Hur reagerade du när du fick se ditt änglasyskon första gången?

Jag förlorade min son 2004 strax före förlossning på grund av att personalen gjorde fel.

Hur som helst så hade jag en bra och trygg andra graviditet 2006. Det var som om alla runtomkring mig var nervösa men inte jag.

Jag tror att jag hela tiden var mentalt inställd på att inte få hem ett levande barn. Vi hade inte förberett någonting denna gång. Vagnen var inte köpt, bilbarnstolen var inte köpt. Ny bil hade jag köpt och den skulle jag inte få plats med en barnvagn i. Det var så märkligt allting.

Min bror filmade det planerade kejsarsnittet och det syns så tydligt i mitt ansikte att jag blir chockad när barnmorskan lägger min dotter vid mitt bröst. Jag låg kvar 10 dagar på sjukhuset bland annat för att det tog tid för mig att förstå att hon faktiskt levde. Sambon fick åka iväg och köpa vagn och bilbarnstol under tiden jag låg på avdelningen och kläder fick jag köpa på sjukhuset. Men jag var helt plötsligt den lyckligaste kvinnan i världen när jag insåg att jag hade min sons syster hos mig.

Fundera på om någon kan följa med och filma för det såg jag som något fantastiskt och jag är så glad att jag gjorde det.

Lycka till nu och kram från mig

Vill börja med att beklaga din förlust! Vår lille Hampus dog av en infektion endast 8 dagar gammal. Det kom som en blixt från en klar himmel, då han varit på läkarundersökning dagen innan där allt var ok. Obduktionen visade sedemera att han dog av sepsis (blodförgiftning) orsakad av gula staphylykocker.

Den 28/7 i år födde jag en My. Innan hade jag varit superorolig att själva förlossningen skulle påminna om den med Hampus, men det gjorde den inte! Jag tänkte inte på honom på det sättet under förlossningen, ej eller när jag fick upp My på magen. Vi hade köpt ett andningslarm, men har bara använt det en gång på BB. Innan sa vi att vi minsann inte skulle samsova och vi skulle använda larmet, men hur det är så gör vi precis som vi gjort med våra andra barn, samsover och har använder inte andningslarmet. Visst kollar vi till henne mer än vad vi gjorde med de andra, men det var mer när hon precis var född.

Man måste våga hoppas men detta varvas fortfarande med oro. Rör hon inte på sig när hon sover djupt så hinner jag tänka att NEEEJ hon är död! Döda barn och sovande barn påminner ju dessvärre om varandra..

Vet inte om mitt svammel hjälper, men så var det för mig iaf..
Lycka till med er bebis!!!
Många kramar från en annan änglamamma!

Ville bara skicka en kram!

Tack för era svar. Är så ledsen över att vi tvingats gå igenom detta.
Kram!