Mina två änglar
Analoga skrev 2008-12-07 18:43:55 följande:
Vill också passa på att inflika en sak som jag tänkt länge på; men känner att man vill vara försiktig med vad man skriver i denna tråd av hänsyn till Emma...Det jag reflekterat över är att det är så många som tagit till sig detta så oerhört nära! Ska förklara vad jag menar....Det som hänt är djupt tragiskt, och om jag talar för mig själv så känner jag ett oerhört stort medlidande/ledsnad när jag läser om detta eller ser på TV. De gånger jag sett Emma berätta om det hemska i TV så rinner tårarna...kan verkligen (om än inte fullt ut, det kan ingen som inte varit med om det) känna med henne och hennes familj eftersom jag själv har en dotter i samma ålder, sånär som på några veckor, som hennes son, men i övrigt är det inget jag går och grubblar på. Jo, då och då tänker jag på det, kommer som en tanke då och då men det är inget jag går djupare in i.Många här inne verkar ha "gått lite för långt", nästan på ett fanatiskt sätt. ni lever er in som att ni känner henne på riktigt. Ni vet själva vad jag menar. Det jag ville säga är bara att ni måste försöka hålla lite distans till det hela. Skriva i denna tråden och ge Emma ert stöd - javisst - men låta det påverka ert privatliv så till den grad att ni knappt kan jobba - det är att gå för långt. För ert eget bästa.
Det var otroligt bra skrivet. Precis detta har jag oxå tänkt. När man skriver att man sitter och gråter på jobbet så kollegorna tittar på en då går det för långt. Ledsen men det är tyvärr så. Man kan "sörja" utan att det tar över ens liv när man ej står nära.
