Världens mest otacksamma roll!

"Bonusmammarollen" är så fruktansvärt otacksam!
Själv har jag gett upp. Jag packar inga väskor, fixar inga middagar, tvättar inte, diskar inte, lägger inte tid på att komma ihåg alla viktiga saker, ställer inte upp med något extra mer än kanske pengar. Det får han göra. Det är hans ansvar, inte mitt. Jag är inte intresserad av att försöka få alla nöjda längre, när det ändå bara klagas så förbannat. Biomamman undrar varför barnen kommer hem utan sockar eller liknande.. Inte fan vet jag, jag har inga barn. Det får väl han (min man) lösa. Som det är nu så mår jag bara dåligt av att barnen ska komma överhuvudtaget. Tid, energi och pengar ska man ställa upp med men i slutändan blir man aldrig tillfrågad om någonting. Jag fick inte ens vara med på bild till barnens dagis fastän att "alla vuxna runt barnet" skulle vara med. Barnen är nu helt hans problem. Får jag inte vara med och planera, då vill jag inte vara med alls. Och det känns faktiskt väldigt befriande!!! I helgen höll de på att skrika helt ohämmat som de här två gör av någon outgrundlig anledning. Då sa jag: gå ut i köket och skrik, jag vill ha lugn och ro! Så skönt! Ett tips till alla bonusmammor som har det jobbigt! SKIT I DET! Ta ett glas vin, och låt er man sköta det hela. Rämnar världen så är det på hans axlar. Och är det så att någon biomamma har synpunkter på det så får hon ta det med mannen, bonusmamman är ju trots allt ingen vikarie för biomamman som man kan behandla hur som helst.