Till er som vill föda hemma; varför i all världen vill ni det?

Jag skulle inte vilja föda på sjukhus, jag tror att riskerna är för stora. Värkstrimulrande dropp för att, ta hinnorna för att "mamman ska se att något händer" (ja ett citat jag fått när jag pratat emd en trevlig bm) osv. Låter det tryggt?

Nej, jag kan heller för mitt liv inte förstå hur man kan vilja föda hemma. Att ens tänka tanken gör mig totalt skräckslagen och kallsvettig.

I hemmet finns ju *ingen* trygghet. Inga läkare. Ingen smärtlindring. Ingen op-sal om nåt skulle gå snett. Ingen akuthjälp om barnet inte skulle må bra. Ingen övervakning, ingenting...
Och man skulle för evigt sätta hemmet i samband med smärtan och plågan och blodet och allt kladd! Ev en BM, men hur mycket kan en ensam människa göra?
Skulle jag av någon anledning bli tvingad att föda hemma skulle jag vilja flytta från det huset i rödaste rappet efteråt och aldrig någonsin vilja se det igen, för det skulle för evigt vara förknippat med förlossningen - plågan och smärtan och skräcken.

Sjukhuset är trygghet. Kunniga utbildade människor. Och ett ställe man inte för evigt behöver leva med. Vad finns det för trygghet med att vara hemma? En känd miljö - ja, och? Det är inte trygghet.  Det är bara något negativt i mitt sinne - i detta sammanhang iaf.

Herrejösses! De sätter inte värkstimulerande dropp bara för att. Och CTGn är något som hjälper till att se hur barnet mår. EDA är en välsignelse när plågan blir för stor. Och det är ju inte förstahandsrekomendationen.
Ja. Det låter jättetryggt att ha någon som kan något runt sig hela tiden. Och det är ändå ganska få som föder i gyn-ställning här. Du får ju tusan föda uppåner i taklampan om du vill! (nåja, kanske inte riktigt så... ;))

Nej, jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan vilja förstöra sitt hem med en förlossning där. Ni kan ha massor av argument, men JAG kan inte förstå det.

Annca, tyvärr så är det i de flesta fall så att de som väljer att föda hemma gör det för att de inte vill föda på sjukhus igen eftersom det var långt ifrån så som de hade tänkt sig där. Bilden som du beskriver av duktiga personer som verkligen kan sin sak stämde alltså inte.

Det är alltså väldigt ovanligt att förstföderskor väljer att föda hemma eftersom de fortfarande tror på den bild du beskriver.

Jag drabbades av komplikationer pga att barnmorskan skulle "hjälpa till" i ett helt normalt förlossningsförlopp.

Pga denna felaktiga hjälp förändrades CTG drastiskt och jag fick krysta allt vad jag kunde. Jag sprack oändligt mycket och drabbades även av en blödningskomplikation. Blödningen slutade av sig själv när moderkakan kom ut. Bm gjorde ingenting för att stoppa blödningen utan vimsade omkring! Ändå blödde jag 1 liter på några få minuter. Ingen läkare tillkallades, eftersom bm vimsade omkring.

Barnmorskan skrev inte i journalen om att en uska hade "hjälpt till" med en yttre press som var kraftigare och kortvarigare än planerat. Att jag hade drabbats av en blödningskomplikation var helt okänt för de läkare som fick sy mig nedsövd på operation. Och hur mycket blod jag förlorade totalt är okänt. Hellre än att berätta för sina kollegor om misstaget, tog barnmorskan risken att jag och barnet skulle kunna drabbas av ytterligare komplikationer.

Jag trodde att man skulle kunna känna sig trygg inom förlossningsvården och att det skulle finnas kompetens där och att man skulle kunna lita på personalen.

Insikten om att man inte kan känna sig trygg där var en chockartad upplevelse för mig. Om någon personal gör bort sig och något går fel, så skriver man det inte i journalen! Något misstag har aldrig inträffat enligt journal: bristningarna, blödningen och CTG-förändringen har uppstått spontant...

Det fanns ingen trygghet eller säkerhet på sjukhuset, bara prestige och rädsla för HSAN.

Jag är också säker på att många akuta situationer uppstår just pga klåfingrig obstetrik. I hemmet finns ingen klåfingrig obstetrik. Det finns heller ingen som skönskriver journalen och därmed utsätter patienten för ytterligare risker.

Det här kanske låter konstigt, men som väldigt förlossningsrädd skulle det tryggaste sättet att föda barn vaginalt vara hemma helt ensam. Rationellt inser jag att det inte är så. Jag är ganska säker på att jag, om jag vägrades snitt, helt enkelt skulle låta bli att åka in till sjukhuset. Låter kanske oansvarigt men jag skulle aldrig fixa att föda på ett sjukhus, ser bara trauma och elände framför mig, då känns badrummet som ett betydligt bättre alternativ.

Känner till en kvinna som, när det var dags, inte ville åka till sjukhuset och lät bli. Allt gick bra och navelsträngen knöts med tandtråd, detta var hennes tredje barn så hon hade såklart en viss rutin

pumpkinpie skrev 2008-12-18 17:56:42 följande:

En dum fråga kanske men, jag fattar att ingen kan tvinga en att föda på sjukhus, men kan man göras ansvarig om något skulle gå snett?