Jag tycker det är så bra att ni finns här på FL så vi kan ge er vårt stöd och vår medkänsla fast vi inte känner varandra. Hela tiden sen detta fruktansvärda nådde oss via media har en känsla infunnit sig av att vilja trösta, omfamna,stötta. Att visa omtanke om er. Tack för att ni så öppenhjärtigt ger oss den chansen.
Idag när jag tände ljus för Max och Saga, plockade jag fram helt nya ljus och putsade upp silverstakarna vi fick när vi gifte oss för 9 år sen. De är i olika storlekar. den minsta staken har Sagas ljus och den större ljuset för Max. När jag blåste ut tändstickan råkade jag blåsa mot Sagas ljus som fladdrade till men vägrade slockna. Den symboliken vill jag skicka vidare till dig. Ljuset som vägrar slockna.
Kram
Många gånger gråter jag när jag tänker på dessa barn. Att vara inne på minnessidorna är garanterat trillande tårar. Det slog mig att det händer så många hemska saker i vår värld, elakheter mot barn, ja till och med mord. Som exempelvis lilla Engla. Men inget har berört mig så som Saga och Max. Så otroligt fulla va liv och livsglädje. Jag kände dem aldrig men de fattas ändå. Emma du har verkligen förmedlat en levande bild av dem och bilderna av dem är så levande att också de förmedlar så mycket.
Att se bilderna på dem så kan man inte förstå. Hur kan de vara borta? Och hur kan någon göra något så bestialiskt och ändå klara av att leva med sig själv
JohannaMatt: En sån fin dikt!
Emma: Jag tycker det är fruktansvärt, respektlöst, totalt känslolöst och utan empati att lägga ut sånt på nätet. Jag förstår inte heller hur folk kan sitta och (ursäkta uttrucket) gotta sig i det som en flock hyenor. Inte hade de väl tänkt likadant om det var deras barn. Men om piratebay - är väl dom eller? - bryr man sig ju inte om vad som finns på deras sidor. Karamar i mängder till dig tjejen. Hur 17 kan de ha sånt på nätet?? Hoppas de försvinner ändå och hoppas ni kan komma vidare ändå. För bilderna på Max och Saga som levande är allt jag behöver se för att förstå vilket oförlåtligt brott ni utsatts för. dessa barn, jag kan inte förstå... De var i samma åldrar som mina egna och jag ryser vid blotta tanken. Du har mitt fulla stöd!
Emma: Jag förstår att det måste vara frustrerande att veta att hon gjort det och bli misstrodd.
Idag har jag om och om igen kramat och pussat mina barn, 2 och 4 år gamla och varit så tacksam för att de finns hos mig. Max och Saga lär oss ännu mer att leva. Jag tackar dig för att du finns här på FL och för att du så frikostigt delar med dig av dig själv. Jag tackar dig för att du låter mig, som aldrig träffat er på riktigt och inte känner er, att sörja över dem. För sörjer gör jag, låter det konstigt? Hoppas inte det. De berör så djupt in i själen.
Jag hoppas att hon, det där djuret, får fängelse även av hovrätten och att hon får det riktigt illa där. Det hon gjort står väl inte så högt i kurs därinne heller vad jag förstått.
Jag hoppas att du ska få känna frid en dag. Jag beundrar dig för hur du hanterar allt detta obeskrivliga.
Emma: Jag har funderat på en sak, kanske ovidkommande. Men Max var snart 4 år och saga snart 2. Jag har fått för mig att de var lika gamla som mina (juli 06 och november 04)Stämmer det? För det känns så nära alltihop och jag känner mig så lyckligt lottad. Hur i all världen fick du dem att vara sams? Som Max var mot sin syster... kärlek.
Tänker också på er varje dag. Känns så overkligt och man tror att de ska komma hem från sjukhuset en dag. Ser på bilderna och läser minnessidorna. Det är så overkligt. Skickar en cyberkram till dig.
Hej Emma. Helt otroligt att folk kan vanhedra deras minne sådär. Jag blir så upprörd! Vad bra att ni haft en OK helg. Inte en dag går utan att jag tänker på dig, och varje kväll när jag tittar till mina jämngamla barn tänker jag på Max och Saga. Ibland när jag ser min flicka och hur hon lyser av liv och glädje, skymtar jag din förlust. jag kan ju inte förstå den. fast jag har tre små änglar som aldrig såg dagens ljus kan jag ju knappast jämföra detta med vad du fått gå igenom. Att bli berövad sina barn och dessutom på ett så brutalt och onödigt sätt. Barn som du fått uppleva och älska i en tid som inte på långa vägar var tillräcklig. Kram.