Inlägg från: MiisPiis |Visa alla inlägg
  • MiisPiis

    Mina två änglar

    Kramar till dig och din familj!

    Mådde helt ärligt så dåligt när jag i mars läste om vad som hänt dina söta änglar! Jag kunde knappt fungera under en lång tid......tänkte varje sekund på er!

    Och då går ju inte ens det att jämföra med hur du har känt och känner!

    Hoppas verkligen ni finner styrkan att gå vidare, för livet går ju trots allt vidare fastän man för tillfället inte tror det!

    Kramar till de söta änglarna!

  • MiisPiis

    Hej Emma!

    Tycker det verkar vara en jättebra idé att skriva en bok. Du är rädd för att folk kommer att glömma dina sötnosar. Men med boken lever de ju för alltid kvar på ett sätt.
    Och du får skriva av dig, och verkligen berätta om det svåra! Kanske kan vara skönt......

    Man behöver ju inte vara en professionell författare för att skriva en bok, själva texten kan man ju få hjälp med om man tillhandahåller själva historien.

    Som du förstår kommer ju ALLA här inne att läsa din bok, samt förmodligen otaliga fler utanför FL.

    Så jag ser fram emot den!

    Kramar från Maria

  • MiisPiis
    Lingonflickan skrev 2008-10-26 20:20:53 följande:
    Världen förändrades den där dagen och blir aldrig densamma mer. Något fattas och vi känner smärta inombords. Emma, ett helt land känner med dig.
    Precis! Emma, kanske känner du dig ensam med din helt enorma förlust, men vi är många som är med dig, och kan förstå din smärta......du är INTE ensam!!
  • MiisPiis

    När allt känns jobbigt med mina två blöjbarn, den ena i trotsåldern som även slår sin lillebror så fort han får chansen......jättejobbigt!
    Men.....jag har ju dem båda här hos mig. Och då brukar jag tänka på hur futtiga mina problem är i jämförelse med dina.

    MEN kom ihåg en sak som jag nyss hörde......hedra deras födelse och liv, istället för deras dödsdag! Det gör ju att DU är mycket starkare och mer betydelsefull än deras hemska mördare!!!!

    Kramar till dig för att du finns, och faktiskt förgyller min vardag

  • MiisPiis
    JohannaMatt skrev 2008-11-28 21:21:03 följande:
    Jag förstår nog hur din pappa resonerade där. Trösten var ju att de inte behövde vakna upp till ett stort lidande, kanske till ett liv som inte var drägligt. Alla finner vi tröst i olika saker, och det måste vara svårt att uttala sig så att ingen ska missuppfatta...detta var ju hans tankar, hans sätt att finna trösten i det att hans älskade, älskade barnbarn ryckts bort. Grät när jag såg hans plågade min, och att han försökte vara samlad och le trots det. Det är så starkt av dig att vägra låta "det" knäcka dig. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag vill hjälpa er, underlätta er sorg. Min favoritbild på Max är den när han går balansgång (Idas sida) han ser så himla busig o koncentrerad ut på samma gång. Tänker på er. //Johanna
    Ja, och han var kanske inte ens sitt "jag", eftersom det faktiskt var rätt tätt inpå!
  • MiisPiis
    JohannaMatt skrev 2008-11-28 21:57:37 följande:
    Morfar och Mormor till Max och SagaNi ska veta vilken stark, ärlig och kärleksfull bild av er familj Ni förmedlat. Det är ni som uppfostrat era döttrar att bli de kärleksfulla, starka och öppna människor de är. Pågrund av det har ni klarat och kommer att klara er. Tillsammans är ni starka. All min styrka till er. Många kramar// Johanna
    Precis, det är ju ni som gjort Emma till vilken  hon verkligen är idag, en UNDERBAR människa!!!
  • MiisPiis

    Nej, egentligen undrar man vilken rätt hon har att överklaga, alla har ju tyvärr den rätten....men den borde fråntas denna varelse!

Svar på tråden Mina två änglar