• Anonym (Dottern)

    Att ha en narcissist som förälder

    Jag är fullständigt övertygad om att min mor är narcissist. Varje gång jag läser om störningen blir jag mer övertygad. Innan jag ramlade på en förklaring hade jag en förtvivlad tid där jag klandrade mig själv, hatade mamma och grät av förödmjukelse varje gång hon flög ut över mig i sina hätska attacker.

    Om jag skulle ta och beskriva henne lite:
    *Hon vill alltid vara i centrum, avsett när och hur så vill hon sitta på kortsidan av bordet, hålla bästa talet, höras mest och bli mest beundrad.
    *Alla andra är idioter och hon fnyser åt alla, oavsett hur smarta de är. Jag är ett särskilt utvalt mål.
    *Hon har alltid rätt, även när hon har fel. När jag var liten kunde hon ta mina argument och vända på diskussionen så det blev hennes. Jag var över 20 år innan jag upptäckte fenomenet.
    *Hon tycker själv att hon är Klippan och Jobbaren på sitt jobb. Ändå tillbringar hon ganska mycket tid med att maska.
    *Hon är den enda i hela världen som Kan Allt på sitt jobb, det är hon väldigt noga med att upplysa alla om.
    *Hon hatar karlar numera. De är idioter allihop, även min man som faktiskt är den som är snällast mot henne - av alla i hela världen faktiskt.
    *Hon tycker jag är knäpp som vill konferera men honom innan jag tar beslut som rör hela familjen; det är väl bara att bestämma och sen berätta för honom. Som om det var en diktatur!
    *Hon tar aldrig personligt ansvar för saker som är hennes eget fel. Hon har ALDRIG erkänt att hon haft fel! Hon har - total i hela mitt liv - sagt förlåt färre gånger än handens fingrar.

    Det här är en narcissist:

    Narcissisten ser sig själv som mer värd än omgivningen.
    Narcissisten kräver, och tycker sig ha rätt till mycket uppmärksamhet av sin omgivning.
    Narcissisten kan inte se sina egna brister och svagheter.
    Narcissisten kan inte känna medkänsla med sina medmänniskor.Han har en brist på empati.
    Narcissisten kan inte ta kritik. Blir rasande och förödmjukad om han/hon blir kritiserad.
    Källa: www.psykopat.se

    Ser ni likheterna?
    Jag har inga andra saker som säger något om henne. Hon är inte generös, inte snäll, inte empatisk, jättetrevlig i början och totalelak vid minsta lilla, hämndlysten, ensam, egenmäktig. Jag har inte några försonande drag att komma med - hon är inte ens snäll med mina barn! Hon särbehandlar dem och tillfredställer inte ens deras basala behov till förmån för hennes lättja (dvs hon orkar inte torka dem ordentligt, göra riktig mat och ge dem möjlighet att sova på dagen) hon säger aldrig nej till dem och skyller deras ignorerande av henne på att JAG inte lärt dem säga nej!
    Men i hennes värld är hon ju jättesnäll - de får göra som de vill när de är med henne! (i min värld är det inte alls snällt, barn vet inte sånt som vuxna vet) Hon tycker själv att hon är trevlig och glad - jag ser det i nästa steg: när hon är i centrum är hon det. När man ignorerar/delar uppmärksamheten till förmån för resten av sällskapet visar hon en annan sida. Då går hon på små bitska kommentarer. Typ: "ska du verkligen ha mer, du som är så tjock" och liknande. Hon blir en hämdlysten skata helt enkelt.

    Jag behöver ingen medömkan, jag har greppat min och hennes situation för ganska länge sen och försökt ändra mitt beteende så hon inte får sina anfall av Egon mot mig. Bla är jag sällan eller aldrig ensam med henne, det är en vanlig "trigger" till attacker.

    Men det måste finnas fler än jag som lever med en narcissist! Hur gör andra? Är det någon som lyckats få en diagnos på "sin" narcissist?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-08 15:30
    www.geocities.com/zpg1957/narcissists.htm
    En länk som har checklista. På engelska.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-10 14:48
    mental-health.families.com/blog/category/1396
    En till bra länk på engelska.

