Förskolan - Äldre barn

Nu har jag inte adopterade barn, men min spontana tanke är att öppnaförskolan är det ju inte speciellt många äldre barn på. I alla fall inte dom som vi har i vår omgivning. Möjligen att det på fredagar är storesyskon som annars går på förskola som är där och gästspelar. Spontant känner jag oxå att om anknytningen har funkat bra, trots den korta tiden hemma, så skall väl någon timme inte vara något problem? Men kolla med er framtida förskola och se vad dom tycker.

Vår son var 4½ år när vi kom hem med honom och hans lillasyster. Det första året var vi "bara" hemma tillsammans. Vi besökte öppna förskolan ett par gånger i veckan. Året därpå när jag fortfarande var hemma fick han börja på förskolan 3 tim/dag några dagar i veckan. Detta val gjorde vi dels för språket och dels för att han skulle hinna få lite gruppvana innan hans förskoleklasstart. Det fungerade mycket bra både där och fortsättningsvis i skolan.
Er dotter har ju bara varit hemma i 3 månader så i ert läge skulle jag nog ha väntat med förskolan och i stället gått på öppna förskolan om ni har någon. Kanske finns det några kyrkans barntimmar med, där gick jag med lillasyster till sonen och det gillade hon. Tiden hemma med barnen går så himla fort och kommer ju aldrig igen.
Lycka till!!!

Vår dotter var nästan 5 år när vi fick henne och hon började gå de 15 syskontimmar efter att ha varit hemma i 6 månader. Det har gått hur bra som helst och svenskan satte igång i rasande fart tackvare att hon fick många kompisar.
Vår dotter gick också på förskolan i hem landet så hon var van vid detta

Den 18 augusti börjar hon på 6- årsversamheten och hon är eld och lågor- äntligen får hon gå i samma skola som de stora barnen

Sköt ditt eget,så slipper du rynkor

Vår son kanske inte räknas som äldre, han var två år när vi fick honom. Detta var i augusti förra året, och han ska börja förskolan nästa vecka efter ett år hemma. Vi har gått några timmar på öppna förskolan under våren, men jag tyckte inte att detta gav så mycket eftersom de flesta barnen där var väldigt små (satt mest och kollade på golvet) och vår son är ganska rörlig och aktiv (han sprang omkull vissa av småttingarna). Jag tror att förskolan kommer bli jättebra för honom, man märker att det blir lite långtråkigt att gå hemma med mig eftersom det inte finns några andra barn att leka med/titta på.

Jag skullei första hand undersöka de öppna förskolorna och deras utbud. Här där vi bor har det hittills varit lätt att hitta äldre barn (upp till närmare fem år) på den vanliga öppna förskolans syskongrupper. Sen har vi ju också turen att ha så nära till ACs öppna förskola där det också ofta är äldre barn (upp till närmare fem år även där). När man lär känna föräldrar med äldre barn och bebisar på ÖF så är det ju också lättare att träffas privat sedan. Storasyskon som går 15 h bara för förskola är ju hemma väldigt mycket. För visst behöver treåringar träffa andra barn! Fast med lite tur kan man lösa det utan att behöva lämna sitt barn under tiden.

Självklart (tycker jag) skall ni låta tösen börja förskola! Vår dotter var 2½ år när hon började och för henne var det viktigt att få träffa andra barn. Om ni har den känslan skulle jag utan att tveka låta henne gå några timmar om dagen. Vår dotter blommade upp, öppnade upp på ett annat sätt. Hon trivdes visst hemma, men leken med jämnåriga var så väldigt viktig för henne. Att kunna springa runt och leka tiger och klättra för att plötsligt förvandlas till en "huggspätta" och sedan leka apa. Att få med jämngamla sitta i sin lerpöl i sandlådan och hälla sand och lera över varandra utan att ha mig som lade mig i det hela var toppen för dottern! Om ni märker att det inte passar henne kan man ju alltid backa men förhoppningsvis kommer ni att märka att hon kommer att må så himla bra!

Håller med meimei - jag skulle vara lyhörd till barnets behov, vilket kan i detta fall betyda att er tjej vill gärna vara tillsammans med andra barn några timmar här och där. I många andra länder, är adoptivföräldrarna inte alls hemma i ett eller flera år med sina barn, som här i sverige, och det går oftast bra ändå. Ni pratar ju om några timmar per vecka, inte på 10 timmar per dag 5 d/v.

Vi tyckte inte att den vanliga öppna förskolan var så roligt - de andra barn var ju pyttesmå spädisar, som, som Gnista skrev, vår son spräng omkull ibland. Det kändes mer som ett billigt fik för alla lattemammor... Däremot var öppna förskolan för adopterade barn helt perfekt. Finns det en sådan där ni bor?

Vår son ska snart börja på tretimmars. Han fyller fyra inom kort och vi har varit hemma nio månader när han börjar. Min man kommer vara f-ledig under tiden och följa med så länge som det behövs (men sonen säger redan att pappa ska stanna en stund, sen ska han vara själv om de andra stora barnen, hehe) så det blir som en lång inskolning så att säga. Vår tanke är att sonen ska gå tre dagar i veckan.

Precis som er flicka har vår son hela tiden varit väldigt intresserad av andra barn och blivit mycket lycklig när vi varit och lekt med andra och träffat barn på lekplatsen. Vi har haft tur och haft ett par adoptivfamiljer att umgås med, dvs lite äldre barn men vår pojke har i regel varit äldst och vi känner att han behöver umgås med jämnåriga och lite äldre för att få lite utmaningar så att säga. När han umgås med vår gudson (som tyvärr bor långt bort), 6 år gammal, lär han sig såååå mycket.

Vi har gått regelbundet på förskola för adopterade en gång i veckan och det har varit bra, vi har verkligen sett vår son utvecklas från att mest sitta i mitt knä och leka lite till att busa runt med andra barn.

För vår sons del tror jag att det varit för tidigt att börja förskola på egen hand (även tre timmar) efter så kort tid som tre månader hemma men alla barn är olika och bara ni vet hur er dotter är. Man kan ju prova och avbryta just när det gälelr tre-timmars. Eller prata med personalen om att ni behöver finnas i närheten eller något.

Lycka till med ert beslut.

Lyssna till att ert barns intresse för andra barn och häng inte upp er så mycket på hur länge ni varit hemma! Vår son börjar deltid (mer än halvtid) hos dagmamma nu och vi har varit hemma sedan i nov förra året. Han är sååå lycklig över att få gå där och träffa andra barn. Han har inte tid med pappa som sitter där och gör ingenting, går hur bra som helst!

mammatillVictor: Jag tycker inte att man bara ska lyssna till sitt barn faktiskt. Det tar tid att knyta an, särskilt om man får äldre barn. Får något år sen träffade jag ett barn som varit hos sin nya familj i ca 7 månader, och det var definitivt för tidigt för dom att ens träffa en massa nya människor (alltså utom familj och andra nära). Barnet var ca 3 år när det kom hit. Vi gjorde aktivitet som involverade att andra interagerade med deras barn, och barnet tog mycket lättvindligt kontakt med dessa helt främmande människor (mycket ögonkontakt, log mycket och ville att följa med utan att kolla vart mamma och pappa var). Det var faktiskt lite läskigt att se. Så visst har alla barn olika behov, men man måste nog vara försiktig!