Mina två änglar

Hejsan vännen

Nu är datorn lagad så nu kunde jag kolla upp din tråd =) Hittade den tillomed ganska fort, duktigt va

Precis som jag sa till dig, så berättar du så oerhört målande om de små. Det känns nästan som att man var där med er när minnena utspelade sig! Jag önskar så att våra små hade fått lära känna varandra bättre, och inte bara träffats så få gånger. Som du sa så tror jag verkligen att Jack och Saga hade haft så underbart roligt tillsammans, lika busiga båda två!

Folk verkar verkligen ha uppfattat dig som den oerhört unika människa du är också, du är en sån som man vill ha nära sig. Du är varm, generös, snäll, rolig, stark och fantastisk. Att du kan fortsätta vara detta även efter att barnen togs ifrån dig visar ännu mer på vilken underbar människa du är. Tack för att jag får finnas med i ditt liv, det är en ynnest att känna dig!

Och du ÄR vacker i kort hår, jag skulle se ut som en boll i kort hår men du är vacker som en sommardag!

Hoppas ni ätit en massa tårta idag för att fira barnens upprättelsedag och att ni lyckats ta igen er lite och inte bara fixar och donar inför T's födelsedag =)

Kraaaam och

Du får mig att bli varm inombords gumman, när du skriver så fina saker

Jag läste ditt inlägg redan igår kväll, men då blev jag för rörd för att ens kunna svara så jag var tvungen att vänta tills idag...

Åååå vad jag önskar att Max och Saga hade fått vara med här ute, plaska i vatenpölar i skogen och kasta löv på hösten, bada i poolen och jaga Simon på sommaren och göra snöänglar på vintern...

Men de är nog med och gör det nu också, fast vi inte ser dom. De gånger Jack hittar på nåt riktigt busigt, som att måla hela sig med mascara eller kliva upp på micropopconrpaket i affärer för att nå glassen,då står nog Saga bredvid och skrattar åt honom och busar med honom.

Och nu har Wilma börjat knata runt här hemma, mitt ut på golvet går hon och så lér hon och klappar händerna. Tror du inte det är Max som står på golvet, vid den där punkten som hon fokuserar på att gå till som vi inte kan se, och ropar på henne och berömmer henne när hon kommit fram till honom? Det tror jag

De följde nog med er ut hit häromdagen så nu hittar de hit och kan komma hit och busa när de ser att Jack och Wilma har nåt upptåg på gång. Det var säkert Max och Saga som var här och busade med Wilma när hon skrattade åt ingenting och kollade bakåt, precis som du sa.Jag hoppas att det var det, för då vet jag att Jack och Wilma har de bästa skydds-och busänglar som de nånsin kan få!

Och gumman, vi kommer aldrig glömma Max och Saga, och vi kommer aldrig sluta krama dig eller nånsin säga åt dig att sluta sörja. För du kommer alltid sörja Max och Saga och det har du också all rätt att göra. Och så fort du vill prata, om dem, det som hände eller bara om allt och inget, så finns jag och vi här för dig. Så fort du känner att du vacklar och är på väg att falla så är vi här, bara ett telefonsamtal bort, och kan komma och stötta dig och ta emot dig i fallet. Så fort du behöver en kram så har vi både en, två och många att ge dig. Och vill du komma iväg och göra något så vet du att jag och alla dina andra vänner mer än gärna gör något, vare sig det är att bada,gå på bio, ha en tjejkväll eller bara ta en fika och prata!

Vi är så många som tycker så enormt mycket om dig!

Hejsan finaste vännen!

Ville bara skriva en rad, och visa att jag fortfarande läser här.
 
Du skriver så himla fint om barnen, och iaf jag har inte en enda gång tyckt att det är jobbigt att du pratar och berättar om dem. Tvärtom, så är jag glad över att du vill dela med dig av dina minnen och tanar och det värmer hjärtat att se dig lysa upp när du pratar om dem

Angående att du inte gick fram till dem oh att du ångrar det, så försök att inte göra det. Var istället glad för att de var levande och varma sista gången du rörde dem, att den sista kram du fick var en besvarad, att den sista puss du gav var en glad fylld av kärlek och lycka!

