i onsdags begravde vi min Safa,

Jag vet inte vad jag ska skriva, ord är överflödiga.

Kramar till dig/er.

Beklagar din förlust av en underbar dotter.
Kämpa på.
KRAM

herregud det är det värsta som kan hända en mamma jag finner inga ord.... all styrka till dig kramar

åh vad jag känner igen mig i det du skriver!

Vill först och främst säga att jag är så otrolig ledsen att du också förlorade din underbara dotter som jag.

Jag begravde min dotter Emma 9april, blir snart 4månader sedan..kan inte förstå att det har gått så fort de här dagarna..
Att när man är i världens kris,hela världen stannar för än ,men så forsätter världen-dagarna rullandes förbi.. det är som man vill skrika ut-Stanna stopp.. jag har just förlorat mitt barn. Världen kan inte forsätta..

Har väldigt mycket ångest de första månaderna över tanken att jag hade min dotter kropp under jorden. Det är just nu som jag kan ta små pause i det hela.. inte långa,men allafall en liten...

Folk har försökt säga att min dotter ligger inte där, hennes själ ligger i hjärtat mitt och överallt.. ja,det vet jag..

men.

Det jag och min sambo har skapat,tillsammans, den som jag har kännt sparkarna på,hickarna, det som vi har skapat..det ligger under jorden.

Det är så hemskt att knarkare-våldsmänniskor alla typer av människor som gör sina barn illa, blir förälder.. livet är så oerhört orättvis!! Det är som att säga att jag är värre än de där knarkarna... men nej jag skulle ge henne så mycket kärlek att hon skulle drunkna i det! kan inte heller riktigt förstå varför sådana kan bli förälder..

men jag försöker intala mig själv, en dag i taget.. en timme i taget.. en minut i taget.

ett sätt som jag har läst mig här ifrån alla änglaföräldar är att skriv- skriv skriv skriv när det känns som värst.

jag skrev mycket de två första månderna när vi fick reda på att vi hade förlorat våran dotter.. men nu har det faktist inte blivit av.. men ska börja med det igen, det är så skönt att skriva..man hamnar någonstans där man kan få ut allting..

Ta hand om dig! och du, En dag i taget!!

Tack alla för de varma orden

Jag har aldrig mått så här under hela mitt liv.
varje dag vaknar jag med en tung känsla i magen, och det första tanken jag får är :ååhhh hur ska jag klara mig fram till kvällen. Det känns tungt på dagarna och jag vill att det ska vara natt hela tiden så att jag inte behöver göra nåt förutom att sova sova sova.

'Jag vill sova mig genom det här krisen. men detta är ingen kris, faktum att jag förlorade min dotter kommer följa mig resten av mitt liv. Det går inte att ändra. En kris går att leva igenom men att förlora ett barn, hur ska man kunna då vidare med det.

Jag måste fortsätta "leva", jag måste handla betala räkningar och göra de vanliga rutinerna som jag måste göra. Men jag vill inte..... Jag börjar jobba på onsdag, men jag vill inte, jag orkar inte... Jag känner mig såååååå laaaaaat.

Tänker på dig, stor kram.

Tänker på dig o kan ana din maktlöshet o att du vill ha din dotter hos dig.....
Men hon är inte övergiven i jorden utan hon är ju en vacker liten ängel i himlen som jag tror du kommer att få se den dagen du är där....Tills dess bär med dig henne som de vackraste minnet i världen..Hon lider inte hon är på den allra bästa platsen....Varma tankar o kramar!