Mina två änglar
Jättefint *gråter*
Jättefint *gråter*
Ungefär så här tänker jag mig att det är:
Brevet från himlen till min älskade mamma
Nu är jag här i himlen och tittar ner på dig,
jag vet och jag känner, hur du saknar mig.
Jag känner av din stora smärta,
som du för alltid har i ditt hjärta.
Jag kom ner till jorden ett litet tag,
detta var en skriven lag.
Min tid på jorden blev inte lång,
jag skulle tillbaka till himlen, nästan på en gång.
Ett lån till dig jag bara var,
och jag kunde inte så länge stanna kvar.
För jag var en gammal själ,
och detta kände du mamma, så väl.
Älskade mamma när du känner en kärleksfull vind,
är det jag som smeker din tårfyllda kind.
När du känner saknad och sorg i ditt bröst,
är det jag som finns bredvid dig, och ger dig tröst.
När jag står vid din sida ibland,
känner jag vårt starka kärleksband.
Då längtar jag också efter dig,
precis så starkt som du längtar efter mig.
Men varje gång du stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt tar dig i min famn.
Känn hur jag ger dig av all min styrka,
och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.
Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt ut,
tills den dagen då ditt liv tar slut.
För då min älskade mamma och vän,
ska du och jag åter mötas igen.
Skriven av: Marie-anne Thörnström 2003
Var lite osäker först om jag skulle lägga in dikten här, jag var lite rädd för att du skulle bli ledsen av den.
Här finns flera fina dikter: groups.msn.com/Vendela/diktermamma.msnw
Går in här och skickar en cyberkram till dig!
Åhh Emma, jag önskar att jag kunnde ge dig svaret på vad en mamma gör utan sina barn i närheten. Jag vet inte, jag kan inte änns tänka mig in i hur det är att förlora bägge sina barn.
Jag önskar så att jag kunnde hjälpa dig på något sätt, jag skulle göra vad som helst.
Du har i alla fall hjälpt mig med en sak, när jag tappar tålamodet med barnen så brukar jag numera tänka, nää jag behöver inte bli arg, ta vara på alla stunder med barnen (då menar jag de gånger man blir arg lite för lätt bara för att man själv är trött eller på dåligt humör, självklart måste man bli arg ibland oxå).
I går kväll så vaknade minstingen på 16 månader och ville bara komma upp, jag var trött och inte speciellt glad över att han vaknade (även om jag inte visade det för honom) men när jag kom in till honom så tänkte jag, detta är ett tillfälle att få kramas lite extra, jag tog upp honom och kramade honom hårt och länge, jag tänkte på den där extra kramen från dig och jag tänkte på dina barn!
Hej Emma!
Vill bara skriva att jag fortsätter att följa tråden och tänker på dig!
*Kram*