Och svaret: Hon är Emma var det bästa svar hon hade kunnat gett den som frågade! För det är du, du är varma, glada, snälla, omtänksamma Emma fortfarande. Och jag är så glad för att du är det, för att du fortfarande kan vara det.

Jag är så glad för att du kan se lyckan och glädjen i saker fortfarande, att du kan skratta och leva vidare. För det vill vi att du ska göra, och det vill Max och Saga också. Det bästa du kan göra för att hedra deras minne är just det, att leva ditt liv fullt ut även om du inte är hel. En stor bit av Emma kommer alltid vara med Max och Saga, men den andra biten, den som är kvar här med oss, är vi så tacksamma för att vi får ha kvar här!

Hoppas ni har haft en mysig helg och att det gick bra igår

Kramar i massor från mig och från trollen till sin "Hemma"!

Hej gumman!

Vad skönt att läsa att ni haft det bra i London. Det är ni verkligen värda! Och vi ska gå och se Mamma Mia-filmen snart, bara vi kan ordna så vi kan allihop samtidigt nån gång Så får du se om den lever upp till musikalen!

Vad skönt att du känt att barnen har vart med er hela tiden, jag tror Max har kollat ner på dig när du har träffat Spindelmannen och Shrek och blivit jätteglad för korten du tog och för att du tänkte extra mycket på honom då!

Vi ses i eftermiddag, då får du berätta ännu mer om hur ni har haft det! Vi har saknat dig när du har vart där borta så det ska bli så kul att träffa dig igen!

Kramar i massor från mig och småtrollen!

Älskade vännen, jag hoppas idag blir en bättre dag för dig!
Jag tänkte så mycket på dig igår, och var så orolig för dig. Men det är bra att du lyssnar på din kropp, och att du stänger in dig själv när du känner att du behöver det.

Du vet bäst vad du behöver för stunden, och det är absolut inget konstigt med att du har dagar när allting känns extra mörkt och du inte orkar göra nåt. Tillåt dig att ha såna dagar, man måste inte alltid orka. Du är iallafall den starkaste människa jag känner, och du känns tillomed ännu starkare när du verkligen tillåter dig att inte vara det jämt också. Vad snurrigt det blev, men du vet vad jag menar =)

Ta hand om dig nu, gör inget du inte vill eller orkar och så ses vi imorgon!

Kramar i stora lass från mig och trollen!

Idag är det 8 månader sedan Max och Saga fick sina änglavingar. 8 omtumlande månader fyllda med omtumlande känslor.

Smärta över förlusten har blandats med glädje över nya vänner, sorgen och tårarna har blandats med gädje och skratt över en fika på lokala caféet, rädslan har motats på dörren med glada minnen av barnen, återberättade av de som kände dem bäst. Vänskapsband har knutit och återskapats, personligheter har återfått sin rätta form i ett slutkapitel av självömkan då vi insett att vi inte är odödliga och att vi måste ta tillvara på dagen och varandra. Max och Saga har betytt och betyder så mycket, de lyser över oss i allt vi gör och får oss att vara tacksamma över det vi har och att glädjas med våra nära istället för att avundas. Vi har insett att en kram och ett ärligt Grattis är det sätt på vilket våra vänners och bekantas framgångar ska bemötas, inte med sura miner och avundsjuka blickar. Vi fångar dagen,vi ger en exta kram, vi säger att vi älskar vår familj och våra vänner en extra gång,vi visar våra nära hur mycket de betyder för oss och allt smått och futtigt lägger vi bakom oss och fokuserar istället på det som är vikigt. Här, nu och de vi älskar och att samtidigt bevara minnet av de som inte längre finns med oss.

Allt detta har Max och Saga gett oss, för att de var och är otroliga, speciella, fantastiska barn och änglar. Och det blev de tack vare sin mamma, den varmaste, snällaste och starkaste människa jag någonsin mött.

Emma, du är det goda som vinner över det onda. Du är skönheten som besegar odjuret. Det är dig och dina änglabarn våra ättlingar kommer minnas och hedra 100 år från nu. Inte personen som tog dina älsklingar ifrån dig. Hon kommer vara en blank fläck på kartan, ett suddigt minne av något ont som ingen vill tänka på.

