• Dorro85

    Föda i vecka 27? :S

    Hej.
    Är i vecka 27 (26+3) just nu och ligger inlagd på sjukhuset. För en vecka sedan åkte jag in och jag hade öppnat mig 2 cm. Det har hittils stabiliserats med dropp och allt vad det innebär... Men idag märkte de att vattnet börjat sippra.

    Jag är mycket orolig och gråter massor.... Det tog mig flera år att bli gravid.
    Har några frågor som kanske NÅN kan hjälpa mig att besvara? För barnmorskorna är ganska hemlighetsfulla känner jag...

    Någon som fött i närheten av min vecka? Hur har det gått?
    Tror ni att bebis kommer komma inom snar framtid i o med att vattnet börjat sippra?
    Hur är det med era barns utveckling?
    Hur länge fick ni stanna på sjukhuset med erat barn? Fick ni ta hand om det till viss del själva?

  • Svar på tråden Föda i vecka 27? :S
  • Dorro85
    Julmust skrev 2008-10-08 15:54:53 följande:
    Ja detta är ju ett intensivt läge. Själv gicj mitt vatten 25+2 och jag läckte fram till förlossning 26+3. (generellt sett pratar man oftast om hela veckor inom prematurvården, så du är 26 veckor nu). Gällande statistiken drog jag ut detta från en rapport jag hiittade på socialstyrelsen: De vetenskapliga studier som be-skriver detta anger att enstaka barn överlever vid 22 fullbordade veckor, vid 23 veckor överlever ett icke obetydligt antal, vid 24 veckor överlever 50 procent samt vid 26 veckor ca 90 procent.Det gör alltså enormt stor skillnad varje dag vid den åldern. tänk att skillnaden är från 50 till 90 % från 24 veckor till 26 veckor. Risken att något ska hända är alltså närvarande, men långt ifrån överhängande. Utan risk är ingen graviditet, inte ens de fullgånga. Jag hoppas du inte blir mer rädd och ledsen av detta, själv är jag den typen som vill veta fakta.Jag fick föda vaginalt, det är att föredra för bebisens skull om inte något händer. Har du fått veta hur bebisen ligger i magen, om den har huvudet eller någon annan kroppsdel först. Informerar om kejsarsnitt gör de för att förbereda mentalt OM det nu skulle bli aktuellt. Många bebisar som föds för tidigt har ju mammor med graviditetsförgiftning (finns något finare ord) och där är ju inte alltid förlossningen igång innan mamman börjar må riktigt dåligt. För er är ju problemet istället att förlossningen har börjat redan (även om det kan dröja 16 veckor innan den blir klar).Det finns massor att säga om detta. Många tipsar om att skriva dagbok i det skede du nu befinner dig i. Mitt tips är att prata med dina vänner. Det hjälpte mig mycket för att bearbeta. En viktig sak är att du har rätt att fråga sjukhuspersonalen. Visst, det kan kännas dumt, men jag tror det betyder mycket för dig. Hemliga bm låter ju inget vidare. Oj just ja, skulle också skriva att för oss gick det extremt bra. Vi väntade oss magkrångel, infektion, respirator m lungproblem och ögonproblem, men det blev inget av detta. Hoppas du får gå tiden ut, men om du inte gör det så kan det ändå gå helt bra.
    hej!
    det känns sååå starkande. tack! ja, bebis ligger med huvudet neråt och har gjort det den sista veckan. nu börjar jag dock känna sammandragningar TROR JAG. ska vänta lite till, sen ska jag larma.
  • Dorro85
    Tussilull skrev 2008-10-08 16:13:32 följande:
    Jag fick min son i v 22+6 & födde vaginalt, han håller just nu på att bli utskriven från sjukhuset där vi varit med han i snart 4 månader! Vi har han hemma på permiss på heltid! Han har inte haft några infektioner ännu men mycket problem med lungorna i början pga omognad! Du får säkert medicin som ska hjälpa din bebis lungor att utvecklas fortare? Jag hann bara få en spruta kortison eftersom min bebis hade väldigt brottom ut! Jag håller tummarna för att det går bra för er & att bebisen vill stanna kvar en stund till!
    jo, dom sprutorna fick jag för några dagar sen :)
  • Molly i Skåne
    Dorro85 skrev 2008-10-08 17:40:09 följande:
    hej!det känns sååå starkande. tack! ja, bebis ligger med huvudet neråt och har gjort det den sista veckan. nu börjar jag dock känna sammandragningar TROR JAG. ska vänta lite till, sen ska jag larma.
    Superstort Lycka till! Jag var också livrädd för snitt- men fick vara vaken (utan lugnande!) och fick lite stesolid efteråt (jag har haft SVÅR panikångest!). Det gör ont efteråt, men man måste lita på kroppen och komma upp och kissa när det är dags, sen blir det bättre dag för dag. Ett tips-håll en kudde mot magen första veckan, när du skall röra på dig. Känns tryggt och lindrar!
    Kraaaam!
    En gåva från livet-våra 4 barn!!!
  • Dorro85

