen... Istället för att trösta och stödja...
- Klaga inte på andra, gör nåt själv...
- Nu ägnar du tid åt sånt du ändå inte kan förändra, ägna dig åt det du faktiskt kan göra nåt åt...
osv
DET hjälpte mig.
