idaja skrev 2008-11-15 13:57:35 följande:
Barnen betydde ALLT för mig! De var som mina egna eftersom Emma lät mig vara en så stor del i deras underbara familj! Max var min och Christers (min sambo) gudson. Vi blev så lyckliga den dagen Emma frågade oss om det "uppdraget". Max och Christer kunde leka i timmar när han hälsade på oss. De hörde ihop på något vis! Saga lilltösen fick ju jag äran att lära mig droppet på. Så hon och jag hade en ganska speciell kontakt känns det som. Oftast var det bara mamma som dög för lilla prinsessan, men jag hade nog en stor plats i hennes lilla hjärta också. Hoppas jag... Jag är inte hel utan de små barnen.... Det fattas något inom mig... Något stort! vet inte vad jag gör när jag skriver... skriver bara mina tankar och känslor. Kanske är fel forum att göra det i, för det är ju trots allt Emmas forum, men vet inte vart jag ska förmedla det annars. Jag har stort behov av att prata om mina känslor och tankar också, precis som Emma. Och att förmedla barnens minne!Tackar massor för dina fina ord. Jag har kanske lyckats förmedla det jag vill. Dock mycket sorg.. men det är det jag känner inom mig. Sitter ofta och tittar på kort på Max och Saga. Minns alla fina stunder vi haft tillsammans. Har skapat ett foto album med kort på dem där jag skrivit små kommentarer för att inte glömma den underbara men korta tid vi fick med dem. Har ett kort på mig, Max och Neo. Jag har båda två i knät. Tror det är på Max ettårsdag.
Jag tror inte att Emma har något emot att du skriver här, och jag tror att hon komme att säga det själv när hon kommer in på den här tråden nästa gång.
Jag önskar så att det fanns något man kunnde göra för att få det ogjort, mendet är juh tyvärr omöjligt!
Tänker på er alla som stod barnen nära och hoppas att ni finner styrka att gå vidare och men ändå ha kvar alla fiina minnen.
Sorgen kommer alltid att finnas där men jag tror att man lär sig att leva med den!
