VIHPS VIII

Skickar en kram till alla som behöver och det verkar vara en hel bunt!

Jag är fortfarande ute efter en träff så jag får dricka Monistrol! Du är väl med på det Caribe?

Caribe: Lycka till idag. Tänker på dig!

Caribe: Det är mkt att fundera på kring ÄD. Jag vill dock säga GRATTIS till att ni hittat en väg som gör att ni kommer vidare i IVF-svängen. Självklart förstår jag att det är ett stort steg att ta när ni ska säga "hej då" till era egna försök men jag tror att "hej då" processen är något man bearbetar i samband med varje IVF-försök som inte lyckas. Själv har jag inte fått göra några klinikförsök på två år men A och jag har haft oskyddad sex i ett år och jag är lika ogravid nu som tidigare. Det här senaste året har jag haft tankar som kommit till mig nu och då om att jag kanske aldrig får bli mamma. Många kompisar frågar mig när vi ska ha barn jag och A? En del av de som vet vad jag gått igenom tidigare tycker att jag ska gå direkt på IVF nu med A. Jag svarar att det vill jag inte. Det är inte så att IVF är något man bara gör och definitivt inte något man bara börjar med.
Jag har svarat att man måste orka göra sådana försök och vara "laddad" för det. En del står då på sig och säger att A vill ha flera barn och han verkar vara en sån fin person så han skulle säkerligen stötta och finnas där hela tiden för dig (de syftar på att X:et drog sig ur). Jag svarar då att JAG måste orka och det gör jag inte nu. Det är inte så att bara för att jag hittat en ny man så är allt fit for fight från min sida i barnsvängen. Jag har precis som alla ni andra här inne tagit enormt mkt stryk av allt som varit de sista fyra åren i barnverkstan.
 
Du skrev Caribe att du inte förstår hur ni orkat alla dessa klinikförsök? Har ni det? Jag tror ingen av oss har orkat leva på som vanligt under tiden alla dessa försök görs. Jag, CC och Maskros har förhållanden som havererat av detta.
Fler av oss härinne har problem med sitt förhållande, problem som säkerligen inte skulle varit lika stora om man hade sluppit IVF-svängen. Vissa av oss har kvar sina förhållanden men är rejält stukade själva och orkar inte träffa vänner som tidigare, tycker att familjesammankomster är jättejobbiga då svågrar/svägerskor får sitta och visa upp sina välskapta barn till släktens lycka. Hela tiden dyker situationer upp där vi ofrivilligt barnlösa påminns om hur ohyggligt orättvist allt är. Vi kämpar och kämpar och inget händer där vi vill att det ska hända. Vi blir härdade och starkare på ett visst sätt men även mer stukade än andra.

Jag tror att ÄD kan vara ett sätt att komma vidare med barnförsöken. Det är otroligt tufft att inte få försöka få barn med sina egna gener men samtidigt så är det inget roligt liv att kämpa på i barnsvängen år efter år med noll i resultat. Matti2 skrev till mig att hon såg åren de hade innan hon blev gravid som "förlorade år". Som ofrivilligt barnlös är det lätt att förstå vad hon menar med det uttrycket.

För min egen del så har jag blivit lyckligt lottad som träffat A så snabbt och med vårt förhållande fått och får ge utlopp för en del av de känslor och möjligheter som följer med ett barn. Sen snart ett år har jag det ljuva flickrum hemma som jag längtat efter så länge.
Nu kan jag gå på stan och köpa söta strumpbyxor, gulliga tandborstar, underbara påslakan osv till en liten tjej. Hon bor hos oss varannan vecka och det är jättemysigt!
Fast med detta följer även de känslor om att hon inte är "min" och att jag aldrig kommer i närheten av föräldrarrollen. A och jag har haft en del bråk kring saker som rör lilla E. Inte om henne som person utan om hur situationen är kring henne med två familjer som ska få sitt liv att fungera på bästa sätt. Jag blir snabbt varse varje gång vi har de bråken att jag inte har lika mkt att säga till om. Jag tror att skulle jag och A adoptera eller få barn via ÄD så skulle det barnet kännas mkt närmare mig än vad lilla E gör. Det finns en outtalad "spärr" mellan mig och lilla E eftersom hon har en mamma och en pappa och det är DERAS dotter och inte min.
Jag skulle gärna ge ÄD en chans för egen del även om det följer en del kluvna känslor kring det.

Jag funderade på det inatt när jag skulle sova, att om jag förlorar A så förlorar jag även E. Då står jag mig helt slätt. Det visar tydligt på hur lite hon är "mitt eget" barn.
Ett adopterat barn eller ett ÄD-barn blir du ändå mamma till. Det blir du inte med ett barn som följer med ett tidigare förhållande (om mamman finns kvar i livet).

Kram Cah!

CC:
Ja, det är inte lätt att veta sina rättigheter som "Bonusförälder" men att hålla sig i bakgrunden är inget jag strävar efter. Hans dotter bor hemma hos oss och då är det lika mkt mina regler som hennes pappa som gäller. Jag kan förstå att det är känsligt som förälder när någon annan "lägger sig i" men väljer man som förälder att bo ihop med någon annan än barnets andra förälder så måste man även vara beredd på att inte ha "ensamrätt" vad gäller sitt barn hemma hos sig. Hemma hos sig själv är ju även hemma hos någon annan. För mig är det turligt nog inga problem när lilla E är hemma hos oss, jag retar mig mer på hur relationen mellan E:s föräldrar ser ut.
Vi pratar iaf om det jag och A (för att jag klarar inte av att inte säga något när jag tycker vissa saker är diskussionsvärda) men det är inte lätt. Tur nog har jag Maskros att prata med dagligen och hon är ett stort stöd för mig. Vissa saker tar jag bara med henne och inte med A för att få "prata ur mig" lite.