    Molly i Skåne skrev 2008-10-08 18:50:18 följande:


    Superstort Lycka till! Jag var också livrädd för snitt- men fick vara vaken (utan lugnande!) och fick lite stesolid efteråt (jag har haft SVÅR panikångest!). Det gör ont efteråt, men man måste lita på kroppen och komma upp och kissa när det är dags, sen blir det bättre dag för dag. Ett tips-håll en kudde mot magen första veckan, när du skall röra på dig. Känns tryggt och lindrar!Kraaaam!
    jag är inte så nervös inför smärtan... utan komplikationerna efteråt. men har pratat lite med en BM här och hon sa till mig att jag inte ska oroa upp mig för saker som inte hänt ännu :) jag kanske inte alls behöver snittas och då nojjar jag upp mig i förväg.
  • Misilo

    Hej!
    hoppas allt är så bra det kan vara i ditt läge... Jag fick en liten kille för 15 månader sedan i v. 27. han kom oväntat så jag hann bara få en kortisonspruta som verkade knaptt tolv timmar.

    Till mig rekommnederade läkarna att föda vaginalt eftersom det var bättre för barnet även om han var så liten. Det gjorde ont ändå kan jag lova men det gick bra :)

    Lillen behövde inte ligga i respirator utan hade syrgas och CPAP plus kuvös i ett antal veckor. De upptäckte en hjärnblödning grad tre efter en vecka men det gick tillbaka.

    Trots mycket oro, ångest och gråt så har vi klarat oss fint och nu känns den tiden på sjukhuset som en mardröm som slutade som en bra dröm istället. Fast så kändes det ju inte när man var mitt i det. Lillkillen är en glad, livad kille som kryper och börjar lära sig gå. han har ingen avvikande utveckling mot bebisar i korrigerad ålder, alltså han skulle ju ha varit ett år nu.
    Jag håller tummarna för dig och om det finns möjlighet så be attt få prata med en neoläkare. De är proffisionella och kan berätta vad som händer de första timmarna och dagarna efter födslen så att man är lite mer beredd.
    Kram M

  • hejpa

    håller med din BM. det viktigaste är nog bara att du tar det lugnt och slappnar av. man får ta en timme i taget nästan. inget idé att hetsa upp sig över sånt som kan hända men inte har hänt än.