  • Svar på tråden Att ha en narcissist som förälder
  • Anonym (Vuxen)

    Fast egentligen hade jag inte alls tänkt ventilera det där med presenter så himla mycket. Jag har en annan fråga som sysselsatt mig mycket på senaste tiden, nämligen det där med mina egna narcissistiska drag. Hur vet jag att inte JAG är en narcissist? Hur vet jag att inte min dotter sitter och skriver i en tråd om mig om trettio år och berättar om en barndom och en mamma som såg mer till sina egna behov av bekräftelse än till dotterns verkliga behov?

  • Anonym (Vuxen)

    > Dottern:

    Vad härligt att få höra en kommentar om hur man var när man var liten från någon ANNAN!! (Och en positiv kommentar sedan!) Det måste ha värmt! Jag hade nog börjat gråta!

  • Anonym (Dottern)

    Anonym (Vuxen) skrev 2008-09-08 15:21:22 följande:


    > Dottern:Vad härligt att få höra en kommentar om hur man var när man var liten från någon ANNAN!! (Och en positiv kommentar sedan!) Det måste ha värmt! Jag hade nog börjat gråta!
    Kan du hajja!
    Får tom tårar i ögonen nu när jag tänker på det.
  • Anonym (Dottern)

    Anonym (sambon) skrev 2008-09-08 15:15:29 följande:


    är det någon som har tips på hur sjutton man gör slut med en narcissist?? det bär verkligen emot men jag måste. fixar inte det här längre.
    Nej. Har inte gjort det själv.
    Jag håller mig undan. Men var det inte nån tidigt i tråden som gjorde det?
  • Anonym (Dottern)

    Jag har aldrig fått något jag önskat mig av henne. NÅNSIN.

    Om jag ville ha en tröja från HM så fick jag en ful illasittande träningsdress från nån basar utomlands. Det är liksom grejen med en sån. Hon "glömmer bort" vad man vill ha. Det är inte ens en vecka sen sist. Men tacksam ska man vara!

    Kanske man måste traggla sig genom den då. *suck*
    *tänder lite lampor*

    Går bättre att läsa då...
    Anonym (Vuxen) skrev 2008-09-08 15:16:44 följande:


    Angående checklistan som jag tar upp, så tyckte jag den var lite hm... "lättare" än i boken att relatera till, just därför att den tog upp narcissistiska mödrar, och inte narcissister i allmänhet. Den hjälpte mig på så sätt att den hela tiden gav lite exempel (som triggade igång en massa minnen jag i princip hade glömt....). Så jag tyckte listan blev ett bra komplement till boken om nu tråden har ett särskilt fokus på just narcissistiska föräldrar alltså Och JA, det är klart att min mamma köper kärlek med alla sina presenter. Jag har också tillämpat taktiken att önska mig konkreta saker för att förekomma ovälkomna presenter (jag har åtminstone 10 år bakom mig nu av 500-kronors-önskningar till jul och födelsedag...)Men det är inte så lätt att få det rätt i alla fall. Ibland får man det man önskat sig men "fel version" (Jag hade önskat mig en grå pläd, men fick en vit, jag hade önskat mig en specifik bok om ett visst ämne, och fick en annan bok, visserligen om samma ämne, men det var liksom inte det jag ville ha, och det gick förstås inte att byta helelr). Eller så får man det man önskat sig PLUS något man absolut inte vill ha. Typ: jag har önskat mig tallrikar till min servis, och får då tre uppläggningsfat därtill (trots att narcissisten VET att ajg INTE vill ha uppläggningsfat, men då är jag ju otacksam, elelr hur??). Det sårande i det här är ju just att man inte blir lyssnad på, utan ständigt, ständigt överkörd i det man önskar. Det spelar ingen roll att man kan sälja uppläggningsfaten på blocket, det är liksom själva grejen att ens egna önskningar är betydelselösa som svider hårdast.Det finns en bibelvers som går ungefär "Vilket förälder ger sitt barn en orm när han ber om en fisk?". Narcissisten i min närhet är en sådan förälder.
  • Anonym (Dottern)