Caribe: Förstår att ni haft en tuff helg men jag tror det blir lättare för dig att andas nu.
Både jag och Maskros tycker att livet utan behandligar är väldigt skönt även om det innebär att chansen att bli förälder minskat till obefintlig känns det som utan klinikförsök.

Tickan: tack för dina ord! Klok vet jag inte om jag är men jag är erfaren (som alla andra härinne på tråden).

Aggis: Fint av dig att vilja bli äggdonator! Det kan förhoppningsvis få en annan kvinna att bli mamma och slippa fler jobbiga misslyckade försök, får tyvärr är det så livet ser ut för oss som inte lyckas med försöken.

CC: Jag förstår hur du menar och jag skulle aldrig göra något sådant som att klippa hennes hår utan att föräldrarna var med på det. Däremot läggtider bestämmer vi tillsammans jag och A men som sagt vi har aldrig haft något problem med såna saker. Det enda jag har sagt nej till är att hon ska sova inne hos oss. Hon har sovit bra själv sen hon var bebis så det är inga problem men jag har sagt att vårt sovrum vill jag ha för oss. Hon får gärna komma och mysa på morgonen men kvällarna och nätterna vill jag sova själv. Hon är ljuvligt söt och jag är lyckligt lottad! Igår kom hon och sa: Jag älskar dig C! Jag är så förtjust i henne och vi pussas och kramas precis lika mkt som hon gör med sin pappa.

Caribe:
Kan du tänka dig och dricka Monistrol någon gång innan dess?

Caribe: Kan vi inte försöka få ihop några stycken och göra det?

Min man blev jätteförtjust i drycken så han köper alltid hem och bjuder gäster på:)

CC: Ja, jag hoppas det fortsätter vara så bra som det är nu. Hon är jättegullig lilla E (Maskros har träffat henne) och hon är jättgullig mot mig men vi har våra duster hon och jag ibland. Dock inga duster som en "riktig" förälder inte skulle ha utan det är det gamla vanliga att vi sitter vid matbordet och äter och springer inte fram och tillbaka till TV:n under tiden osv....

Jag har inrett hennes rum till ett ljuvligt "flickrum" och hon stortrivs i det. A har jobbat 80 % sen hon föddes så han har fått en jättebra relation med henne då han har en dag varje vecka tillsammans med henne. Han lägger ner jättemkt tid och engagemang i henne och jag vet ingen pappa i min närhet som gör samma sak. Nu är hon med mina föräldrar en dag i veckan när hon är hos oss och det är jättekul för att det fungerar så bra. Mina föräldrar (i synnerhet min mamma) har längtat jättemkt efter barnbarn och eftersom jag inte kan ge dem det så har det här blivit en bra lösning. E är jätteförtjust i min mamma och de trivs toppenbra ihop och gör roliga saker tillsammans. Min pappa hänger med på ett hörn han med. E kallar min mamma för mormor så det säger det mesta. E har en mormor hon tillbringar jättemkt tid med (E:s mamma har en förmåga att lämna lilla E till sin mamma väldigt ofta) så hon har en mormor hon är förtjust i men via min mamma har hon fått en till. Bara bonus!!

Jag förstår att jag har haft jättetur med A och lilla E men saknaden efter "egna" barn är kvar och lika stor som tidigare även om den inte är lika "desperat" som tidigare. 

Xena: Du har helt rätt. Jag har inte berättat om mina och X:ets försök för A.
Jag har sagt att jag har kollat det som går att allt ser bra ut.
Jag fick Pergo utskrivet av min gyn i mars men jag har inte börjat med dem ännu. Tänkte göra det när jag får mens men den har varit så sparsam sista månaderna så jag vet inte om jag har mens eller något annat? Om det inte blir bättre snart med blödningarna så tänkte jag kontakta gyn.

Caribe:
Det är ljuvligt rent ut sagt att slippa allt vad klinikförsök innebär!
Jag tycker det är sååå skönt att slippa ta mediciner, fundera på hur äggen växer, om de växer, deras kvalité, har det kommit blod i trosorna, TOA-skräcken för att upptäcka att det är rött när man kissat, ömmar brösten, ömmar brösten verkligen lika mkt idag som igår, är jag spänd över magen, är jag sur, är jag hungrig, är jag gravid, är jag skengravid osv.....
Det är UNDERBART att slippa allt detta även om det innebär att mina chanser att bli gravid minskar. Jag ska börja med pergo snart och ser faktiskt inte fram emot det...för tre år sen såg jag fram emot min första pergokur men idag vet jag baksidan av det och drar mig för det.

Jag gick med i Viktväktarna i augusti tillsammans med min man och jag har gått ner 4 kilo sen dess. Känns jätteskönt!

När jag åt pergo så åt jag en tablett och fick några blåsor som blev stora.
Det kanske låter knäppt men jag hoppas få några stycken som släpper istället för och få en....

grattis utlandssvensk!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
gladaste nyheten jag hört på lääänge!!!!
hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra

Infan: Fick mail av Maskis och hon berättade den underbart härligt glada nyheten!!!!
Jag håller tummarna för dig!!!!!!!
Vilken grej!!!!!!