Missfall vecka 18.. svårt att gå vidare

jag beklagar verkligen

så ledsen för er förlust av er fina lilla.....varma kramar

Mamma till Lillfisen o änglabarnen Adam o lille Lucas

Beklagar, det gör ont att mista ett barn.
Förstår att det blir ännu mer påtagligt när många runt en blir gravida.
Vi är många som kämpar för att få syskon till våra änglar du är välkommen in i vår tråd, -vi som försöker få syskon till våra förlorade små-. Varma kramar

Mamma till Marwin och ängeln Bianca

många kramar till dig. Har nyss fått ett MA och avslutat behandlingen. Jag söker mycket stöd i min sambo. Hoppas att det kommer att lätta för dig själv tänkte jag gå till en kurator.
Mvh Jeanette

Jag har inga bra råd o ge. Det är svårt att gå vidare. Konstigt nog går livet vidare utan att man behöver göra någonting alls. Det är inte lätt, men vissa dagar är ändå bättre än andra. Sorgen är inte vacker som på film tyvärr. Vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag fårstår hur du menar.

Viktigt för mig är endå att jag äger min egen sorg och att ingen annan kan förstå helt hur den ser ut. Därför ska heller ingen säga till mig hur jag bör bete mig i denna sorg. Nämen; Jag hade ändå något råd att ge.

Ledsen för er skull. Jag vet vad du går igenom.
Tyvärr finns inget självklart svar. Men på nåt sätt så kommer man vidare.
Kram

Jag vill säga till er alla som skriver att jag är otroligt tacksam och alla era varma ord hjälper i sorgen!
Tack för allt!

Beklagar sorgen..vet hur det känns, miste min son i v22. Skickar många varma kramar till er

Beklagar :(

Jag misste vårat barn i v 16 för 2 veckor sen :(
Värsta jag någonsin varit med om

KRamar

hej

Jag har gråtit floder men nu känner jag att jag vägrar att ge upp. För att orka den första dagarna så har vi gått på bio, varit och ätit och träffat vänner som gett min energi och fått mig att tänka på annat. Tankarna finns kvar och sorgen men jag får i alla fall för några minuter koppla bort. Jag kommer även att kontakta kuratorn på kliniken vi går på. jag har en del övervikt som jag bestämt mig för att fortsätta ta tag i, äta duktigt och nyttigt och göra allt för att det ska gå bättre nästa gång. Jag vet att man inte kan styra missfall men jag vill i alla fall försöka.
Kram jeanette

GretaGarbo: jag beklagar verkligen eran sorg.. det är hemskt att detta ska få hända!

Pusselbiten86: Jag förstår verkligen vad du går igenom just nu! Kampen att ta sig upp från botten är så svår och jag tycker att jag kämpar än idag! Jag gråter fortfarande och känner fortfarande sorg som om det var igår!

gedansk: Jag kan känns som du att nästa gång ska man göra det bättre fast det inte finns något att göra så ska man försöka, det som hände får inte hända igen och man ska göra allt i sin makt för att slippa den sorg man biter sig igenom nu!

Beklagar er stora sorg

Har själv haft två sena ma/mf och idag känner vi att längtan efter ett levande barn är större än rädslan att förlora en till bebis, det är nog den längtan som gör att man orkar kämpa vidare.

Nu när det snart gått ett år sen vi förlora gumman har sorgen blivit lättare att leva med men jag har än idag mina mörka dagar, samtidigt som jag kan känna glädje över den lilla tid vi fick, även fast den blev allt för kort.

Många kramar
/Katti

Vet precis hur d känns! Känner så väl igen mej!Har oxå försökt m ett syskon t sonen i över ett år. När drömmen äntligen blev sann,trodde man inte det var sant! Har haft ont imagen mkt,ett u-ljud i v 13,visade att allt var bra. Sen det "riktiga"u-ljudet iv18 fanns inget hjärtljud..han har varit död sen efter v 13 nångång. Efter förlossningen såg vi vår lilla son,så fin!detta var förra fredagen.. Nu känner man sig helt tom! Min syster ska ha barn om en månad, svägerskan 5v efter mej..känns jättejobbigt!! vill oxå ha ett syskon så snart som möjligt,men kommer d dröja lika länge som den här ggn!?
Många kramar!