Provrörsbarn är fejkbarn (?)

Visst känns det olustigt. Det gjorde det för mig. Det behövde inte bli ivf för oss, men jag slogs med alla möjliga känslor för att ens kunna förlika mig och gå vidare mot en remiss. Inte att det är fejkbarn, men varje fiber i kroppen skrek NEJ. Jag har bannat varje kvinna som bara tänker barn så blir det barn och helst inte önskat råd från "de". Men, när jag öppnade mig mer om vårt dilemma blev jag förvånad över hur många i vår närhet som faktiskt hade en kamp bakom sig och själv hade vi bara olycksfall i arbetet och första försökare nära oss, så det var lite svårt för oss att känna att vi fick förståelse och därför mörkade vi problemen än mer. Jag tror din kusin skulle kunna dra oerhörd nytta av att diskutera och prata av sig här, med de som är i samma situation, så hon släpper flera av tankarna hon har.

JA77. Du har rätt i en sak och det är att du inte riktigt förstår, men lyssna med öppna öron i tråden, på de som mår fruktansvärt dåligt och lär dig av det. Säg tex inte till din kusin att hon ska skärpa sig eller något klämkäckt som att "Det som inte dödar härdar en" och jämför med cancerpatienter etc, för du vet helt enkelt inget om följderna av en lång barnlöshetsresa, de tillhörande sjukskrivningarna, depressionerna och håglösheten. Jag vill inte skriva mer, men jag tror du får försöka öka på din förståelse för din kusin. Är barn ens största önskan i sitt liv, så visst tusan tar det tid, ork och udden av annat att komma förbi hindret.