Föda i vecka 27? :S

Molly i Skåne skrev 2008-10-07 21:01:52 följande:

Jag mår bara sämre och sämre psykiskt... Narkosläkaren va inne och förberedde mig ifall det skulle bli snitt. Jag vill inte snittas. Är sjukt rädd för att dö. Har redan faktorer som gör att det blir riskfyllt att snitta mig. Samtidigt är det kanske riskfyllt att föda vaginalt för bebisen. Och jag kan knappast välja om jag vill bli snittad eller inte. FAN... jag bara gråter och gråter. Jag har ALDRIG varit såhär rädd i hela mitt liv innan. Jag vill inte vara gravid längre... Jag vill bara spola tillbaka tiden och få allting ogjort...

Jag var jätterädd för att snittas och fick lite lugnande innan som gjorde att jag var vaken och klar i huvudet men kände mig kolugn.

Jag är säker på att allt kommer att gå jättebra och barn som föds i v.27 har väldigt väldigt stor chans att överleva. Min läkare sa till mig när jag väntade min flicka och var orolig för just prematuritet att bara vi klarar oss till v.27 så r det "lugnt". Naturligtvis är det inte en försäkran att allt alltid går bra men man blir iallafall lite lugnare.

Nellies matte skrev 2008-10-08 14:34:37 följande:

mina killar kom i v.25+2. det är åtta månader sen och de mår finfint. de hade några små infektioner på sjukhuset, men inget som gav några men. visst är de senare i utvecklingen, men annars märks det inte så mkt att de är prematur.
vi fick stanna på sjukhus i 3 månader, det var ett helvete, mest för att man aldrig fick vara i fred med dem.

fick föda med akutsnitt efter att jag sipprat vatten i 3 veckor. blev nersövd (visste inte ens att jag kunde fått vara vaken, så det var tur att ryggbedövningen inte funkade :S) och det gick jättebra.

styrkekramar till dig. är säker på att allt kommer gå bra för er!

Ja detta är ju ett intensivt läge. Själv gicj mitt vatten 25+2 och jag läckte fram till förlossning 26+3. (generellt sett pratar man oftast om hela veckor inom prematurvården, så du är 26 veckor nu).

Gällande statistiken drog jag ut detta från en rapport jag hiittade på socialstyrelsen: De vetenskapliga studier som be-skriver detta anger att enstaka barn överlever vid 22 fullbordade veckor, vid 23 veckor överlever ett icke obetydligt antal, vid 24 veckor överlever 50 procent samt vid 26 veckor ca 90 procent.

Det gör alltså enormt stor skillnad varje dag vid den åldern. tänk att skillnaden är från 50 till 90 % från 24 veckor till 26 veckor. Risken att något ska hända är alltså närvarande, men långt ifrån överhängande. Utan risk är ingen graviditet, inte ens de fullgånga. Jag hoppas du inte blir mer rädd och ledsen av detta, själv är jag den typen som vill veta fakta.

Jag fick föda vaginalt, det är att föredra för bebisens skull om inte något händer. Har du fått veta hur bebisen ligger i magen, om den har huvudet eller någon annan kroppsdel först. Informerar om kejsarsnitt gör de för att förbereda mentalt OM det nu skulle bli aktuellt. Många bebisar som föds för tidigt har ju mammor med graviditetsförgiftning (finns något finare ord) och där är ju inte alltid förlossningen igång innan mamman börjar må riktigt dåligt. För er är ju problemet istället att förlossningen har börjat redan (även om det kan dröja 16 veckor innan den blir klar).

Det finns massor att säga om detta. Många tipsar om att skriva dagbok i det skede du nu befinner dig i. Mitt tips är att prata med dina vänner. Det hjälpte mig mycket för att bearbeta.

En viktig sak är att du har rätt att fråga sjukhuspersonalen. Visst, det kan kännas dumt, men jag tror det betyder mycket för dig. Hemliga bm låter ju inget vidare.

Oj just ja, skulle också skriva att för oss gick det extremt bra. Vi väntade oss magkrångel, infektion, respirator m lungproblem och ögonproblem, men det blev inget av detta. Hoppas du får gå tiden ut, men om du inte gör det så kan det ändå gå helt bra.

Jag fick min son i v 22+6 & födde vaginalt, han håller just nu på att bli utskriven från sjukhuset där vi varit med han i snart 4 månader! Vi har han hemma på permiss på heltid! Han har inte haft några infektioner ännu men mycket problem med lungorna i början pga omognad! Du får säkert medicin som ska hjälpa din bebis lungor att utvecklas fortare? Jag hann bara få en spruta kortison eftersom min bebis hade väldigt brottom ut! Jag håller tummarna för att det går bra för er & att bebisen vill stanna kvar en stund till!

Min tjej är nu 2,5 år och hittills har vi inte sett några problem alls. Vi går på uppföljning och allt ser bra ut. Hon får exempelvis också gå till sjukgymnast som gör en bedömning och hon är lite sen, men helt inom det normala.

Vi fick stanna 11 veckor så det var minst 3 veckor mindre än vi hade förväntat oss. Vi valde att göra det personalen erbjöd oss, men samtidigt tänka att det var bra för henne när erfarna skötte och så tills hon var tillräckligt stark för våra nybörjarhänder. Däremot satt vi känguru (sitta hud mot hud och agera kuvös) så mycket vi bara fick. Tog några dagar innan första gången och i början satt vi bara ett pass om dagen, men sedan fick vi en gång var. För en del är det viktigast att få göra allt, medan andra inte vill göra något. Det kan vara bra att veta att det inte finns något som är rätt, utan att det är ni som ska göra det som är rätt för er.