Kan inte fatta att detta har hänt

Först vill jag beklaga...Förstår att du inte förstår,vem gör det i en sådan stund.
Hur vida dom skickar hem henne nu,eller hon stannar vet jag inte.Men skulle kunna tro att hon får hjälp av kurator innan hemgång.

Hur du kan hjälpa henne....Först av allt,låt henne veta att du är där,alltid.Pressa henne inte,utan hon får ta detta i hennes takt.
När min väninna förlorade sin son(2.5 år) i en hemsk olycka,så meddelade jag at jag fanns,vilken tidpunkt som helst.Det dröjde 1 vecka,sen började hon så smått höra av sig.Efter det,så behövde hon mig varje dag,jag var hos henne,lät henne sörja och gråta ut.Fixade fika osv till henne.
Alla sörjer på sitt eget vis.
Skickar styrkekramar till dig,och din vän

Är så ledsen för din vän att hon ska behöva gå igenom en sådan fruktansvärd förlust. Vi förlorade vår lille kille Mio för 2,5 månader sedan och jag kan ju berätta för dig vad jag uppskattade och behövde första tiden och även nu idag.

Vi hade både vänner och familj som besökte oss på lassarettet. De var så skönt och så viktigt för oss att de fick komma och se och stryka på och (för de som orkade) hålla honom - Att han blev verklig även för dem så att de bättre skulle förstå oss och vår förlust. Om vi hade behövt "be" folk att komma tror jag inte vi hade gjort det eftersom vi inte ville tvinga på någon vår egen sorg. Hör med henne om du kan få titta förbi en sväng.

Finns, finns, finns allt vad du bara orkar, det kommer att betyda oerhört mycket för din vän. Har själv vänner som kom förbi varenda dag hela första månaden och väldigt många som kom med mat, fika och blommor.

Ur egen erfarenhet tycker jag inte man ska vara rädd för att tränga sig på. Det är lättare att be om att få vara själv en stund än att be någon komma till ett hus i sorg. De man kanske inte tänker på är att för andra så går livet fort vidare som normalt men när man varit med om något sådant här känns det som att tiden står stilla. Efter 3 månader har man fortfarande en fruktansvärd saknad och sorg medan många tror att man "gått vidare". Jag vill inte "gå vidare", detta är något man får lära sig att leva med eftersom det inte handlar om något man vill  glömma.

Din vän har tur som har en vän som dig som verkar vilja göra allt för henne.

Många tröstekramar och styrkekramar från en mamma med två barn på jorden och en i himlen.

Hej du Säger som de andra de är fruktansvärt att få detta i sitt liv man fattar ingenting själv när man får de beskedet.. Av egen erfarenhet (de har gått3½år nu) så lever sorgen ständigt dagligen här med oss hur många år som än går och oavsett hur många levande syskon man får efter sin ängel.Jag fick föda fram min son som redan var död.. vi fick beskedet på förlossningen och fick åka hem den dagen och komma tillbaka dagen efter och föda fram honom.<<<<<<<<<<<<<<människor i ens närhet  ryggar tillbaka när man talar om detta men ..då i de skedet var de jobbigt ..jag levde i en bubbla ...att kanske kanske om jag krystar hårdare så kanske han kommer leva osv... jag fick inte in de i skallen att han va död förens han va ute.
De du gör NU är en fin sak att bara komma in här och fråga hur du ska gå till väga för att finnas där bara de är såå fint. de viktigaste  och minnesrika jag kommer ihåg från den tiden va att  min BÄSTA väninna kom till förlossningen å höll i honom hon va med mig de är såå betydelsefullt.. har de i mitt hjärta hela livet vad hon gjorde för oss.
Jag låg kvar på sjukhuset 2 dagar sedan åkte jag hem..men de har lång tid framför sig   de du gör är att "VÅGA" finnas där va påflugen så som kärleksmamman säger.. de är lättare att be att få vara ifred som drabbad än att be någon komma.

Kram till er

Tack snälla ni för alla svar.
Jag har pratat med henne några gånger idag och när dom kommer hem imorron så åker jag dit. Hade tänkt att laga mat så de bara kan ha o värma närmsta tiden o hjälpa till med disk o städning o sånt. Men man känner sig så otillräcklig finns inget jag kan säga eller göra för att lindra hennes sorg, även om jag så gärna skulle vilja. Jag sa iallafall att jag vill se alla kort o veta allt om honom den korta tid han fanns hos dem( han levde ca ett dygn innan han somnade in).
Tusen tack för era råd o varma ord och beklagar av hela mitt hjärta att ni tvingats gå igenom detta hemska, att förlora era älskade barn.

Jag blir rörd över hur fina vänne de finns!!Tänk om man hade sådana....