Ofosterlig graviditet...

Första gången jag hör något sådant! Visste heller inte om att man kan vara gravid men ändå inte!! Vad jobbigt!!

Jag gick till vecka 10 båda gångerna med ofostrig graviditet. Ofostrig graviditet är den allra vanligaste missfallsformen, men normalt kommer missfallet igång inom några veckor.
Ser man ett hjärta slå i vecka 10, så sjunker missfallsrisken till ca 3%.

Ofostriga graviditeter händer vanligtvis i vecka 5-6, ungefär samtidigt som hjärtat ska komma igång och slå.

Beklagar verkligen.

Har själv varit med om en ofostig graviditet som upptäcktes i v18. Började småblöda typ spottings i v16, ringde som du till BM som trodde det hade med sköra slemhinnor att göra. Fortsatte att "skvätta" och ringde åter i v17. Men eftersom jag fortfarande hade kvar syptom som illamående och att jag ev hade känt bebisen var det ingen som ville ta in mig. Men 3 dagar innan rutin UL blödde jag rejält och fick komma till gynakuten där läkaren via VUL konstaterade ofostig graviditet. Fick sen läggas in och skrapas då dom misstänkte Mola. Efter diverser undersökningar och kontroller visade det sig som tur var att det inte var Mola och vi fick klartecken att skaffa barn igen. Hade en mens och sen var jag gravid igen. BM sa att man ofta är mer redo att bli gravid efter en sådan här sak. Vet inte om det är så mycket sanning i det, men jag fick i vart fall gå på två vul. ett i v7 och ett i v10 för att säkerställa att graviditeten var normal.

Lycka till i framtiden.

Ja, det är en konstig tomhetskänsla. Väldig snopen känsla eftersom det aldrig varit något överhuvudtaget. Hann ju glädjas i 9 veckors tid. Mm, läkaren sa att efter att jag fått min första mens är det bara att försöka igen och att det inte finns ngt som säger att det skulle bli så igen. Vet inte än om jag känner att jag är redo att försöka direkt, men det är ju ett tag tills dess.

Läkaren sa också att jag har rätt att komma och göra 2-3 vul för att undvika oro och stress nästa gång jag blir gravid. Det känns skönt att man i alla fall kan få bekräftelse att allt förhoppningsvis då är som det ska. Sedan kan man ju aldrig veta vad som kommer att hända senare, men då kan man ju iallafall utesluta denna orsak.

Jag har varit med om samma sak, en ofostrig graviditet, jag gick fram till v 12, sen började jag blöda och få ont. De sa till mig att det är ganska vanligt, men att de flesta såna graviditeter slutar med missfall innan v 12 och därför märker de flesta inget.

Jag blödde under båda mina graviditeter (som resulterat i barn) och gjort VUL i v 8 båda gångerna. Sista graviditeten blödde jag from v.5. Det är jobbigt, för så tidigt kan det ändå sluta bra, men det går inte att se på UL/VUL för hjärtat slår inte än.

Lycka till, hoppas att det går bra för dig i framtiden!!

/Anna

Beklagar!!
Jag har hört om detta innan flera ggr tom...Men de är sorgligt när de händer!!Varma karamar o tankar!

Jaha, där ser man. Är inte helt ensam om detta då! Ja, blödningar ger ju en inga positiva tankar men det verkar ju ganska vanligt ändå med positiva följder oxå!

Tack för alla vänliga ord...

Beklagar så mycket... vet att det inte finns ord nu för att trösta.
Har själv gått igenom detta två gånger dock ej så sent men jag kommer ihåg känslan av förtvivlan att allt inte blev som man trott och känslan av att bli lurad av sin egna kropp. Nu kommer du tyvärr nog få känna av hur riktigt dåligt man kan må MEN det vänder alltid om man bara får älta, älta, älta och rejält sörja ut. Man kan oxå bli uppslukad av önskan att bli gravid på nytt och av en enorm oro men det viktiga är att man ser till att parallellt njuta av det som redan är bra i livet som familj, vänner, nära och kära så att man inte låter månaderna gå och upptäcker senare att livet bara passerat förbi utan att levt det.

Och vid nästa graviditet se till att få upprepade vul för det hjälper enormt att få se att allt ser bra ut därinne.

Lycka till nu!

