Hemma länge?

Ska försöka svara TS...

Vi har valt att ha hemma barnen länge (och vi är inga höginkomsttagare ). Vi har turats om jag och min man och för tillfället är jag hemma!

-Vi har inte tagit ut några dagar alls första året eftersom man måste ta ut 5 dgr då barnet fyller 1). Detta gör att man får leva riktigt snålt i ett år men det får man igen då man känner sig jätterik sen .
-Se till att ha så lite fasta utgifter som möjligt(ngt som man kan påverka mer än man tror!
-Ta reda på alla gratisnöjen som finns (om du bor i en större stad är det lätt att hitta)
-Önskar mig alltid kläder i present o julklapp -leksaker får dom ändå på ngt sätt. Då jag köper kläder köper jag ofta för stort så att det kan användas länge.
-etc etc... kommer inte på mer!

Låter som om vi levt som kyrkråttor men jag har aldrig upplevt det så... Unnar oss saker också emellanåt

Jag tror man får fundera för sig själv vad man anser är viktigt för ens barn o vad man vill ge dem! För oss har slutsatsen blivit, att vi tror att det är bäst att våra två gossar får vara hemma längre än normen (~1 år).

Vi går på öppen förskola tre dgr/vecka. Mkt bra vardagspedagogik finns i hemmet (städa, laga mat, lära sig hjälpa till, upptäcka naturen, lära sig leka ensam, ha tråkigt och därmed stimulera fantasin!).
Vi träffar även vänner med barn.

Med risk för 1000000 påhopp eftersom jag skriver på familjeliv .

Jordgubbtjejen -Intreant inlägg! Och om sagt får man ju aldri svar på såna frågor (alltå huruvida du varit mer utåtriktad eller inte beroende på dagis).

Jag har å andra sidan kanske upplevt det motsatta. Född på 70-talet med en mor som gjort karriär och att jag alltid känt mig bortprioriterad! Kan tillägga att det fortfarande känns som att hennes arbete är viktigare än allt annat. Min far däremot har alltid prioriterat oss högre och offrat mer av sig själv, ngt jag uppskattat sååå mkt. Att få hans tid! Kan tillägga att jag fortfarande har 100000000 bättre kontakt med min far än min mor. Peronkemi oss emellan eller hur mkt tid de gett oss? Kommer aldrig att få var på den frågan.

Eftersom det sällan/aldrig var ngn hemma då jag kom från skolan så gick jag alltid hellre till ngn som hade sina föräldrar hemma.

Så det finns många aspekter på det hela

Hmmm har problem med vissa av tangenterna... därav den tragiska stavningen sorrY!

Svar t "mammatillwilliam".

Självklart är det svårt för föräldrar att inte lägga sig i då man är på öppna förskolan -ngt man som förälder får träna på!

Däremot tycker jag abolut inte att barn som inte går på dagis pratar sämre. Snarare tvärtom eftersom de har en vuxen att ta efter ist för andra barn. Sådant som är viktigt för språkutvecklingen -bokläsning, att få prata till punkt, att bli lyssnad på, träna bokstäver mm mm, går lika bra att träna hemma.
Sen finns det alltid föräldrar om inte är lyhörda för sina barns behov -hemmavarande eller dagisbarn...

Jag håller inte heller med dej om att ngn utomstående skulle se bättre till mina barns behov än vad en förälder gör. Jag är helt övertygad om att föräldrar känner sina barn bäst. Sen är det ALLTID bra med hjälp utifrån, inget fel alls med det! Men efter att ha pratat med många förkollärare så verkar den allmänna uppfattnigen vara att dom inte hinner se till varje barns behov p g a alldeles för stora barngrupper!

ingefrid: Jag kan tycka att det är jobbigt med kontakten med arbetgivaren efterom jag vet att dom helst skulle se att jag jobbade. Nu har jag ingen fast anställning och vill inte ha p g a att jag känner mig så fast då. Jag är dock absolut inte oumbärlig där jag jobbar och försöker intala mig detta! Jag försöker att ist ta det som en komplimang då chefen vill att just jag ska jobba för dem .

Apropå pensionssparande så sparar vi liiite i direkt pensionssparande men mer i fonder och sådant som växer bättre + att man är mer fri att använda pengarna då de ev kan behövas! Har tack o lov en make som är intresserad av sådant... .