Tibertius skrev 2008-12-07 11:59:27 följande:
Hej Emma,Måste berätta en sak för dig, i torsdags morse när jag gick upp för att göra mig i ordning (brukar smita upp före alla andra) stod jag i badrummet när jag helt plötsligt hörde viskningar och ett glatt fnitter..Lät precis som när mina små brukar gömma sig för mig och vill att jag ska leta efter dom..Gick då ut ur badrummet och sa "jaså ni är uppe nu era små bus" men blev väldigt förvånad då de båda två låg och sov djupt i sina sängar..Blev inte rädd då utan glad, tänkte direkt på Max och Saga och tänkte att det var så kul att de kom och hälsade på hemma hos oss! Känner inga andra små änglar (kände inte Max och Saga heller) men det känns verkligen som om jag känner dom, eftersom jag verkligen levt med allt detta sen det hände. Säger också alltid gonatt till dom i tankarna då jag nattar mina egna. Kanske har de känt hur mycket vi tänker på dom. De kanske ville leka lite med mina pojkars saker!Tankarna är många. Kanske var det inbillning från min sida kanske inte..Min 4 åring (snart 5) har också ibland visat tecken på att vara lite "synsk" de säger ju att barn är så mycket mer mottagliga för sånt. Två gånger har det hänt att vi har suttit hemma på eftermiddagen och ätit mellis, då säger han helt plötsligt "Mamma, nu kommer pappa!) Nej har jag svarat då det dröjer flera timmar till. Men båda gångerna HAR han verkligen dykt upp efter bara ca 5 minuter!En annan lite sorglig sak var när vi en gång hade varit och hälsat på en farbror till han som han är mycket förtjust i, när vi sitter i bilen säger han sorgset "Det var kanske sista gången jag träffade Anders" Några dagar senare ringer min svärmor och talar om att Anders har fått en allvarlig sjukdom..Nu blev han frisk efter ett tag men ändå, brukar ofta tänka tillbaka på detta han sa i bilen den gången.Det blev långt det här, kände bara att jag ville berätta att dina små kanske var hemma hos oss och hälsade på! Våra ljus brinner fortfarande för er alla och vi försöker alla stödja er genom denna rättegång. Styrkekramar till världens starkaste mamma!
ehm usch förlåt men visst att man kan känna nån form av samhörighet men tyvärr jag tror inte att de va emmas små änglar som var hos dig