Hon trodde hon vann, men det gjorde hon inte! Max och Saga lever vidare i dig, sin fantastiska mamma, och deras stjärnor lyser starka, deras minne har rört en hel nation. I slutänden kommer det goda att segra, och det onda kommer förhoppningsvis ruttna bort i en Tysk fängelsehåla, bortglömd och bortgjord.

Hej vackraste vännen!

Jag har tänkt en massa på dig idag, jag tror det är för att rättegången närmar sig och jag är så orolig för dig och hur du mår,. Jag har sett på dig att du mår sämre och sämre, helst av allt skulle jag vilja stoppa dig i min ficka och skydda dig från all smärta. Men eftersom det inte går, så tänker jag på dig mer än vanligt istället och hoppas att du känner det och finner styrka i mina tankar!

Imorgon ska jag handla lite saker till på torsdag och då hoppas jag att jag hinner förbi graven med Max och Sagas ljus. Och varsin ballong, så de får vara med och fira Wilma de också Så vet du vad det är för en knäppgök som vart där med ballonger ifall du ser dem.

Jag var in på en annan änglamammas sida, en vän till Liten. Då såg jag en så vacker dikt och tänkte genast på dig, Max och Saga, så jag frågade om jag fick visa den för dig och det fick jag! Så här kommer den:

 

Memories are Golden

They say memories are golden.
Well, maybe that is true
I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried.

If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still.

In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane.
I’d walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same.
But as God calls us one by one, The chain will link again!

 

Hejsan gumman!
 
Läste Aftonbladets papperstidning nyss, skrev ett långt sms till dig men ville inte skicka det ifall jag skulle väcka dig. Så jag skickar det kanske senare istället, ville mest bara att du ska veta att jag läste artikeln och att din värme och samtidigt din sorg lyser igenom, precis som de alltid gör. Jag blev så glad och ledsen på samma gång av att se Sälenkortet på dig och barnen. Glad över den lycka och trygghet ni utstrålar och ledsen för att det inte längre är så, att du inte längre har dem.

Det är så fruktansvärt orättvist att det inte är så, jag blir så ledsen, arg och frustrerad ibland att jag inte vet vart jag ska ta vägen, vad jag ska säga eller skriva eller hur jag ska sätta ord på alla motstridiga känslor. Mest av allt får jag en enorm klump i magen. Om jag hade en önskan, en enda och jag kunde vrida tillbaks tiden, så skulle det inte vara såhär. jag skulle inte sitt här och skriva till dig, utan vi kanske skulle träffas på Ö.F imorgon. Jack och Saga kanske skulle ha åkt rutchkana ihop, eller sprungit runt runt i rummen och jagat varandra. Och Max kanske skulle ha visat Wilma hur man bygger ett högt torn av klossar, eller kittlat henne tills hon kiknade av skratt. Och du skulle ha vart trygga lyckliga Emma igen, dina ögon hade inte kantats av sorg utan varit fyllda av skratt och glädje....

Om jag fick en enda önskan om att ändra något i det förflutna, så skulle jag inte önska min farmor och farfar tillbaks, eller önskat nåt egoistiskt för min egen skull. Jag skulle ha önskat att den 17:e Mars aldrig hände, att monstret inte fanns och att du vart lycklig igen. Jag skulle kanske inte ha funnits vid din sida då, och Jack och Wilma kanske inte alls hade lärt känna Max och Saga. Det hade inte gjort någonting, för då hade du iallafall haft dina älsklingar hos dig! Och det hade vart det viktiga, det essentiella. Max och Saga hade funnits fortfarande.

Jag hoppas du inte blir ledsen av det jag skriver, jag ville bara sätta ord på de tankar som far i min övertrötta hjärna efter en hel natts jobbande och alldeles för mycket tänkande. Kunde inte maila dig heller, eftersom mailen är bunden till min hemmadator. Så förlåt för att jag skriver det här i tråden, men jag ville baar få ur mig det, jag ville bara skriva det till dig.

Jag tycker så väldigt mycket om dig vännen, Jack och Wilma också. Det är helt omöjligt att inte göra det, du är en unik människa!

Kramar i massor både från mig och från trollen som ligger därhemma och sussar så sött!