    Jag vet inte att jag är eller inte. Men att jag överhuvudtaget kan relatera till och kontemplera kring frågan tyder på ett visst mått av självkännedom och självdistans.
    Medan jag läste boken fick jag massor av aha-upplevelser, saker som jag visste att jag gjort eller tyckt. Men det är länge sen nu och jag gör det inte idag. Mitt mål är att INTE vara som henne!
    Jag ätnker INTE proritera mina val framför barnens, jag tänker INTE låta bli att säga förlåt, jag tänker inte stånga huvudet blodig för at talltid ha rätt.
    Bruakr säga till mamma att "jag har hellre kul än rätt, du är precis tvärtom". Det är ett tecken för mig, jag tycker verkligen INTE om tråkiga möten/fester som styrs av vem som ska ha rätt i alla lägen.
    Anonym (Vuxen) skrev 2008-09-08 15:18:55 följande:


    Fast egentligen hade jag inte alls tänkt ventilera det där med presenter så himla mycket. Jag har en annan fråga som sysselsatt mig mycket på senaste tiden, nämligen det där med mina egna narcissistiska drag. Hur vet jag att inte JAG är en narcissist? Hur vet jag att inte min dotter sitter och skriver i en tråd om mig om trettio år och berättar om en barndom och en mamma som såg mer till sina egna behov av bekräftelse än till dotterns verkliga behov?
  • Anonym (Dottern)
    Greger skrev 2008-09-08 15:29:44 följande:
    Oj, jag insåg nyss att jag har en del narcissistiska drag
    Det är i sin ordning när man är 2 eller i puberteten, det är inte OK när man är allt däremellan och efter.

    Är det något du kan göra något åt? Är den sund självcentrering eller sker det på bekostnad av någon annan?
  • Anonym (Dottern)

    *fortsätter*
    Du har kommit långt genom att överhuvudtaget fundera på det, eller hur?
    Man kan ändra på sig själv, inte på andra. Om man funderar på skaer och ting sp bruakr det ordna sig, Jag tror inte att någon som funderar sitter och tänker: "hur ska jag få all uppmärksamhet", utan det är bara instinkter som driver en äkta narcissist.
    Tycker du att du har tendenser? (eftersom du frågar)
    Anonym (Vuxen) skrev 2008-09-08 15:18:55 följande:


    Fast egentligen hade jag inte alls tänkt ventilera det där med presenter så himla mycket. Jag har en annan fråga som sysselsatt mig mycket på senaste tiden, nämligen det där med mina egna narcissistiska drag. Hur vet jag att inte JAG är en narcissist? Hur vet jag att inte min dotter sitter och skriver i en tråd om mig om trettio år och berättar om en barndom och en mamma som såg mer till sina egna behov av bekräftelse än till dotterns verkliga behov?
  • Anonym (Vuxen)

    Anonym (Dottern) skrev 2008-09-08 15:35:21 följande:


    Jag vet inte att jag är eller inte. Men att jag överhuvudtaget kan relatera till och kontemplera kring frågan tyder på ett visst mått av självkännedom och självdistans.Medan jag läste boken fick jag massor av aha-upplevelser, saker som jag visste att jag gjort eller tyckt. Men det är länge sen nu och jag gör det inte idag. Mitt mål är att INTE vara som henne!Jag ätnker INTE proritera mina val framför barnens, jag tänker INTE låta bli att säga förlåt, jag tänker inte stånga huvudet blodig för at talltid ha rätt.Bruakr säga till mamma att "jag har hellre kul än rätt, du är precis tvärtom". Det är ett tecken för mig, jag tycker verkligen INTE om tråkiga möten/fester som styrs av vem som ska ha rätt i alla lägen.Anonym (Vuxen) skrev 2008-09-08 15:18:55 följande:
    Mitt mål är också att inte vara som min mamma. Tidvis har det varit mitt allt överskuggande mål, känns det som (hon styr mig alltså även i allt som jag inte är.... grrrrrr).

    Det svåra är att jag inte har mönster för hur man säger förlåt utan att det känns... konstigt.

    Jag hör mig själv använda hennes röst, t o m samma ordvändningar, och jag skulle kunna bita tungan av mig.

    Jag blir barnslig och surar när jag vill få folk att göra som jag vill, i stället för att säga vad jag egentligen vill. Jo, jag BRUKAR försöka låta bli det här beteendet, men ibland upptäcker jag att jag har använt mig av det ändå. Det kommer liksom helt naturligt. Det är fullständigt avskyvärt!
Svar på tråden Att ha en narcissist som förälder