varför stöts bonusen oftast bort???

Jag är bio- och "bonus"mamma och självklart står mitt eget barn mig närmast. Jag hyser ingen kärlek till min mans barn och jag är på eget initiativ fysisk med mitt barn till skillnad från med min "bonus".
Att jag sätter citationstecken runt ordet bonus är för att jag inte ser barnet som någon bonus i mitt liv, han är ett bagage min sambo har och han är här varannan vecka.
De veckor han är här är han självklart med på alla familjära ting från stort till smått men jag känner ingen samhörighet med barnet.
Barnet har en mamma och en pappa och jag axlar inget ansvar över deras barn, bara min man och mitt gemensamma.
Jag är varken elak eller uppenbart frånstötande till min mans barn men självklart känner han av att han inte ses som en naturlig del av mig i familjen. Pappan ser till att barnet har det bra och får den uppmärksamhet han behöver med allt vad lek och allvar innebär och det är ingeting jag hindrar.
De får även "självtid" som det barnet vill ha med sin pappa, men där är jag väldigt noga med en sak som många verkar störa sig på härinne på FL, nämnligen att jag ser till att våran gemensamma får exakt lika mycket självtid med sin far de veckor "bonusen" är här.
Jag vill inte vara med att skicka ut signaler att den ena skulle betyda mer eller mindre för pappan ifråga så detta är helt rättvist tycker jag.

Inte allt särskilt svårt om du frågar mig,(vilket du inte gjorde jag vet) men alla är olika.

Nope, det anser inte jag.
Men ser du det på det viset angående din sambos barn respekterar jag det.

Vart läser du att jag beter mig illa?

milla 1982 skrev 2008-08-28 20:39:12 följande:

Huvudet på spiken

...då tillockmed jag, som inte stöter bort barnet men heller inte ser honom som mitt blir påhoppad för att jag inte ser barnet som en naturlig del av min familj men han är med på familjära saker precis som alla andra under vårat tak så har du nog helt rätt.

Om folk som skaffar barn bara hade vett att lära känna sin partner innan och sedan få bägge parter att arbeta på att bevara kärleken och hålla den levande så hade oskyldiga barnlösa kvinnor och män inte behövts drabbas av en verklighet de inte skapat och alldeles försent inse hur illa det kan bli.

Om bioföräldrar kan göra handlingar på egoistiska grunder som drabbar deras barn (separation) ser jag ingen som helst skyldighet att som styvmamma känna tvång att göra någonting bioföräldrarna inte ens lyckades med (prioritera deras barn)
Blod sägs vara tjockare än vatten men i FL:s forum gällande styvföräldrar verkar det som att vatten ska vara minst lika tjockt.
Minst.

Hade min man märkt att hans barn sedan innan skulle fara illa pga mig så skulle han sticka.
Och barnen är halvsyskon, inget annat.
Både genetiskt och boendemässigt.
Sedan hur det blir känslomässigt mellan dem står skrivet i stjärnorna, kanske de ser varandra som syskon trots det men det är upp till dem.

Jag tror faktiskt att vi i familjen + barnet sedan innan har lite bättre koll på hur vi förhåller oss till varandra och vilka beteenden som kan vara skadliga eller inte än en okänd mäniska på FL.