PS! Det dröjde inte många månader förrän ett guldägg kom och hon fyllde 10 månader igår

Hur känner ni om när andra skriver om änglabarn osv. HAr vi mist ett barn eller hur är det där.? Jag kan känna att det är svårt när folk frågar, många vet att man fick missfall, men inte hur sen och hur det gick till, och då blir man tvungen att förklara hela grejen och att där inte fanns nått barn. Och OFTA för man svaret, ja men då var du inte lika ledsen eller?

Känns tungt och svårt i mellanåt fast jag har fått barn efter detta och har två små fina troll här hemma. Och vetskapen om att det kan hända igen gör att man tvekar till att skaffa ett tredje.

Kram till er alla

Mmm, det går väldigt upp och ner. Igår var en bra dag, då var jag helt övertygad om att livet går vidare och att när vi väl blir gravida igen så kommer det att kännas helt rätt igen. Men idag är det tvärs om, det känns som jag har raderat ut allt som finns att ta bort. Som att jag har övergivit det som har varit det dyraste i mitt liv. Ändock får jag påminna mig om att fastän jag pratat med henne, klappat på henne, drömt och planerat varken fanns eller finns hon... Oerhört konstig känsla.

Tog allergi mediciner igår, fick dåligt samvete, drack ett glas vin i går, fick dåligt samvete.... Livet ska inte stanna upp men har jag orken att genomlida midsommar, tja försöka måste man ju i alla fall.

När det kommer till änglabarn... Nää, det känns inte som jag har det eftersom det aldrig funnits där, men i tanken och i praktiken har hon ju funnits... Livet har konstiga vändningar... Kram på er alla hoppas att ni får en mysig midsommar!

Dec 08: Det är absolut inget konstigt i det du känner nu, det är ett enormt trauma som du gått igenom och saknaden är vidrig. Detta kan dock aldrig göras ogjort och någonstans kommer insikten om att hur jäkla dåligt man än mår så vänder det men berg och dalbanan kommer i början var stor. Se till att krama extra mycket på dem du tycker om och sluta inte leva för just denna tid kommer aldrig åter. Och vet du vad... du kan bli gravid, det gäller bara att rätt ägg fäster och det kommer att ske kanske snabbare än du tror.

Linsen: Mmm, så är det säkert. Man får helt enkelt göra så gött man kan... Försöka att göra de grejer som man orkar och tillåta sig själv att stå över annat. Ja, det kommer säkert när tiden är mogen! Tack för alla vänliga och stöttande ord!

Jag var och skulle göra cub test i vecka 13 där upptäcktes det att jag bar på en ofostrig graviditet, chock och panik men ändå skönt att det upptäcktes då det blir ju jobbigare ju längre man går och tror...

Maria och Måns: Vad tråkigt, visst känner man sig lurad. En mkt konstig känsla! Men livet går ju vidare... Lycka till med nya försök!

Ledsen för er skull!!!!

Vi hade ockås en ofostrig graviditet. Den upptäcktes precis som för er i o m att jag fick blödningar. Jag blev skrapad i v 10 och mådde verkligen så dåligt! Men efter ett halvår så blev vi gravida igen trots att vi haft svårt med detta och fick sen en son, som kom 10 veckor för tidigt men det är inget man märker av nu (snart 3 år) . Vi har även en flicka men hon är tyvärr en ängel.

Livet går upp och ner och förhoppningsvis blir man med tiden starkare av sina motgångar. Ta hand om varandra!!!!

Ledsen för er skull!!!!

Vi hade ockås en ofostrig graviditet. Den upptäcktes precis som för er i o m att jag fick blödningar. Jag blev skrapad i v 10 och mådde verkligen så dåligt! Men efter ett halvår så blev vi gravida igen trots att vi haft svårt med detta och fick sen en son, som kom 10 veckor för tidigt men det är inget man märker av nu (snart 3 år) . Vi har även en flicka men hon är tyvärr en ängel.

Livet går upp och ner och förhoppningsvis blir man med tiden starkare av sina motgångar. Ta hand om varandra!!!!

Hej! jag tänker faktist emellanåt på att det skulle kunna hända just nu..läskigt. Jag vet ju inte säkert att allt är bra innan mitt första ultraljud. Tycker man kan få göra ultraljud tidigare än vecka 17 så man i allafall vet att det finns en liten krabat där inne!