Hur firar ni julafton?

Jag älskar men hatar julen kan man nog sammanfatta julen för min del. Sen jag blev ihop med min nuv. sambo så firas julen ALLTID hemma hos hans föräldrar, det är lag på det. Gud nåde den som bryter den jävla traditionen, och fy fan säger jag om det!
Jag var 11 år när mina föräldrar slilde sig, som barn då så försökte jag dela på mig för att vara mina föräldrar till lags. Var jag hos pappa fick jag ruttet samvete för mammas skull och var jag hos mamma så blev det vice versa för pappas skull.

Idag är ju jag vuxen, jag har en egen son, 8 år. Han är inte min sambos biologiska. Min sambos biologiska har 2 egna barn som börjar bli vuxna, 17 och 19 år. Till saken hör att vi kommer få vårt första fosterbarn om ca 1 månad. Jag känner att jag vill få fira min jävla jul hemma, lägga krutet på våra egna barn. För firar vi jul med min sambos släkt innebär det att vi måste köpa julklappar till 4 ungar till, min sambos syskonbarn. Det innebär att det blir mindre pengar till julklappar för våra egna barn.
En annan sak som också känns för djävligt är att förra julen när vi då firade med hans familj fick min son en symbolisk julklapp av min sambos föräldrar. Sedan satt jag och min son och tittade på när resterande 6 ungar fick utdelat alla sina julklappar. Min son undrade naturligtvis varför vissa barn har rätt att få fler julklappar än andra barn. det undrar jag med! jag är så djävla förbannad på ordet jul, det står mig upp i halsen. Faktum är att jag och min sambo är för närvarande djävligt osams sen inatt och ämnet var just jul.
Min sambos nästan vuxna barn hade knorrat till han om just julen att dem var oroliga för att vi inte skulle fira julen hemma hos hans föräldrar. Så jag har liksom varenda djävla människa emot mig! Ett annat praktiskt problem är hur vi nu ska kunna ta oss dit, till hans föräldrar tar det ca 1,5 timma att åka. det var redan trångt för oss i baksätet sen förut, för där fick jag sitta, min son i sin bilstol + min sambos 17 åriga dotter. Fram sitter min sambo som kör + hans son i "mitt säte". Både min sambo o hans son är långa, dem är 190 vardera. I år kommer vi dessutom vara ett barn till, vårt fosterbarn som kommer vara 3,5 år i jul som sitter i en bilstol som tar större plats än vad min sons bilstol gör. Alltså så skulle bilen vara full av bara mig och sambon i fram och min son och fosterpojken i baksätet.
Förstår nu min ångest över julen?

Tack för din medkänsla, den värmer vill jag lova!
Min sambo och jag har inte pratat med varandra sen vi blev osams för många timmar sen och snart är det kväll och läggdags med arbete daagen efter som gäller så jag känner mig rätt så låg. Jag tänker denna gång dessutom inte ge mig, vilket jag ALLTID har fått göra för att få frid i huset.
Jag har gett min sambo det budet som du föreslår, men han känner tydligen så mycket krav på sig från sina föräldrar + sina barn att det måste åkas dit. Redan förra julen blev vi ju osams och då fick jag ge med mig. Det gick så långt den gången att vi tom bröt upp och hela hans släkt fick veta det....

Han har dessutom 0 förståelse för att jag inte följer med, han kan inte acceptera det. Men, jag tänker försöka stå på mig i år. Sen får väl han och hans barn åka iväg själva då och jag sitta här ensam med min son och vårt fosterbarn. Det känns också taskigt, mot mina barn, men vad ska jag göra? Liksom, hur jag än gör så blir det taskigt mot min son och vårt fosterbarn!
Suck, tror istället jag åker till min väninna och hennes barn. Hon är singel med sina barn, förvisso firar hon jul hemma hos sin mamma tillsammans med sina syskon och deras respektive, men hon är innerligt less på att ljämt åka iväg under jularna.

men det kommer knastra här hemma och det känns ju verkligen inte som en bra inledning inför att ta emot ett litet fosterbarn!

Jag ska försöka stå på mig. Vi är inte lika osams nu heller.....

Tack för din omtanke och KRAM

Hmh, osämjan hade inte riktigt lagt sig, ännu...

Ska jobba på det mer.

Hej du!
I helgen flaggade faktiskt min sambo så smått för barnen (ungdomarna) att julen kunde bli här hemma. Jag hade innan dess frågat dem om vad det var som var så himla kul med att fira julen hos farmor? Jo, det var köttbullarna. Jag svarade dem att jag har några foton från förra julen på dem, dem ser ut att plågas kan jag säga!
Jag erbjöd dem att få se korten, men det var väl inte så viktigt för dem.
Just farmoderns köttbullar var det som förstörde julen - 07 för oss allihopa och den fejden har gjort att släktens relationer fortfarande inte har repat sig....
(Hela den biten är en gräslig historia för sig som jag kan ta en annan dag).
Så jag hoppas att jag kan få hela konkarrongen att förstå (familjen, min sambo + barn) att förstå att vi kan få en helt underbar jul här hemma och naturligtvis så är all släkt (nästan all släkt) välkommen hem till oss. Min sambo sa att det kommer dem inte vilja, och jag sa att nej, det tror inte jag heller. Men man har åtminstone gett dem den möjligheten.
Jag sa också till min sambo att INGEN av hans andra syskon vill fira julen hos farmor o farfar, ALLA vill fira den som dem själva vill. Näe, det tror inte jag sa min sambo då. Jag sa till han att han kunde ringa bägge sina bröder omedelbart för att få besked om den saken.
Så till slut fick han lov att tro mig (även där).
Men det är ju fördömt att man ska behöva strida så inihelvete om en sådan djävla sak som den förbannade julhelvetet!
Det förtar ju en mycket stor del av glädjen som faktiskt ska vara för jul o förberedelser!
Jag tänker i varje fall inte lyfta på min röv för att fira julen i något annat hem än mitt hädanefter!
Så det så!

Hur går det för er?

Precis. Bara ett sätt att tvinga sig på varandra. Jag har slutat ringa min storebror, han är inte trevlig. Vi två kommer inte överens, varför i hela friden ska man då tvunget prata med varandra?
Jag känner inte det tvånget och struntar helt enkelt i honom!