Dagisnoja

Ja man får vara det..stark alltså men jag tror inte det är där mitt problem ligger utan mer att det kan komma tårar när vi kommer dit redan. JÄTTEJÄTTE LÖJLIG känner jag mig.
Var där på föräldramöte innan sommaren och var tvungen att blinka många gånger..ingen annan verkade ha mitt problem.

Pappan skall ta det mesta av inskolningen men jag vill ju inte vara helt oinvigd innan jag för första gången kommer och hämtar på em så nån dag v 1 och nån dag v 2 får jag försöka vara med.

LizLiz: Ja då låter du som en sån som jag...
Vi kanske kan höras om hur vi känner efteråt. Som jag skrev innan så behöver jag avdramatisera det hela..vilken händer när man ser hur det går till...
Jag kan ha tankar som: Tänk om dagis skall på utflykt och tänk om de inte har koll på sonen då...jag får nog följa med eller jag vill inte att sonen skall följa med men tänk vilket tråkigt liv han skulle få om han inte fick följa med på nåt bara för morsan e nojig..

UmeåElin: Det är så jag känner att jag kommer vara...gråta när jag pratar med personalen om mitt hjärtgryn :)
Ja det skall nog bli bra får vi hoppas.

när båda vill: Tror att tiden innan är det svåra egentligen...när man väl är där (OK ja jag kommer lipa lite i början det är jag säker på) så känns det ganska bra ändå...dagis e ju roligt!

Betty2: Kul att du hittade hit ;)

Precis så är det..jag är inte ledsen bara oerhört känslig. Det kan bli tårar bara Anton gör nåt gulligt, eller får beröm.

Men du kunde hålla tårarna, det är just det jag inte kan och det är oh så jobbigt.

Jag träffade på skolfröken på gatan när hon var påväg hem. Jag tänkte vi måste ju heja eftersom vi setts förr och vi börjar om en vecka: Hejhej så jag...det här e ju Anton skall börja hos Er nästa vecka...Ja just det sa hon och pratade om att deras grupp e så go iår...JAG började lipa...jaha ja såhär e jag för det mesta nu sa jag och förklarade att jag inte är ledsen bara himla känslig...tror du hon har varnat sin kollegor: Hör up, nästa vecka kommer Antons mamma VÄLDIGT känslig :))

Idag har jag varit med på dagis och ja jag fick några tårar men det gick rätt bra ändå.
Anton har varit där i 3 dagar nu och leker leker o leker så han mår bra men vi får väl se vad han tycker om att vi lämnar honom.
Huga!

För mig så hoppas jag att det skall vara mer avdramatiserat nu men jag är inte helt ok med det än :)