Hej,
först vill jag beklaga att ni inte fick behålla er dotter. Jag har själv förlorat barn på samma sätt. Min son dog i min mage i vecka 39 utan förklaring. Jag hoppas att ni får den hjälp och det stöd ni behöver för att hitta ett sätt att leva med det mest fruktansvärda som kan hända en människa - att förlora ett barn.
Jag har också flera erfarenheter av missfall. Efter att vår första dotter föddes -01 ammade jag i ca 1,5 år och hade ingen ägglossning eller mens under den tiden. Så avslutade jag amningen och upptäckte att jag var gravid (vi försökte också bli gravida men hade inte räknat med att lyckas så fort) utan att jag haft någon mens. Den graviditeten slutade i ett kvarhållet missfall som upptäcktes i vecka 13 men där barnet slutat leva och växa i vecka 7. Efter skrapning fick jag en mens (på inrådan från läkare försökte vi inte utan väntade in den mensen) och blev sedan gravid med vår andra dotter. Så det kan gå fort och så vitt jag vet har det inget med huruvida en graviditet går bra eller inte.
Sedan vi förlorade vår son fick jag två eller tre missfall (väldigt tidiga) innan jag blev gravid med vår andre son som jag nu är i vecka 32 med. Vi upptäckte den graviditeten på vår sons 1-årsdag. Under det år vi försökte bli gravida var det hemskt jobbigt och jag tvivlade länge på att jag skulle få en chans till även om vi tidigare lyckats relativt enkelt med att bli gravida när vi velat det. Nu efteråt tänker jag att kroppen behövde det året, att jag behövde det året, att sörja Gunnar och att återhämta mig fysiskt och psykiskt.
Vad jag vill säga är att din längtan efter barn är stark, jag tror att jag vet hur stark den är eftersom jag själv varit i dina skor. Med lite tur kommer det ett fint guldägg vid den här ägglossningen som blir ett småsyskon till er dotter. Eller så tar det längre tid. Tyvärr är det ju inget man styr över (mer än att man kan se till att spermierna finns på plats vid rätt tidpunkt). Och om ni blir gravida nu eller om ett år så spelar det, så vitt jag vet, inge som helst roll för hur det ska gå med den graviditeten.
Därför, som någon skrivit tidigare i tråden, finns det heller inget att vänta på. Lycka till.