    Dorro85 skrev 2008-10-08 19:13:26 följande:
    Molly i Skåne skrev 2008-10-08 18:50:18 följande:
    jag är inte så nervös inför smärtan... utan komplikationerna efteråt. men har pratat lite med en BM här och hon sa till mig att jag inte ska oroa upp mig för saker som inte hänt ännu :) jag kanske inte alls behöver snittas och då nojjar jag upp mig i förväg.
  • Dorro85
    Misilo skrev 2008-10-08 20:46:53 följande:
    Hej!hoppas allt är så bra det kan vara i ditt läge... Jag fick en liten kille för 15 månader sedan i v. 27. han kom oväntat så jag hann bara få en kortisonspruta som verkade knaptt tolv timmar.Till mig rekommnederade läkarna att föda vaginalt eftersom det var bättre för barnet även om han var så liten. Det gjorde ont ändå kan jag lova men det gick bra :)Lillen behövde inte ligga i respirator utan hade syrgas och CPAP plus kuvös i ett antal veckor. De upptäckte en hjärnblödning grad tre efter en vecka men det gick tillbaka. Trots mycket oro, ångest och gråt så har vi klarat oss fint och nu känns den tiden på sjukhuset som en mardröm som slutade som en bra dröm istället. Fast så kändes det ju inte när man var mitt i det. Lillkillen är en glad, livad kille som kryper och börjar lära sig gå. han har ingen avvikande utveckling mot bebisar i korrigerad ålder, alltså han skulle ju ha varit ett år nu. Jag håller tummarna för dig och om det finns möjlighet så be attt få prata med en neoläkare. De är proffisionella och kan berätta vad som händer de första timmarna och dagarna efter födslen så att man är lite mer beredd.Kram M
    åh tack!
  • Julmust

    Ja att försöka ta det lugnt tror jag är jättebra. För mig var det rätt tydligt att värkarna blev starkare i vissa lägen, när de gjorde ctg (kan ha berott på att jag behövde ligga på rygg, det gav mer värkar) och sedan ombads jag hålla koll på värkarna. Jag tror själv att det kan ha påskyndat eftersom jag då fokuserade på detta. SEdan är det ju så att de kan bli starkare av andra anledningar också, så man får inte stressa upp sig över att man inte klarar av att slappna av . Jag hade inte gått någon förlossningsförberedande kurs så jag bad att få låna en bok om smärtlindring från förlossningen. Det var bra tyckte jag.

    Nu ska jag räkna upp fördelarna med att få barn för tidigt. För de finns också. När man väl kommer hem känner man barnet, barnet har en dyngsrytm, hormonflödet som oftast kommer i samband med att mjölken rinner till är redan avklarat (och dessutom har man något "riktigt" att rikta alla tårarna på). Folk som man möter på neonaltalavdelningen är oftast väldigt trevliga jämfört med BB-föräldrar eftersom man har ett större behov av att prata.

  • Dorro85
    Julmust skrev 2008-10-09 17:16:35 följande:
    Ja att försöka ta det lugnt tror jag är jättebra. För mig var det rätt tydligt att värkarna blev starkare i vissa lägen, när de gjorde ctg (kan ha berott på att jag behövde ligga på rygg, det gav mer värkar) och sedan ombads jag hålla koll på värkarna. Jag tror själv att det kan ha påskyndat eftersom jag då fokuserade på detta. SEdan är det ju så att de kan bli starkare av andra anledningar också, så man får inte stressa upp sig över att man inte klarar av att slappna av . Jag hade inte gått någon förlossningsförberedande kurs så jag bad att få låna en bok om smärtlindring från förlossningen. Det var bra tyckte jag.Nu ska jag räkna upp fördelarna med att få barn för tidigt. För de finns också. När man väl kommer hem känner man barnet, barnet har en dyngsrytm, hormonflödet som oftast kommer i samband med att mjölken rinner till är redan avklarat (och dessutom har man något "riktigt" att rikta alla tårarna på). Folk som man möter på neonaltalavdelningen är oftast väldigt trevliga jämfört med BB-föräldrar eftersom man har ett större behov av att prata.
    hehe tack :D hoppas bara vi kommer hem nångång. läst om fall som fått stanna på sjukhus upp till ett år med sina små...:/
  • Julmust

    Ingen bebis än alltså. Insåg när jag postat mitt meddelande att du inte skrivit något här under dagen så jag tänkte att det kanske redan blivit bebis. Se där - en dag till avklarad.

Svar på tråden Föda i vecka 27? :S