Mina två änglar

Hej Emma! vad skönt att det blev så bra att se dom på klippen så att det inte bara var jobbigt.
Jag kan verkligen se se Saga springa runt och sjunga sina jäjä.
Ljusen brinner ikväll liksom andra kvällar.
Ha en fin fortsatt första advent.
Kram

Va fint att du kan o vill se dem på fim. De blir liksom som du säger kankse mer "närmare" då. Skulle nog också le av hela mitt hjärta om jag såg dem på film

Barn har ju den egenskapen att de oftast få en att le. Min dotter som är två år snart skrek tex allt vad hon kunde idag när jag sjöng för mamma fick ju ABSOLUT inte sjunga och låta bli och prata med henne. haha.

Mysig version av imse saga kunde Dina barn ser säkert alla fina julstjärnor som lyser nu i alla fönster och nog är himlen lite närmare jorden nu med julen och allt...

Tänker på er jämt! Kramar!
/H

Hann inte med mer än att läsa framsidan på tidningen innan det stockade sig i halsen på mig. När jag läste artikeln grät jag. För det gör mig så ont om er. Att ni ska behöva genomlida detta. Fina bilder på dig och barnen. Åh, måtte ni få en bra julklapp. Jag finner inga ord, allt känns så futtigt ikväll. tänker på er massor.

Håller med dej fullständigt...Jag orkade inte ens gå ut idag på julskyltningen...kändes inte bra..

finns tyvärr ingen det kom bara i pappersform...

en dag som i dag finns mina tankar hos er!! jag minns förra julen , när barnen var med togge när han spelade på konsums julbord ( för allmänheten) dina små tomtar va det sötaste som jag nånsin sett!!saga satt tätt intill togge och drack på en festis (tror jag att de var)jag sänder er många varma tankar! kerstin sundvall.kram.

Hejsan gumman!
 
Läste Aftonbladets papperstidning nyss, skrev ett långt sms till dig men ville inte skicka det ifall jag skulle väcka dig. Så jag skickar det kanske senare istället, ville mest bara att du ska veta att jag läste artikeln och att din värme och samtidigt din sorg lyser igenom, precis som de alltid gör. Jag blev så glad och ledsen på samma gång av att se Sälenkortet på dig och barnen. Glad över den lycka och trygghet ni utstrålar och ledsen för att det inte längre är så, att du inte längre har dem.

Det är så fruktansvärt orättvist att det inte är så, jag blir så ledsen, arg och frustrerad ibland att jag inte vet vart jag ska ta vägen, vad jag ska säga eller skriva eller hur jag ska sätta ord på alla motstridiga känslor. Mest av allt får jag en enorm klump i magen. Om jag hade en önskan, en enda och jag kunde vrida tillbaks tiden, så skulle det inte vara såhär. jag skulle inte sitt här och skriva till dig, utan vi kanske skulle träffas på Ö.F imorgon. Jack och Saga kanske skulle ha åkt rutchkana ihop, eller sprungit runt runt i rummen och jagat varandra. Och Max kanske skulle ha visat Wilma hur man bygger ett högt torn av klossar, eller kittlat henne tills hon kiknade av skratt. Och du skulle ha vart trygga lyckliga Emma igen, dina ögon hade inte kantats av sorg utan varit fyllda av skratt och glädje....

Om jag fick en enda önskan om att ändra något i det förflutna, så skulle jag inte önska min farmor och farfar tillbaks, eller önskat nåt egoistiskt för min egen skull. Jag skulle ha önskat att den 17:e Mars aldrig hände, att monstret inte fanns och att du vart lycklig igen. Jag skulle kanske inte ha funnits vid din sida då, och Jack och Wilma kanske inte alls hade lärt känna Max och Saga. Det hade inte gjort någonting, för då hade du iallafall haft dina älsklingar hos dig! Och det hade vart det viktiga, det essentiella. Max och Saga hade funnits fortfarande.

Jag hoppas du inte blir ledsen av det jag skriver, jag ville bara sätta ord på de tankar som far i min övertrötta hjärna efter en hel natts jobbande och alldeles för mycket tänkande. Kunde inte maila dig heller, eftersom mailen är bunden till min hemmadator. Så förlåt för att jag skriver det här i tråden, men jag ville baar få ur mig det, jag ville bara skriva det till dig.

Jag tycker så väldigt mycket om dig vännen, Jack och Wilma också. Det är helt omöjligt att inte göra det, du är en unik människa!

Kramar i massor både från mig och från trollen som ligger därhemma och sussar så sött!

MrsArvid; du skriver så fint och jag kan bara hålla med dig.
Låg och tänkte inatt och tänkte samma sak, om det fanns nåt jag hade kunnat göra för att det inte skulle hänt skulle jag utan tvekan göra det. För vår värld har förlorat två underbara barn och det är min fulla övertygelse att vår framtid hade sett en aning bättre och lyckligare ut om Max och Saga fått vara med och påverka den.