Hemma länge?

Åh, en tråd för mig! Vi planerar att jag ska vara hemma åtminstone en 3-4 år nu när vi har en liten. Orsaken till detta är att vi vill, nu när vi har ekonomisk möjlighet, ge vår pojk en mjuk och lugn start i livet. Det värsta är att jag inte har pratat med min arbetsgivare än och jag har ångest över det!
Är så orolig att de ska neka mig. Mina föräldradagar räcker inte så länge till men vi är som sagt inte beroende av inkomst från mig nu och då undrar jag hur arbetsgivaren har rätt att neka mig tex tjänstledigt. Är landstingsanställd. kanske nån vet?

Jag personligen tror att ett barn på 4-5 år har lättare att psykologiskt hantera att mamma eller pappa försvinner på morgonen än tex en 1,5åring.
Vi går på Öppna Förskolan ett par ggr i veckan där vår son träffar andra barn och får lära sig socialt samspel med allt vad det innebär. Att tex hjälpa till hemma med sysslor på sin åldersadekvata nivå ger stimulans till tusen! Leka själv och med mamma/storasyskon ger också stimulans. Vara ute i skog och mark och klättra och upptäcka små och stora saker. ja, jag tror du fattar va? ,-)

Problemet idag tror jag är att så många föräldrar inte litar på sin egen förmåga att ta hand om sitt barn på rätt sätt.
Att man måste överlåta sånt till "proffs". Jag tror fullt och fast på att ett barn som får vara hemma några år med en/flera föräldrar får en lugnare tryggare start i livet än ett barn som börjar när det är runt 1. Sen har jag full förståelse för de som inte har möjlighet att göra så av en eller annan orsak men att sätta ett barn på dagis med argumentet att det ska utvecklas "rätt" köper jag inte!